Jag hade fel | F.s

Kapitel 17 - Vi är bara vänner del 2

Skräckfilmen Sinister spelas upp på tv. Vi använder oss utav dreamfilm på datorn som vi sedan har kopplat upp till Tv:en. Men jag har aldrig i hela mitt liv sett Felix såhär rädd. Vi har tittat i kanske en halvtimme och han har redan skrikit två gånger. Han sitter med kudde som är upptryckt mot hakan och hulkar sig ibland. Man kan tro att han ska börja gråta vilken sekund som helst.

Jag, Isabell och Oscar tycker inte alls den är läskig. Ibland kan det komma obehagliga scener men inte såna som fått en till att hoppa så högt att det känns som man flyger till månen och tillbaka.  Jag tycker dock synd om Felix. För att vi retade han innan över att han var rädd för skräckfilm och vi trodde inte honom. För vem skulle tro att skolans badboy kunde även vara skolans mjukis.
Ingen trodde det.

Nu förstår man att han verkligen menade vad han sa. Han är rädd.

- Vill du byta film? Frågar jag, kollar fundersamt på honom och la en hand på hans lår.
- Nej, inte om inte ni vill det, svarar jag och jag ser i hans ögon att han vill byta.
- Vill ni byta?
- Mig kvittar det
- Detsamma gäller, bestäm du Felix
- Okej... Vi byter
- Hahah okej, vi byter, men till vad
- Kan vi inte se typ transformers filmen
- Skojar du, den såg man när man va elva
- Amen det är bra film
- Hahah bestäm ni jag går och fixar mer chips för dom är snart slut
- Jag tänkte fylla på godiset

Isaac och Jennifer lämnar vardagsrummet och går istället in i köket. Nu har du din chans tänker jag för mig själv samtidigt dom jag letar upp transformers filmen.

-Jennifers perspektiv-
Jag och Isaac kommer ut i köket med varsin skål där vi ska fylla både godis och chips i vardera skål.  Jag vet att jag har min chans nu. Men jag är rädd för att ta den. Han kanske inte känner samma sak, men samtidigt kanske jag inte får en ny chans som denna.

- Godiset är i skafferiet precis bakom dig, säger Isaac och jag vänder mig om och plockar fram godispåsen som står där inne och börjar hälla i skålen.

Isaac tar fram chipsen och ställer sig sedan bredvid mig vid bänken, eftersom den inte är så stor så står vi tätt intill varann.

Hans arm nuddar vid min och jag kan inte undgå från att känna som en stöt går igenom hela min kropp och fjärilar i magen. Jag blir varm i kroppen. Men det varar inte länge för när han sträcker på armen försvinner känslan.

Chipspåsen slinker ur hans händer så han tappar den över min skål och godispåsen. Så hans ansikte bara är några få centimeter ifrån mitt

Han ger ögon kontakt och nu får jag genast tillbaka den där varma känslan i kroppen och bestämmer mig genast för att göra det jag har tänkt på att göra länge nu.

Jag ställer mig tå eftersom Isaac är längre en mig. Lutar mig fram och kysser honom mjukt på läpparna. Till en början känner jag att han inte ger någon respons antagligen för chock. Men sedan känner jag att han slappnar av och mjuknar. Kysser mig tillbaka.

Han släpper chipspåsen och vrider sig istället om och lägger sina armar kring min midja. Kyssen blir allt djupare men avbryts snabbt av en välbekant röst ropa på oss båda.

- Kommer ni någon gång med chipsen och godiset, ropar Felix ifrån tv-rummet.

Vi släpper och tittar varann djupt i ögonen och ler stort.

. Vi kommer, svarar jag utan bryta ögonkontakt med Isaac.

Men gör det sedan när jag går in till tv-rummet igen och behöver gå förbi honom.