Once a Glader always a Glader

Borta allt är Borta

Thomas perspektiv
Jag vaknade i ett rum med en säg.
- Morgon sa Zoe och la en kall handduk på min panna.
- Vad hände, var är Chuck frågade jag.
- Thomas, han är bort sa hon med sorgsna ögon och gav mig Chucks figur som han skulle ge till sina föräldrar.
- Jag bröt mitt löfte sa jag och studerade figuren. Zoe stannade upp och sa:
- Det var inte ditt fel, du gjorde det du kunde.
- Exakt vad, exakt vad har jag gjort skrek jag.
- Du har hjälp honom så här långt, du gav honom hopp och något att se fram emot svarade hon
- Nej, jag dödade honom, om det inte var på grund av mig hade han fortfarande levt, om jag inte hade get dragit ut alla till döden svarade jag och nu stod jag upp.
- Är de det detta handla om, tvivlar du på vad du har gjort, Thomas du har gett oss möjligheten att göra våra egna val, Chuck kanske hade levt nu men han kanske aldrig skulle kunna bli lyckligt, han kanske aldrig skulle kunna se oss lyckliga om vi inte gav oss ut. Nu är det upp till dig att se till att Chuck inte dog förgäves. Du är vår ledare Thomas och om du ge upp hoppet om frihet kommer alla att ge upp hoppet om frihet och vi alla kommer att dö sa hon och gick ut.
Det spelade ingen roll om vad hon sa vi vet inte ens var vi är och jag skulle aldrig kunna klara detta själv, aldrig.

Newts perspektiv
Vi hade kommit till någon sorts ställe som hade skyddat flera hundra barn som hade varit i labyrinten tidigare, för det visades sig att vi inte va dom ända. Thomas kom och satte sig mittemot mig bredvid Minho.
- Hej, har du sätt detta ställe sa Minho
- Nej vad då svarade Thomas
- Dom har massvis med saker, säkerhets patruller från WICKED  och vi kan äntligen sova i sängar svarade Minho.
- Glöm inte maten sa jag och Minho skrattade.
- Kan jag få er uppmärksamhet sa Jason, mannen som hjälpte oss hit.
- Idag ska åtta elever till få chansen att komma vidare fortsatte han.
- Och det är, Magnus, Britt, Callan, Katrin, Sara, Gus, Wendy och .... Rolland, glöm inte att vi kommer att ta in fler imorron sa han och gick iväg. Thomas reste sig upp och gick mot en vakt som stod och vaktade ingångem där dom där barnen gick. Han försökte komma in mem vakten stoppade honom. Jag, Minho och dom andra sprang fram till Thomas
- Thomas kom nu sa jag.
- Okej jag kommer sa han och gick till oss men sem vände ham sig och försökte springa till in igen, men han lyckades inne. Vi blev förda till vårt rum och när vakterna stängde dörren vändd jag mig om och sa:
- Trodde du att dom skulle släppa in dig?
Han bara tittade på mig och sa:
Dom döljer något bakom den dörren, dom är inte vem dom säger att dom är.
Under oss hördes något och en pojke kom ut under sängen och sa:
- Kom, jag måste visa dig en sak.
Han kröp att in under sängen och Thomas la sig ned och kröp in i ett ventilnrör som pojken kom ut från.

Thomas perspektiv
Jag följde pojken men stannade efter en stund och sa:
- Vem är du och vad vill du visa?
- Jag är Aris och jag görde vad ni pratade om och tänkte visa dig något sa han och fortsatte fram. Efter en stund sa han:
- Vi är framme.
Framför mig var en öppning och där såg jag personer köra in med sängar i ett rum. Sen såg jag Jason och en till stod och pratade och jag kunde bara hör några ord:
" Ta dom nya barnen" " Ja, Thomas och hans gäng" " Flickorna, är i sal 56" " ja, um" och sedan en massa mummel. Men det var tillräckligt att förstå att dom var ute efter oss. Jag vände mig snabbt och kröp tillbaka med Aris bakom mig. När vi kom ut sprang jag och tog ett lakan och knöt fast den så att det inte gick att öppna dörren.
- Vad är det som händer sa Newt
Jag berättade allt jag såg och alla förstod.
- Vi måste ta oss ut sa Minho och jag vet var fortsatte han och tittade på ventilröret.

"Thomas??"
" Vad har dom gjort mot dig"
" Vi måste ta oss ut, nu"
" Var är Teresa"
" Newt hämta henne"

Glas krossas
Dörr öppnas
Pistoler skjuter

" Thomas, du kan inte rädda alla"