Fjorton år, trehundrasextioen dagar och Kim

❥ tolv

"Äntligen blev vi av med dem!" säger Elin när hon stänger dörren till sitt rum och sjunker ner emellan mig och Kim på den stora dubbel-luftmadrassen vi blåst upp på golvet nedanför Elins säng. "Jag hämtade glass!" Hon håller upp en Ben and Jerry's med Chocolate Fudge Brownie-smak i ena handen och tre stycken skedar i den andra.

"Aww du är bäst Elin!" Kim sliter ivrigt till sig glassburken från Elins hand, men håller nästan på att släppa den rakt ner i sitt knä med en gång. "Kallt!" försvarar hon sig och lyckas nätt och jämnt få still på burken mellan sina fingerspetsar. Jag kan inte låta bli att fnissa till över hennes entusiasm.

Elin däremot, himlar med ögonen.

"Kimmy är galen i chokladglass", säger hon och drar ner några kuddar från sin säng till luftmadrassen nedanför, och placerar dem mot sängkanten som ryggstöd.

"Jag märker det", ler jag och studerar Kim som ivrigt försöker få upp locket på glassburken, men gång på gång tvingas lyfta på en hand i taget för att blåsa på sina fingrar. Det ryker till och med om burken, så kall är den.

"Snälla du, den är stenhård ändå, du behöver inte ha så bråttom!" säger Elin och ser på Kim med en skeptisk blick. "Jag tog den direkt ur frysen, så det lär dröja minst tio minuter innan du kan äta av den."

Kim ser irriterat tillbaka upp på sin kusin och fnyser till.

"Jag kommer visst att kunna ta av den, jag är stark."

"Jo, jag vet", suckar Elin och vänder sig till mig. "Kim böjde fyra av mammas silverskedar sist, för att hon inte kunde vänta på att glassen skulle bli mjuk."

"EN sked var det faktiskt!" protesterar Kim och ställer ifrån sig glassburken – nu med locket avtaget – på golvet nedanför madrassen.

"Visst", svarar Elin nonchalant när hon går fram till sin tv och klickar fram Netflix. "Får det dig att sova om natten så..."

Kim muttrar till, lägger armarna i kors och putar frustrerat med de röda läpparna, när hon lutar sig bakåt mot kuddarna framför sänggaveln.

"Jag råkade böja en sked", säger hon irriterat och lyfter upp sitt pekfinger framför sig. "EN sked! Jag kunde väl inte rå för att glassen skulle vara så förbannat hård!?"

Hennes sura och otåliga blick, tanken på skeden hon tydligen böjt och den öppnade, djupfrysta Ben and Jerry's-burken som står och ryker på golvet, gör mig alldeles full i skratt. Det här är en sida av Kim jag inte sett förut. En otålig, tjurskallig och jävligt gullig sida.

Jag lägger handen för munnen för att försöka hindra skrattet, men det går inget vidare och Kims blick flyger snabbt till min.

"Skratta inte!" utbrister hon, men det får mig bara att skratta ännu mer. "Sluta Bianca!" Kim puttar till mig, relativt lätt ändå, men på grund av mina skrattsalvor ligger jag ganska snart på rygg på madrassen med båda händerna tryckta mot magen.

Tänk om man kunde få magrutor av att skratta? Det vore något.

Jag har dock inte tid till att tänka något mer på abs-givande skrattattacker, för Kim drar fördel av mitt liggande tillstånd och sätter sig grensle över mig, ovanpå min mage. Hon sträcker sig efter mina händer och fängslar mina handleder ovanför mitt huvud, mot madrassen.

Jag ser upp på henne. Hennes gröna ögon ser tillbaka ner på mig med en aning mörkare lyster än vanligt, antagligen på grund av det dova ljuset i rummet, vad vet jag.

"Skratta inte åt mig", upprepar Kim långsamt och i en irriterad ton, även om jag kan se ett litet leende spelas i hennes mungipor vid det här laget.