Kapitel 21 - Vill du göra slut?

133 4 0
                                    

- Du måste förlåta honom någon gång Isabelle? Jag vet att det är tufft men alla har ett förflutet, säger Jennifer och glor seriöst på mig.
- Ja, jag vet jag har också ett men det gör ändå ont, svarar jag frustrerat och lägger handen på min panna i hopp om att det ska hjälpa emot min huvudvärk.
- Be han att komma hit nu, för han har försökt i en vecka med att få träffa dig
- Jag antar det

Jag går till bordet för att ta upp min mobil som ligger på soffbordet och jag kan se att jag redan fått två sms av samma person. Felix.

17:23
Till: Isabelle
Från: Felix 
"Vad mer begär du av mig helt seriöst? Jag har stått ut och väntat i en vecka på att du ska ge mig tillåtelse, det är längre än vad jag väntat för någon"

17:25
Till: Isabelle
Från: Felix
" Jag är ledsen det va inte meningen att låta arg, men snälla Isabelle när kan jag se dig?"

17:34
Till: Felix
Från: Isabelle
" Vi kan träffas om en halvtimme här hemma hos mig"

17:36
Till: Isabelle
Från: Felix
" Åh, tack Isabelle, jag kommer"

- Han kommer, säger jag och kollar upp Jennifer som otåligt.
- Okej, bra, svarar hon med ett mer mjukare ansiktsuttryck

Jag lägger mer mobilen på bordet igen och lägger mina händer nervöst över minnen. Varför jag är nervös vet jag inte.

- HALLÅ! NÅGON HEMMA! Hörs en röst ropa utifrån hallen. Det är Isaac.
- HÄRINNE! Svarar jag och nästa sekund syns ett välbekant ansikte
- Hej,
- Hej
- Hej

Han går fram till oss båda men ger Jennifer en kyss på läpparna. Själv sitter man och är nervös för man vet inte ifall man har en kille om en halvtimme.

- Varför är du nervös? Frågar Isaac mig
- Hur vet du att jag är nervös?
- För att du gör det där med benet när du är nervös

Jag kollar ner på mitt ben och förstår genast vad han menar.

- Felix kommer hit, svarar jag och kollar framåt mot tv:en som inte ens är på.
- Så du har äntligen bestämt dig, säger Isaac lättande
- Vadå? Han såra mig
- Ja jag fatta det, men ändå, du har väldigt svårt att bestämma dig
- Jag vet
- Men hade du tänkt att göra slut med honom?
- Jag...

Det knacka på dörren vilket är ett tecken på att Felix antagligen kommit till oss och står nu och väntar otåligt på att någon utav oss ska komma och öppna. Jag slår vad om att han har sina händer fickorna.

Jag kollar upp på Isaac och Jennifer som redan kollar på mig med en blick som säger mer än tusen ord, jag sväljer hårt och reser mig sedan upp för att öppna dörren.

Med försiktiga och nervösa steg börjar jag närma mig den vita dörren. Isaac och Jennifer följer efter för att dom ska upp på övervåningen.
Igenom det lite skuggade glaset kan jag se en skugga av en person som antagligen är Felix.

När jag kommer fram tar jag ett djupt andetag och öppnar sedan dörren. Där står han med händerna i fickorna och blicken ner i marken och men snart i mina ögon.

- Hej, säger han hest och nervöst
- Hej, svarar jag med en aningen nervositet i rösten, kom in

Han kliver in med försiktiga steg i hallen. Han klär av sig sina skor och ställer dom prydligt på skohyllan. Jackan hänger han på en utav krockarna.

Jag börjar gå mot tv-rummet och Felix börjar följa efter. Han har på sig det han alltid har. Ett par svarta jeans som är hyfsat smala och lite häng. Upp till har han en vit t-shirt.
Själv har man på sig ett par blåa jeans med låg midja och en vit blus som gör att att man ser lite av magen.

Vi slår oss ner i soffan och genast drar Felix sina händer längst sina lår som tecken på att han har handsvett.

- Så... Börjar han och kollar med en blick som består lite utav oro
- Så... Börjar jag med en blick som säger detsamma
- Är det tänkt att vi ska göra slut?
- Em.... Nej, men du måste förstå att du såra mig och med tanke på ditt rykte som du haft så är det väl inte konstigt att jag oroa mig eller?
- Nej, absolut inte
- Du fick mig att tänka på "Tänk om ifall det skulle vara jag"...
- Men det skulle det aldrig vara Isabelle
- Hur vet du det?
- För att jag är säker på mina känslor att jag älskar dig Isabelle och det borde väl ändå räcka som svar till att det aldrig kommer vara du
- Jag älskar dig med men...
- Vadå men? Finns det fortfarande något som stör dig?
- Hur längesedan var det sen du hade en flickvän innan mig?
- För typ 2 årsen vadå?
- Varför tog det slut?
- Pga min bror och att jag vart otrogen en gång
- En gång?
- Ja, innan hon gjorde slut
- Vem säger att detta inte skulle kunna hända igen?
- Jag säger det, jag känner det
- Okej...
- Snälla Isabelle jag har saknat dig svin mycket och allt jag skulle vilja göra just nu är att hålla om dig, snälla

Jag säger inte ett ljud utan jag funderar, men beslutar sedan att hans ursäkter räcker och jag börjar tro på honom igen, men ifall det nu skulle hända så har han fel.

Jag reser mig upp från min plats och börjar gå fram till Felix som nu lutar sig bakåt istället för framåt, antagligen för att han insåg vad som väntade honom.

Jag sätter mig i hans knä och lutar mig sedan mot hans bröstkorg, hans armar omringas snabbt runt omkring min kropp.

- Åh vad jag saknat dig, du förstår inte,
- Jo, för jag har saknat dig också

Jag hade fel | F.sDär berättelser lever. Upptäck nu