touch me | h.s

KAPITEL 17

Alisons perspektiv. 

Jag knappade in koden till de stora grindarna utanför Harrys trädgård. Lamporna lös i fönstren på det stora huset och jag såg honom springa förbi där inne innan jag parkerade. Jag hade nyss lämnat av Darcy och Noah. Jag vet inte vad som var mest nervöst, att träffa Harry eller att ge de båda fria händer på nyår. De hade ingen aning om att Harry hade bjudit hem mig på en nyårsmiddag, där bara vi två skulle vara. De trodde jag skulle umgås med Lauren, men jag kunde inte berätta sanningen ännu. 

Det var kyligt ute, himlen var stjärnklar och frosten glittrade på marken. Dock kändes det omöjligt att få uppleva snö i London. 

Mina klackar lät mot stenplattorna fram till entrén. Jag hann bara ringa på dörren och rätta till klänningen innan han öppnade. Han hade på sig en långärmad, vit skjorta. De översta knapparna var som vanligt uppknäppta vilket inte kunde få mig att hålla tillbaka leendet på läpparna. Han drog handen genom sitt stylade hår och klev åt sidan. 

"Hej." sa han och försökte hålla tillbaka leendet på samma sätt som jag. Det misslyckades totalt. Han lade vänskapligt armarna om mig och kysste mig lätt på kinden. 

"Hej, hur är det?" frågade jag och tog av mig min halsduk och kappa. Under hade jag en svart, klassisk klänning med gulddetaljer. Harry tog mina ytterkläder och hängde upp de på en galge åt mig medan han gav mig en komplimang över mitt utseende. 

"Bara bra, själv?" frågade han och gestikulerade att jag skulle gå in i köket. 

"Det är bra, tack." svarade jag och tittade på honom för en kort sekund. Den stora julgranen stod fortfarande kvar i vardagsrummet intill soffan. Jag hade alltid älskat det här huset. Det var stort men inte såpass stort att man kände sig ensam. Planlösningen var öppen överallt och Harry hade själv inrett det. Det var något med hans stil som fick mig att känna mig hemma. Det var lyxigt men hemtrevligt. Det jag älskade mest var det svart-vita golvet i schackmönster i det stora köket. I vardagsrummet var golvet svart och soffan och väggarna vita. Allting var fräscht och ljust trots det mörka golvet. 

"Vad vill du ha och dricka?" frågade han och gick till köket. Jag lutade mig tillbaka mot köksön och la min lilla axelremsväska på bänkskivan.

"Gärna något alkoholfritt." svarade jag. Han tittade misstänksamt på mig.

"Jag kan köra hem dig sen eller beställa en taxi. Jag ska ändå inte ha något, ifall Noah eller Darcy behöver hämtas." sa han och tittade på mig. 

"Nej, det är okej. Jag skippar alkoholen ikväll." sa jag och log försäkrande. Han gav mig en alkoholfri dryck och lutade sig bak mot köksbänken.

"Visst, som du vill. Varför ingen alkohol?" 

Jag ryckte kort på axlarna. "Jag har mått lite illa den senaste veckan och vill inte vakna upp och vara bakfull imorgon. Tror det har att göra lite med stressen." förklarade jag. Han nickade långsamt. 

"Jag hade tänkt att bjuda med Noah och Darcy på en resa och hade tänkt att fråga dig också. Jag tror de skulle uppskatta att åka iväg med hela familjen." sa han. Jag märkte tveksamheten i hans röst, men han tog sig ändå modet att ställa frågan.

"Vart då?" frågade jag och smuttade på drickan.

"Maldiverna." 

"Maldiverna?" frågade jag förvånat. Han nickade.

"Ganska bra för stressen också." log han. Jag nickade imponerat. 

"Ja, varför inte? De skulle nog tycka om det." sa jag.