touch me | h.s

KAPITEL 16

Alisons perspektiv.

"Mamma, dessa är från pappa." Noah räckte fram en påse med kakor.

"Oj, ser man på." sa jag och tog förvånat emot dem. "Vad snällt."

"Ja, eller hur. Kärleksfullt." flinade han. Jag rynkade frågande pannan mot honom. Han ryckte på axlarna och gick vidare till sitt rum.

"Maten är färdig om tio minuter!" ropade jag efter honom. Förut kunde Harry ställa sig och baka och laga mat, men efter de åren isär så har inte fått ta del av det. Det var en sådan sak som gjorde att hjärtat slog ett extra slag, när han ställde sig i köket ihop med barnen och stökade ner alltihop men plockade sedan undan det med glädje. Det var bara en av sakerna jag älskade att titta på och beundra.

"Mamma? Pastan."

Jag lyfte blicken och såg att timern ringde. Jag skyndade mig fram till spisen och tog bort kastrullen. Noah tittade undrande på mig.

"Vad är det?" frågade jag.

"Jag undrar detsamma." svarade han. Jag skakade frågande på huvudet. Han fortsatte att titta på mig.

"Vad?"

"Du är lite uppe bland molnen." sa han och började ta fram bestick. Jag tittade på honom en kort stund.

"Det är lite mycket nu vid jul bara." förklarade jag och ryckte lätt på axlarna.

"Jo, tjena. Du har en julgran som du fick hjälp av mig med att pynta. Julklapparna och sånt är inget nödvändigt och det köper du ändå så du får det levererat till dörren. Jag tror det är något annat." sa han och satte sig ner vid köksbordet. Jag satte mig ner mittemot och höjde på ögonbrynen.

"Jasså? Som vad?"

"Ja, att du och pappa flirtar med varandra till exempel." sa han och tittade på mig med en blick som gjorde det omöjligt för mig att komma undan.

"Att vi flirtar? Sen när?"

"Sen när ni två sov i samma säng igen. Gästrummet var orört, ni är så dåliga på att ljuga. Ska ni skiljas eller inte?" frågade han. Jag blev alldeles ställd av hans hårda frågor.

"Vi har aldrig sagt att vi ska skiljas, Noah."

"Vad var det du sa till honom den där natten för två år sedan när ni bråkade hela kvällen lång? Att skilsmässan inte låg långt borta, inte sant?" Han stirrade på mig, försökte dra ur mig sanningen. Jag kunde inte ljuga. Men samtidigt kunde jag inte berätta för honom att jag fortfarande var förälskad i hans pappa. Jag menar, tänk om allting skulle brista igen.

"Jag var upprörd då, Noah. Det har blivit bättre mellan mig och Harry, eller hur? En sådan här sak tar tid att jobba på, men vi försöker. Vi försöker allt vi kan för att hela den här familjen igen." svarade jag och svalde hårt. Han lutade sig tillbaka, tyst och försiktigt.

"Jag vet att det hände något mellan er två." avslutade han och reste sig upp. Jag tittade på honom när han gick iväg till sitt rum. Gråten kom som en klump i halsen. Vi gick fram och tillbaka, ställde oss upp och föll igen. Alla påverkades av det. Vi styrde hela familjen och dess känslor. Det var inte meningen att göra det oklart för någon av oss. Jag var bara för kär i Harry för att släppa honom.

Jag lämnade maten på bordet och gick in på toaletten. Jag var illamående, maten gick ändå inte ner. Med en suck sjönk jag ner på golvet och lutade mig tillbaka med slutna ögon. Jag önskade bara att jag kunde knäppa med fingrarna. Med försiktiga händer tog jag fram mobilen och letade upp Harrys nummer. Några långsamma signaler ekade i örat på mig innan han svarade.

"Hallå?" Han lät förvånad, osäker.

"Hej, det är jag." svarade jag.

"Hur är det?" frågade han, lugnare men undrande på rösten.

"Bra, själv?" Jag harklade mig tyst.

"Bra. Varför ringer du?"

"Har du sagt något till barnen?" Jag orkade inte hålla tillbaka. Jag orkade inte gå fram och tillbaka längre.

"De misstänker att något har hänt." sa han kort. "De pressade mig innan, båda två. De skrattade så att de grät." Jag såg leendet på hans läppar framför mig.

"Noah pressade mig med, men han verkade irriterad. Det är inte bara vi som lider av detta."

"Ska jag kommer över?" frågade han. Jag suckade djupt.

"Jag önskar att det var så enkelt." viskade jag och la en hand för ansiktet.

"Ska vi fortfarande fira jul ihop? Vi kan väl fortsätta som det är och se vart det leder. Eller hur vill du göra?"

"Jag antar det, släkten är ju redan bjuden. Jag vill inte att alla ska splittras på grund av oss." sa jag.

"Men hur vill du göra Ali? Vill du fira jul ihop med mig?" frågade han. Mitt hjärta sved. Han lät sprucken, precis som jag.

"Såklart jag vill." viskade jag. Han var tyst en liten stund.

"Bra. Då gör vi så." svarade han.

God jul <3