Once a Glader always a Glader

Flamman

Zoes perspektiv
Vi hade tagit oss ut från det där stället. Men nu var vi på flykt. Vi blev jagade men hittade ett ställe som vi gömde oss i. Vi undersökte runt överallt. Efter en stund hittade vi en hög med kläder och saker.
- Ta vad som behövs, vi kanske behöver något till senare sa Thomas och tog på sig en jacka. Jag och Teresa letade bland kläderna om andra fortsatte att undersöka.

Thomas perspektiv
Jag och Minho sökte längre in. Vi hittade burkar och fler kläder.
- Vänta sa Minho och gick mot ett skåp ocj tryckte på en knapp. Stället vi var i lyste upp och vi släckte våran ficklampor. Plötsligt hörde vi ett ljud bakom oss och när jag vände mig såg jag en människa liknade varelser stå och tittade på oss. Den skrek och började jaga oss, jag och Minho sprang allt vad vi kunde.
- Spring, spring skrek vi och som tur så såg alla det som var bakom oss och började springa. Jag kastade en blick bakåt och såg att det hade kommit fler efter oss. Vi sprang och försökte dra upp en dörr. Winston gick mot varelserna med pistol och började skjuta på dom. Äntligen fick vi upp dörren och alla sprang in. Winston som var lite efter böev dragen av varelserna som försökte ta honom. Vi drog i honom och han fick konstiga blod märken från varelsernas naglar när dom drog.
- Låt dom inte ta mig skrek Winston.
Newt tog pistolen och sköt så att vi fick fri Winston. Vi hjälpte han upp och sprang ut där ifrån. Vi hittade ett ställa som vi skulle stanna för natten.
Jag vaknade av ett ljud och såg att en fågel satt och pickade på vår mat.
- Bort med dig skrek jag och viftade iväg den. Eftersom jag inte lyckades somna om så jag satte mig vid en stor sand hög och kollade runt. Efter en stund satte nån sig bredvid mig och jag såg att det var Zoe.
- Thomas, jag är ledsen att vi bråkade jag borde ha förstått hur du kände dig sa hon.
- Men jag borde inte kasta allt på dig heller svarade jag.
- Betyder de att det är okej mellan oss sa hon
- Ja det gör det svarade jag.
Efter en stunds tystnad reste jag mig plötsligt upp och skrek:
- Ett ljus, hörni jag ser ett ljus.
Vi alla packade snabbt ihop våra grejer och skulle lämna men plötsligt så föll Winston. Vi rättade till honom och han drog upp sin tröja och sa:
- Den växer
- Snälla ge mig en pistol, jag vill inte bli en av dom fortsatte han.
Alla tittade omkring och förstod inte vad han menade. Efter en stund tog Newt pistolen från mig och gav den till Winston.
- Här sa Newt och gav pistolen.
Alla gick iväg men jag stannade för han ropade på mig.
- Ta hand om dom sa han.
Jag nickade och lämnade honom.

Newts perspektiv
Efter att vi hade gått en stund hörde vi ett skott skjutas och alla visste att det var Winston. När vi var framme såg vi att ljuset kom från ett gammlt "hus". Vi gick in och det var tomt bara några säckat med något i.
- Hallå? Ropade Aris som hade kommit med oss.
Plötsligt lös rummet upp och en massa varelser som jagade oss inna hoppade fram, men dom kom inte så långt för dom var fast kedjade. Mellan varelserna gick en kort hårig tjej mot oss och sa:
- Kom hit. Hon märkte att vi inte rörde på oss så hon sa:
- Kom eller så kommer ni bli bete.
Vi följde med henne till ett typ av kontor och där stod en man.
- Vem har du dragit ned hit, Brenda? Sa han.
- Ett par ungar som gick hit sa hon.
- Ni vet vad ni ska göra sa han och några men kom och tog oss. Dom knöt fast våran ben och hissade upp os på något sätt så att vi hängde upp och ned över ett stort hål.
- Hörni vi måste ta oss här ifrån sa Minho. Vi kom på att vi kunde svinga Teresa mot apparaten så att hon kunde hissa ned oss. Efter några försök så lyckades vi. Vi fick ned alla och skulle just gå när vi hörde helikoptrar. Vi sprang mot utgången men blev stoppade av en man som siktade en pistol mot oss.
- Ni ska ingenstans sa han och det hörde ett skott men det var inte hans skott utan den korthåriga flickan som hette Brendas skott. Hon sköt den där mannen och sa:
- Kom vi måste dra, och vi följde efter.