Jag hade fel | F.s

Kapitel 18 - Hemligheten

En vecka har gått sen den dagen. Sen den dagen. Den dagen då det kändes fjärilar i magen och värme när hon rörde vid mig. En vecka sen kyssen.

Jag har inte pratat med Jennifer sen måndagen efter. Jag vet inte vad det var som gick fel om det ens va något som gick fel. Jag menar hon log efter kyssen och gick sedan iväg i tystnad. Det tog jag som ett bra tecken men jag kan ha missuppfattat.

- Tjena fan! Säger jag och gör ett handslag och sen ett klapp på ryggen på min goda vän Jacob.
Han och jag ha håller ihop länge. Sen fyran om jag ska va exakt. Han va även en god vän till Felix men Felix stängde ut han också sen det som hände med hans bror som jag inte är så säker på att han vet om olyckan.
- Tjena, läget? Säger han och gör samma handslag och klapp på ryggen som jag gjorde på han
- Bara bra, själv?
- Bra, hur går det med den där Jennifer nu då, något nytt?
- Hahah, nej, vet i fan vad det va som hände, allt verkade bra men jag hade tydligen fel
- Brudar, dom är snygga men med komplicerade huvuden
- Hahah det ligger lite sanning i det du säger.
- Hahah
- Hur går det för dig och Felicia då?
- Bara bra, faktiskt vi har tagit de till den nya nivån nu. Förhållande
- Jaså? Roligt för dig och henne
- Ja, men ibland har jag svårt att förstå hur hon tänker men jag gillar henne ändå
- Hahah ja hon är en härlig brud
- De är hon.. Ser att min buss kommer nu. Vi syns mannen.
- Det gör vi, hej då
- Hej då

Vi gör vårt handslag och klapp på ryggen igen innan han stiger på bussen.
Själv ska man vänta på sin syster som skulle ta bussen hit.

Jag går en skola som ligger rätt nära stan. Det tar typ bara 10 minuter med tunnelbanan.

Varför jag väntar på henne är för att hon och jag ska käka på nån resturang dör vi sedan ska möta upp Felix. Skulle inte förvåna mig ifall hon drar med sig Jennifer.

Vilket inte skulle vara så fel. För då har jag en chans att snacka med henne eftersom Isabelle inte sagt något för hon lovat Jennifer att inte säga något.

Bussen som min Isabelle åker anländer. Den stannar typ 5 meter ifrån dör jag står.

Människor stiger av en efter en och tillslut kommer Isabelle ut och mycket riktigt har hon med sig Jennifer. Men det går väldigt sakta och det är inte fören jag hamnat ansikte mot ansikte som jag ser den syn jag inte skulle vilja se.

Jennifer har en blåtira på sitt högra öga. Som är i färgerna lila och gul ser det ut som.
Hon har blå märken på halsen. Hon haltar. Vilket betyder att något hänt hennes ben eller fot.

Isabelle kollar på mig med ett medlidande leende. Jennifer kollar på mig med sorgsen blick och jag kan inte ens föreställa mig vilket ansiktsuttryck jag gör just nu.

- Vad har hänt? Är detta varför du ignorerat mig? Säger jag oroligt. Jag vill röra henne men är rädd att jag skadar henne.
- Kan vi sätta oss där så kan jag förklara, säger hon och pekar på en bänk lite längre bort.
- Visst

Vi går dit med den tid det tar. Jag hjälper till med att hjälpa Jennifer att komma fram till bänken.

Vi slår oss ner försiktigt. Jennifer i mitten och jag och Isabelle på varsin sida av henne.

- Jo, det är såhär att min pappa är en periodare om du vet vad det är? Säger hon med frågande blick

- Em, ja, det är när man dricker vid olika perioder? Säger jag med denna gång är det jag som har en frågande blick.

- Ja, typ, min pappa har en sån period nu, vilket gör att han är full rätt ofta och det gör att han blir aggressiv. Så det är det som hänt mig. Det hände i tisdags. Jag ringde Isabelle och hon tog mig till akuten direkt. Så nu har jag bott hos min faster sen dess. Jag har inte haft mod till att berätta för dig för jag visste inte hur du skulle reagera.
- Hur jag skulle reagera? Jo det ska jag berätta, din pappa är en idiot och jag skulle så gärna vilja slå ihjäl honom just nu. Men det är fortfarande din pappa så jag lovar det kommer jag inte göra. Sen önskar jag att du berätta samma dag eller iallafall dagen efter. För jag hade funnits där för dig till hundra procent. Jag trodde det hade med kyssen att göra
- Kyssen?
- Eh, ja vi kysstes dagen vi va hemma och såg film hemma hos oss när jag och Jennifer va ute och hämta snacks
- Jasså?
- Mhm
- Okej, fortsätt
- Jo, jag trodde att jag missuppfattat för jag trodde det var bra mellan oss för du log innan du gick vilket jag tog som ett gott tecken så jag vis....

Längre hinner jag inte fören ett par mjuka läppar nudda mina och tystnar ner mig. Jag stelnar till först för att jag inte va beredd men slappnar sedan av och njuter.

Vi släpper och Jennifer ler så gott hon kan. Trots henne skada är hon ändå den vackraste personen jag sett.

- Det glädjer mig att du känner så, för det har varit jobbigt att gå runt med denna hemligheten utan att veta när jag hade mod till att berätta för dig och synd att du misstolka det. För det va absolut inte kyssen, säger hon ler ännu en gång och det smittar av sig till mina läppar och Isabelles.
- Jag sa ju att han skulle ta det bra, säger Isabelle retsamt
- Hahah ja du hade rätt
- Men det är inte konstigt jag menar vi är tvillingar. Är man inte lite synska då när det gäller varandra?
- Hahah, kan hända
- Hahah du är fan sjuk
- Amen tack för den Isabelle
- Ja vad? Det är ju sant
- Du har ju i för sig en poäng i en del utav de du säger
- Amen tack för den Jennifer, den sista personen jag tänkte att jag skulle få  höra det ifrån
- Hahah nej jag bara skojar

Hon vänder mitt huvud från att ha tittat rakt fram med sin högra hand och kysser mig mjukt på läpparna och denna gången besvarar jag direkt.

- Okej, jag vet att ni typ är tillsammans nu och jag är ledsen att behöva störa men min pojkvän som jag är tillsammans med väntar, säger Isabellee halvt stelt och obekvämt men ändå med ett leende.

- Hahah, ja vi ska gå, svarar jag med ett liter skratt.

Vi reser oss försiktigt upp och börjar gå mot tunnelbanan som ska ta oss till restaurangen där Felix väntar.