Fjorton år, trehundrasextioen dagar och Kim

❥ åtta

"Vart fan är dem?!" ryter Wincent frustrerat där han står uppe på en stol vid dörröppningen mellan köket och hallen, invirad i en pumpa-girlang. Han drar hysteriskt i ändarna på den, vilket bara resulterar i att den orangefärgade girlanden dras åt ytterligare omkring honom.

"Lugna dig, det är säkert bara trafik eller något", säger Mika sansat där hon sitter intill bordet bredvid mig och ställer upp muggar, helt ovetandes om faktumet att hennes pojkvän ser ut som en mänsklig, (och aningen mordisk), pumpa.

"Har du provat att ringa dem?" fortsätter Mika och Wincent ger ifrån sig en tung suck.

"Ja", svarar han irriterat. "Inte ens Måns svarar. Sedan han har börjat hänga med den där Theo kommer man direkt till röstbrevlådan hela tiden."

Jag höjer på ögonbrynen. Theo?

De flesta av oss vet numera att Måns under flera år har haft en stor crush på Wincent. Det var dock inte förrän i somras, på deras studentbal, som han slutligen erkände sin kärlek för sin bästa vän. Sedan dess har Måns hängt efter Wincent som en vilsen hundvalp, än mer än han gjorde före avslöjandet.

Fram tills nu, då denne Theo har kommit in bilden, verkar det som.

"Du har inte sett ett mönster?" frågar jag menande och fäster ena fingret under hakan i en funderande position.

"Huh?" Wincent drar tragglande girlanden över huvudet i ett försök till att bli fri. Utan någon vidare stor framgång, måste jag säga. Vilken idiot.

"Måns och Theo", hintar Mika, som helt har fattat min poäng. Wincent själv ser dock fortfarande helt oförstående ut. Inte för att vara oförskämd, men det är nästan så att man börja undra vem utav dem som är blind egentligen.

"Han har antagligen hittat en ny crush", säger jag.

"Theo? Hans nya crush?" upprepar Wincent skeptiskt bakom girlanderna, som runt ansiktet på honom, nu får honom att efterlikna en mumie. En pumpa-mumie. Jag himlar med ögonen åt honom.

"Är det så himla svårt att föreställa sig?" frågar Mika roat. Jag nickar samtyckande när jag reser mig och går bort till skåpen för att plocka fram några stora skålar att ha snacks och annat tilltugg i.

"Jag och Theo är väldigt olika", hör jag hur Wincent konstaterar bakom ryggen på mig. "Han är en skejtare." Wincent uttalar ordet skejtare som om han just bitit i något äckligt.

"Och?" fnyser jag med ett skratt. "Skejtare brukar vara skitsnygga."

"Instämmer", säger Mika.

"Pfft", hörs det från Wincent och därefter en hög duns. Jag vänder hastigt huvudet mot hans håll och brister ut i gapskratt när jag får se honom ligga på golvet, fortfarande med den där patetiska pumpa-girlanden kring halsen och ansiktet.

"Jag ger fan upp!" utropar han argsint från golvet. Jag går skrattande fram till min storebror och lägger mina armar i kors framför bröstet.

"Men Bull!" utropar jag med ett flin. "Det var meningen att du skulle hänga upp girlanden, inte pynta dig själv med den!"

Mika skrattar och Wincent ger mig en mördarblick från golvet som bara får mig att skratta ännu mer.

Det harklar sig plötsligt från köksöppningen och både min och Wincents blick riktas snabbt ditåt.

"Är ni säkra på att ni klarar er själva?" frågar pappa och ett roat leende dyker upp på hans läppar när hans blick faller på sin nittonårige son, som ligger insnord i en orange silkesgirland med pumpamotiv på köksgolvet. Hela situationen skulle mycket väl kunna misstas för en crimescene.