Harry Potter the next generation

Kap 22. En främmande person

(Ginnys perspektiv)

Jag och Harry har skickat brev till James, Al och Lily angående att fira jul hemma hos min mamma och pappa, tillsammans med alla mina bröder och deras familjer. Nu väntar vi bara på att dom ska svara.
Jag sitter i soffan och om Hogwarts historia för säkert miljonte gången när en uggla susar in genom fönstret och stannar precis framför mig med ett brev.
Jag tar loss brevet från ugglan jag inte känner igen, ger den lite ugglegodis och sedan susar den ut genom fönstret igen.
Ja, det är vinter men vi har fönstret öppet, för Harry är ute och skottar uppfarten, jag hade öppnat fönstret och med magi gjort en snöboll som träffade honom i huvudet, vilket resulterade till att han ramlade framlänges ner i snön. (Haha lol, är det bara jag som typ dör av skratt när jag får upp en bild i huvudet av Harry Potter ,som vuxen, som träffas av en snöboll och sedan ramla ner i snön? Jaha det kanske bara var jag som tyckte det var kul... #sämstahumorn). Sedan hade jag satt mig i soffan och läst, jag hade dock missat att stänga fönstret ordentligt så ugglan behövde bara putta till fönstret lite så åkte det upp.

Nu gick jag upp för att stänga fönstret som nu stod vidöppet ordentligt. Just när jag kom fram till fönster karmen träffades jag av en snöboll rakt i ansiktet.
"Ha! Hämnd!" Skrattade Harry.
Jag torkade bort snön och tog fram min stav.
Harry försökte dra fram sin stav men hittade den inte.
"Saknar du något?" Flinade jag och tog upp hans stav i min andra hand.
"Haha jätteroligt Ginny" sa Harry ironiskt men ändå på gränsen till att börja skratta.
"Ja, jag tyckte det var ganska roligt" sa jag och kastade hans stav genom fönstret till honom.
Han fångade den och gick sedan med bestämda steg mot mig.
Han tryckte sina läppar emot mina och jag var inte sen med att besvara kyssen.
"Jag älskar dig, Ginny" sa han och kollade djupt in i mina ögon.
"Jag älskar dig också, Harry" svarade jag och kysste honom igen.
Så nu stod vi där.
Varsin sida av ett öppet fönster och kysstes.
Efter kyssen puttade jag ner Harry i snön och stängde sedan snabbt fönstret.
Han gav mig en road blick och jag flinade stort som svar.

Jag återgick sedan till min bok men det var då jag såg brevet och kom ihåg den främmande ugglan som kom.
På kuvertet stod det:
Till Mrs Potter
Så jag öppnade det och började läsa.

Kära Mrs Potter, vi har kollat på dina tidigare quidditch kunskaper och bedömt dig som en av Europas bästa spelare, vi erbjuder därför en plats vid vårt kommande världsdelsmästerskap som ska hållas om några år, en plats i det Europeiska-laget.
Men först innan vi garanterar platsen vill vi göra en intervju med dig.
Kom till puben Svinhuvudet i Hogsmeade idag klockan fyra.
Vi hoppas på att träffa dig där.

Eric Frajk

Eric Frajk? Vem var det? Jag hade hört talas om honom förut någonstans...
Jo juste! Han var en av världens bästa quidditch spelare under 1900-talet.
Jag undrar vad det är för slags intervju...
Men detta är en sån chans man bara får en gång i livet så jag måste ta den.
Konstigt att inte Harry har fått något sådant brev... Jag menar han är ju minst lika duktig som mig i quidditch och kanske till och med bättre än mig.
Men jaja, inget att bry sig om nu.

Jag går och öppnar ytterdörren för att säga till Harry, som har återgått till sitt skottande, att jag ska till Hogsmeade, men jag säger inte varför, jag vill inte att han ska bli sårade eller något.
"Harry, jag ska till Hogsmeade vid fyra" ropar jag.
"Varför ska du till Hogsmeade, Ginny?" Frågar han.
Klart han skulle fråga.
"Eh.. Ett ärende bara, jag är antagligen hemma så jag kan fixa middag" säger jag.
"Okej, ha så kul" ropar han tillbaka.
Jag stänger dörren och går in igen.
Snabbt kastar jag en blick på klockan. 15:37.
Shit. Jag visste inte att klockan redan var så mycket!
Jag tog en näve flampulver, kastade det i elden, steg in i dom gröna lågorna och skrek Svinhuvudet.
Några ögonblick senare var jag på puben i Hogsmeade.
"Mr Frajk?" Ropade jag.
Puben verkade helt öde.
"Hallå? Någon där?!" Skrek jag.
Jag tog en snabb titt på klockan.
16:02.
Dom ända trollkarlarna som jag visste att brukade vara sena ibland var Harry, Ron, Fred och George.
Fred.
Jag saknar honom så mycket.
Efter alla dessa år.
Jag saknar honom så himla mycket.
Men detta skulle inte få något lyckligt slut.
Fred skulle inte komma tillbaka bara för att jag önskade det.
Jag kände tårar som sakta blötte ner mina kinder.
Jag gick och satte mig, samtidigt som jag försökte att torka tårarna, men det gick inte. Så fort jag torkade bort dom vällde en ny omgång med tårar bara upp. Så jag gav upp. Jag lät tårarna rinna helt enkelt. (Men nej! Varför skriver jag så här?!? Jag sitter bara och gråter själv just nu!!)