touch me | h.s

KAPITEL 21

Alisons perspektiv.

Han strök försiktigt med tummarna över hennes lilla huvud. Storlekskontrasten var brutal, men på grund av just det såg det ut som att den lilla, oskyldiga människan i hans famn skulle bli skyddad från all ondska i världen när han var närvarande. 

Hennes mörka hår var tunt och lent. Varje litet hårstrå var det mjukaste jag känt vid. Bara att se på henne kändes i hela kroppen. Kärleken gjorde ont, så stark var den. Den tryckte och kramade, kraftfullt och starkt. Hela min värld stannade för just ett sånt här ögonblick. Varenda liten droppe kärlek regnade över mig, dyrbart och värdefullt. Jag hade funnit livets skatt, det enda som aldrig någonsin skulle få mig att ge upp kampen. Ett nytt hopp hade födds, som en stjärna på himlen som lös starkast av dem alla. 

Det var det mäktigaste som existerade, just den här sortens passion. Jag ville att hela världen skulle kämpa för att skydda henne, precis som jag ville kämpa för hela världen att bli skyddad. Varenda liten själ som förekom, som var små och skuldlösa, just dem ville jag kämpa för och skydda. Jag ville ge dem en ärlig chans, och det var i mina händer makten låg. Aldrig i hela mitt liv skulle jag missbruka den. Jag skulle slita för allt i världen för att de skulle få det bra. Ge dem all kärlek som jag bar på. Jag skulle konsumera så mycket kärlek att det inte längre gick att stoppa den forsande strömmen. Särskilt till hon som låg i hans famn, tillsammans med hennes två syskon. 

De skulle få i uppgift att vaka över henne som en ängel, hela livet ut. För jag visste att de tre tillsammans aldrig skulle ge upp och förlora. De skulle vara det starkaste laget som aldrig skulle tappa hoppet eller missbruka makten. Oavsett vad som kommer hända, så skulle de aldrig någonsin sluta älska. När världen var som mest splittrad, alla var som räddast, så skulle de alltid ha varandras famn att luta sig in mot, finna tröst och trygghet. Och framför allt så skulle vi också stå där, så länge våra hjärtan slog, med armarna öppna och välkomna våra barn in i värmen och ge dem nytt hopp. Den uppgiften vill jag aldrig misslyckas med. 

När jag såg dem två ihop var det en självklarhet. All rädsla och alla funderingar var försvunna. Det var som att hela mitt liv satt framför mig och jag kunde verkligen inte sluta älska det. 

Han lyfte upp blicken och tittade mjukt på mig.

"Hon ser ut som en Stella." sa han lent och log försiktigt. Jag nickade långsamt medan jag tänkte på namnet. Stella. De små underbara läpparna, runda ögonen och mjuka håret. Det var en liten Stella som låg i famnen på honom.

"Det tycker jag med." svarade jag och lutade mig närmre dem. Jag kysste hans axel och drog fingrarna genom håret i hans nacke. 

"Tack för att du ger mig detta livet, Ali." viskade han med blicken på det lilla livet i hans famn. 

"Tack själv, Harry." viskade jag. 

THE END.