Kapitel 12 - Dejten del 2

349 10 4
                                    

Efter att vi åkt i kanske 10 minuter så kommer vi fram till den plats som jag bestämt vi skulle till. Jag stannar vid ett cykelställ. Sätter upp moppen på stödet. Sedan hoppar jag strax efter Isabelle av ifrån moppen.

Isabelle tar av sig sin hjälm.

- Här jag kan ta den, säger jag och sträcker ut min hand för att hon ska kunna ge mig hjälmen.

- Okej, svarar hon och ger mig hjälmen som jag sedan hänger på mopedens styre jämte min.

Jag ställer mig sedan bredvid Isabelle som sakta har börjat gå. Min hand flätar jag ihop med hennes. Hon tittar på mig och ler. Vilket gör att det börjar rycka i mina mungipor och jag kan inte undvika från att le.

Vi börjar gå in igenom en skog som inte kommer ta så lång tid innan vi når den platsen där jag har dukat upp. Skogen är rätt mörk nu eftersom att det är så sent på kvällen. Men det är inget som verkar störa Isabelle.

- Jag trodde att de flesta tjejer vart rädda för mörkret, säger och kollar på Isabelle som kollar frågande på mig precis som att hon inte fattar.

- Men jag är inte som de flesta tjejer, det finns ingen anledning att vara rädd för mörkret, svarar hon och kollar nu mindre frågande på mig.

- Nej du är verkligen inte som de flesta tjejer, svarar jag och hon ler och lutar sitt huvud mot min axel.

Vi kommer tillslut fram till platsen. Isabelle släpper då min hand och tar bort sitt huvud ifrån min axel och går en bit framför mig.

- Har du fixat detta? frågar hon och vänder bak huvudet och kollar häpet på mig.

- Jepp, svarar jag och ler lite stolt över att man har kunnat fixa detta.

För att framför oss står nu lusthus och innanför befinner det sig ett bord med två ljusstakar i vit med ljus som är tända. En vit liten vas med en röd ros i. Dricka står på bordet som är en flaska med cider (alkoholfri självklart!) står bredvid vasen. Två tallrikar, med en kniv och en gaffel på vardera sida om de två tallrikarna. Två vinglas står framför tallrikarna. På ett litet bord som står bredvid ligger en kvadrat formad kartong som innehåller en pizza.

Lusthuset står på en klippa så att man kan se hela Stockholm härifrån.

- Det är verkligen så himla vackert. Säger Isabelle och tittar på utsikten som man verkligen inte kan slita blicken ifrån ifall man inte har en lika vacker tjej framför sig. Vilket jag har och det är just henne jag inte kan slita blicken ifrån.

Jag ställer mig bredvid henne för en kort sekund bara för att njuta innan jag går fram till lusthuset och öppnar den glas dörr som befinner sig på huset. Jag går in och kan se att Isabelle börjar gå mot mig in till huset Den stolen som står till höger om bordet drar jag ut så att Isabelle ska ha en chans att kunna sitta.

- My lady, säger jag och gör gest med handen mot stolen som ska vara ett tecken på att Isabelle ska sätta sig.

- Tackar! Svarar hon och går fram till stolen och sätter sig. Jag drar in hennes stol och går sedan runt bordet och sätter mig mitt emot.

- Så... det jag har att bjuda på är pizza, ifall det är okej, säger jag och tittar på Isabelle som ler och får även ur sig ett litet skratt. Älskar hennes skratt.

- Det är helt okej, skulle inte kunna bli så mycket bättre, svarar hon vilket glädje mig.

- Det är även din favorit, Kebab, säger jag och hon ler exalterat mot kartongen med pizzan men hon kollar frågande på mig igen efter att hon insåg att jag egentligen inte vet hennes favorit, Jag fråga Isaac, fortsätter jag och då kollar hon förstående på mig och ler ännu mer.
Jag öppnar kartongens lock så att den saftiga pizzan syns. Skära ut lagom stora pizza slicar är det första jag gör. Pizzan ser riktigt god ut. Min favorit inte kebab men när jag ser hur god denna är så börjar jag faktiskt fundera på att byta favorit.

Jag räcker ut min hand mot henne som ett tecken på att hon kan ge mig tallriken. Hon fattar snabbt varför och ger mig tallriken där jag lägger upp en pizza slice till henne. Ger sedan tillbaka tallriken till henne och en slice till mig själv lägger jag på min tallrik efter de.

- Jag måste bara säga att detta fantastiskt fint, hur kunde du få tillåtelse till detta? Frågar Isabelle som fortfarande är helt mållös.
- Min pappas arbetskamrat äger detta för att de ligger en stuga bara en liten bit härifrån som även dom äger som är fantastiskt fin också, svarar jag och hon nickar intresserat.
- Verkligen, med denna utsikten lixom
- Ja, speciellt nu när de är kväll och alla gatlampor och lampor som lyser genom fönster osv är tända så är det extra fint.
- Definitivt.

Denna kvällen kan absolut inte bli så mycket sämre.

*****Isabelle perspektiv*****

Efter att ha suttit i kanske 3 timmar i de som folk kallar för lusthus uppe på klipporna. Så är vi nu påväg tillbaka till mitt hus där Felix ska släppa av mig.

Vilket är tråkigt. Jag hade lätt kunnat prat med Felix mycket längre. Vi hade så mycket att prata om för de mesta handla det om allt mellan himmel och jord. Allting lixom bara flöt på. Det kändes som vi hade känt varann i flera år.

Jag blev chockad att de flöt på så bra för att de brukar vara så när man är på sin första dejt att de kan bli väldigt stelt och osäkerhet kan tränga sig fram över vad man ska säga som kan låta rätt utan att de ska uppfattas som fel. Men Jag kände inte av de överhuvudtaget och de tror jag inte heller Felix gjorde.

Vi kommer tillslut fram till mitt hus då Felix börjar sakta ner och parkerar tillslut sin moppe utanför huset.
Jag hoppar av och tar av mig hjälmen. Felix gör detsamma utav någon anledning. Hjälmarna hänger vi på styret.

Felix räcker ut sin arm och jag flinar mot honom innan jag krockar i min arm i hans.

- En riktig gentlemen, säger jag och ler
- Alla dagar i veckan när man har en prinsessa med sig, svarar han och flinar stolt.
- Hahah, visst visst svarar jag och bara skrattar åt hur löjligt de egentligen låter men att de samtidigt låter sjukt gulligt.

Vi kommer fram till min dörr där vi stannar och ställer oss mitt emot varann.

- Tack för ikväll det har verkligen varit jätte mysigt, säger jag och ler ännu mer. Tittar rakt in hans ögon.

- Tack själv, det var kul att du gav mig en chans, säger han och tar tag med sin högra hand i min vänstra. Flätar ihop våra fingrar. Jag börjar le ännu mer.

- Jag ger alltid de killar som verkar vara sjyssta en chans, svarar jag

- Vad bra

Han biter sig löst i läppen medan hans blick flackar mellan mina ögon och läppar. Han ser osäker ut på ifall han ska kyssa mig eller inte.
Därför tar jag första steget och kort därefter tar han andra.

Tillslut är våra läppar sammansatta i en kyss.

Jag hade fel | F.sDär berättelser lever. Upptäck nu