Once a Glader always a Glader

Avas terretorium

Lilys perspektiv
Vi gjorde oss beredda att ge oss av.
- Ok är ni redo frågade Jorge när vi satt i bilen.
Vi nickade och han startade bilen. Vi hade hittat en ritning på hur man skulle ta sig till Ava. Vi använde den och precis som det stod på ritningen fanns det en stor byggnad. Vi gömde bilen bakom några buskar och började smyga. Vi delade upp oss jag och Newt, och Jorge och Brenda. Vi smög in i ett ventilrör och hoppade ned i en lång korridor. Vi smög sakta men stannade när vi hörde ljudet av att någon pratade. Det var en man och en flicka som lät som.... Harriet. Jag smög fram och kikade dit ljudet kom. Jag hade rätt, där stod Harriet och Jason och pratade. Jag kände att Newt kom fram till mig och vi båda stod och lyssnade.
- Berätta genast var dom finns skrek Jason
- Aldrig svarade Harriet lika högt. Jason blev rasande och slog till henne.
- Du ska berätta för mig var dom finns sa han.
- Nej, jag tänker inte berätta och du kommer aldrig att få veta heller skrek Harriet.
Han tog fram en pistol och siktade på hennes huvud. Jag ville springa fram men Newt höll fast mig.
- Säg annars skjuter jag sa Jason.
Harriet bara stod på knäna och blundade. PANG!! Hördes det och Harriet föll på marken. Jag rycktes snabbt tillbaka och satte mig ned. Jag kände en våg av yrsel och smärta. Jag hörde att Jason gick iväg och utan att tänka efter sprang jag fram till Harriet.
- Harriet vakna upp med dig grät jag.
- Lily är det du viskade hon
- Ja det är jag och jag är här för att rädda er alla svarade jag.
- Ta hand om dom åt mig sa hon.
- NEJ!! Du ska hjälpa mig du ska inte lämna mig snälla jag ber dig skrek jag men det hjälpte inte. Hon var borta, Harriet var borta. Jag kunde inte fatta det, i hela mitt liv har jag unvikit synen att se nån dö, men nu fick jag se min allra bästa vän död och jag gjorde inget. Jag kastade mig bakåt mot väggen och kramade om mina knän medan tårarna rann. Jag kände att någon satte sig bredvid mig och jag kikade lite och såg att det var Newt. Vi satt där en stund tills jag reste mig och sa:
- Vi måste röra på oss, vi kan inte sitta här när det finns några idioter att döda. Newt reste på sig och la en hand på min axel, sedan kramade han mig och viskade:
- Jag är med dig överallt.

Thomas perspektiv
Vi blev inkastade i ett fängelse. Jag visste en sak som inte Ava inte visste och det var att Newt,Brenda och Jorge var fria. En del av mig hoppades att dom skulle komma och hjälpa oss men en del av mig ville att dom skulle leva och lämna detta liv bakom sig.
- Vad ska vi göra nu frågade Zoe som var i cellen bredvid mig.
- Jag vet inte svarade jag och kände att det var hopplöst. Vi hörde en dörr öppnas och Jason klev in.
- Trivs ni i era nya hem frågade han och hånlog.
- Vad är det ni vill oss frågade jag
- Döden Thomas, vi vill ha er till döden svarade han och gick ut.
Jag satte mig ned och funderade, döden varför vill dom ha oss döda, vad har vi gjort dom