Kapitel 13 - vad är din nödsituatuon?

283 10 0
                                    

Det har gått en vecka sedan dejten med Felix. Vi har snackat i lur och skickat sms till varann hela veckan och har även träffats några gånger. Han är riktigt trevlig och snäll. Inte alls så som Jennifer har beskrivit honom. Men jag är osäker på hur vi står. Om vi är tillsammans eller om vi fortfarande är vänner. Vi har kysst 3 gånger tror jag. Om inte den gången på festen räknas som hångel.

Idag ska vi träffas igen. Han ska hämta upp mig här och sen ska vi vidare in till stan. Han ville att vi skulle träffas hos mig och se typ en film eller något för att det är inte världens finaste väder ute. Men man ska inte heller ha för stora förhoppningar när man bor i Sverige.
Men jag sa att jag behövde ha jeans och typ en tjock tröja så att jag behövde in till stan. Han var osäker först men sen sa jag att vi kunde gå på bio senare. På filmen Trainwreck eller på mission impossible - Rouge Nation och då gick han med på det.

Håret har jag precis plattat så att det ligger längs ryggen och längs axlarna. Det går nästan till midjan. Jag tar sedan lite av över överhåret och drar det bakåt och sätter fast med ett blont näst intill genomskinligt gummiband litet nästan gjort av plast. Några få hårslingor drar jag fram så att det ligger längs kinder och öron.

Outfit idag fick bli ett par blåa jeans med slitningar vid knän och lår. Tröja fick bli en vit V-ringad t-shirt son var halvt genomsinlig. Väska tog jag ingen för att jag hade ett fodral till mobilen där jag fick plats med alla kort.

Med detta gjort går jag ut ifrån mitt rum med raska steg. Ner för trappan och in i köket där det är folk tomt och nu när jag tänker efter har jag inte hört någon på hela morgonen.

En vit lapp ligger på kökbordet. Jag plockar upp den och börjar läsa.
" Hej Gumman!
Pappa och jag stack iväg tidigt till jobbet idag. Det fanns mycket att göra. Isaac kom inte hem igår efter att han gått ut. Han skrev något om att han sov hos en kompis.  Mat till lunch finns i kylen. Vi kommer förmodlingen hem rätt sent. Isåfall kommer vi ses imorgon
Puss älskar dig // Mamma"

Jag är inte ett dig förvånad. Kan inte fatta hur folk kan hata mig och tro att jag är bortskämd och bara bryr mig om pengar och att jag har ett sånt perfekt liv. Men jag skiter fullständigt i ifall vi har pengar. Vi kan vara fattiga och ha det tufft vilket inte hade varit så kul men jag skulle ge upp allt ifall det skulle få mina föräldrar att bry sig om mig. Att kunna säga sånna här saker vid en middag som vi inte ens har för att de jobbar alltid sent. Säga det innan man går och lägger sig. Inte nämna det genom ett jävla papper som man hittar när man vaknar och redan har gått runt huset typ åtta varv för att hitta alla när det inte ens är hemma. Jah skulle ge upp allt om det verkligen fick mina föräldrar att verkligen älska mig. Det är lätt att skriva de tre orden på papper. De tre orden som ska betyda mer en den dyraste diamanten på planeten.

Min bror har alltid varit deras favorit. Dom går på hans matcher, frågat vart han är ifall han inte kommer hem, frågar hur det går i skolan, om han träffat någon ny, hur det är med hans vänner, pratar med hans tränar för att kolla hur det går för honom i tennisen, äta lunch. Av dessa saker som jag räknat upp har inte mina föräldrar gjort med mig.

Ingen har frågat hur det går i skolan, om jag har några vänner i skolan, det pratar inte med min tränar, kommer aldrig på min uppvisningar och matcher, äter aldrig lunch med mig, ifall jag inte kommer hem så får jag inget sms som frågar vart jag är och om ifall jag kommer hem. Så människor mitt liv är inte perfekt.

Jag skrynklar ihop lappen och slänger dem aggressivt ner i soptunnan. Smäller igen skåps dörren och ställer mig lutad över disk bänken. Den lilla kniven som står i hållaren lockar mig.

Jag hade fel | F.sDär berättelser lever. Upptäck nu