Harry Potter the next generation

Kap 12. Resultatslappen

(Ginnys perspektiv)

Lily mådde bättre nu och det var dags för mig och Harry att lämna Hogwarts även fast ingen av oss egentligen ville.
Men först hade vi tänkt ta en tur ner till Hagrid och sedan till Hogsmeade.
Vi gick ut genom den stora porten och började gå den bekanta vägen ner mot Hagrids stuga.

När Harry och jag gick och pratade skymtade jag något från astronomitornet bakom Harry.
Jag stannade skräckslaget till när jag förstod vad det var jag sätt.
Efter bara någon millisekund sprang jag dit med min stav hårt i handen.
Jag närmade mig och föremålet åkte bara snabbare och snabbare mot marken.
"ARESTO MOMENTOM!!!!" Skrek jag i panik och riktade staven mot föremålet.
Det tappade farten och slog bara i marken med en pytteliten duns.
Det var en elev som hade ramlat och fallit ner från Hogwarts högsta torn.
Jag kände igen eleven.
Det var Alice!
Alice Longbottom!
Neville och Lunas dotter! (Jag håller fast vid Nuna för dom är MYCKET sötare!!)
Tvillingsyster till Frank Longbottom.
Albus och Rose bästa vän.

Harry kom springande emot mig.
"Ginny!" Sa han andfått.
"H.. Harr... Harry hämta hjälp snabbt!" Sa jag och kände tårarna bränna på mina kinder.
Alice var som en dotter för mig och jag var hennes gudmor så jag bryr mig jättemycket om henne.
Hon har varit hemma hos oss hur många gånger som helst!
"Hämta madam Pomfrey och Neville det är dom viktigaste!!" Sa jag medan jag kramade om Alice som jag hade tagit upp i min famn.
Jag hade känt på hennes puls. Hon levde. Någon hade antagligen lamslagit henne så hon ramlat över räcket...

Harry kom tillbaka tio minuter senare med madam Pomfrey, Neville men också McGonagall.
Neville grät värre än jag någonsin sätt honom göra.
McGonagall och madam Pomfrey frågade mig om vad som hade hänt.
Jag berättade allt jag visste.

Efter att jag rabblat upp hela historien så tog madam Pomfrey hennes puls, vilket jag redan hade gjort.
"Hon lever" sa madam Pomfrey lättat.
"Hon.. Hon lever?" Sa Neville tyst.
Han fick en nick från madam Pomfrey som svar.
"MIN DOTTER LEVER!" Sa han och hans tårögda ansikte sprack upp i ett stort leende.
"Nu måste jag ta henne upp till sjukhusflygen!" Sa hon och trollade sedan fram en svävande bår som Harry och Neville hjälptes åt att lägga upp Alice på.
"Neville nu kan du återgå till att sköta din lektion om du vill" sa McGonagall och log stort.
"Ja professorn, de är väll bäst det" sa Neville och började gå emot växthusen.
Hans dotter var i trygga händer och det visste han väl om.
"Åh miss Weasley... Förlåt jag menade Mrs. Potter!" Började McGonagall men  blev lite generad över att hon tilltalat mig som om jag var en elev.
"Det är ingen fara" sa jag och gav henne ett varmt leende.
"Okej bra. Men jag undrade om jag skulle kunna få växla några ord med dig uppe på mitt kontor är du snäll? I enrum är du snäll" sa hon och tittade från mig till Harry och sedan tillbaka mot mig igen.
"Det klart! Harry du kan gå ner till Hagrid så länge så kommer jag senare, om de tar lång tid möts vi klockan sju på Tre kvastar!" Sa jag till honom och gav honom en kram innan han gick, själv följde jag efter McGonagall.

Det kändes som att gå på Hogwarts igen.
Som när du gjort något dumt och blev sänd till rektorn, när en lärare bara följde med för att säga lösenordet.
Men jag gick inte på Hogwarts längre.
Jag var vuxen och hade egna barn som gick här!
Ändå verkade allt dåligt kretsa kring Harry...
Kom han till Hogwarts verkade automatiskt något dåligt hända.
Kolla bara på alla hans skolår!
Sedan nu på vad som hände Al och de som hände Alice när Harry var här!
Det känns som något inte kommer bli sig likt i år.
Något kommer att ske.
Något som man som vuxen inte kommer se förrän skadan redan är skedd.
Och alla vet att har något hänt så kan du inte ändra på det. Om du inte har en tidsvändare (kom inte ihåg om hette så) till hands.

Vi gick in på McGonagalls kontor och satte oss på varsin sida om skrivbordet.
"Först och främst ville jag bara säga tack! Tack för att du räddade miss Longbottom när du såg henne falla. Det krävs en mycket talangfull häxa eller trollkarl för att komma på en bra formel när det bara handlar om sekunder!" Sa hon och log varmt mot mig.
"Vad kan jag säga? Jag har lärt mig av dom bästa lärarna, jag har behövt det MÅNGA gånger i livet efter som jag känner Ashley... Plus att vara syster till Ron, bästa vän med Hermione och flickvän till Harry Potter, när du redan har Voldemorts dotter som dödsfiende är inte direkt säkraste grejen i världen" sa jag och hajade själv till efter att jag uttalat hans namn...
McGonagall nickade som svar.
"Så över till något helt annat" sa McGonagall och såg på mig.
"Och till det här skulle faktiskt din make Mr. Potter också kunna lyssna" sa hon och nickade mot dörren som slängde upp och Harry stod illröd i ansiktet där.
Jag himlade med ögonen samtidigt som jag visade ett roat leende.
"Sätt er Mr. Potter!" Sa McGonagall.
Harry nickade som om han fortfarande var en elev på Hogwarts och gjorde precis som han blev tillsagd.
"Som ni båda förhoppningsvis redan vet så kommer vi att införa en föräldrar träff med andra ord vi kommer ha ett föräldrar möte. Det kommer vara ett för varje årskurs så sammanlagt sju stycken och ja ni kommer att få gå på tre av dom" började hon.
"Men ni kommer också att få se ett schema över ert barns närvaro på lektionerna. Och jag vill att ni i förväg ska vara med på noterna angående er son James. Han har varit närvarande på ungefär tre fjärdedelar av sina lektioner men hans arbetsmoral ligger långt under förväntan hos sistaårselevers standard" sa hon och räckte över ett papper till mig.
Jag tog pappret och läste det.

James Potter:
Närvarande lektioner 83/110 lektioner närvarande.
Försenade läxor 24/30.
Jobb gjort under lektionerna:
Han jobbar alldeles för lite på lektionen, sammanfattat av vad alla lärare sagt förutom en.
Han är jätteduktig och gör allt korrekt, så vad finns det att klaga på? Skötsel av magiska djur, Hagrid.

Jag kunde knapp tro mina ögon när jag såg detta.
"Detta.. Detta.. Ni måste ha skrivit fel namn professorn!" Sa jag.
"Jag är tyvärr rädd att jag inte har gjort det Mrs. Potter" sa hon.
"Detta kan inte vara sant! Jag ska allt ta mig ett snack med den olydige pojken!!" Sa Harry argt.
"Harry raring, lugna ner dig! Jag pratar med James! Han har säkert en bra ursäkt till allt detta!" Sa jag.
Jag försökte låta sansad men egentligen var jag påväg att få ett raseriutbrott...

"Harry, jag orkar verkligen inte gå till Hogsmeade nu. Kan vi inte bara åka hem istället?" Sa jag.
"Jo det klart vi kan älskling" sa han och gav mig en puss på kinden.
Vi stod utanför McGonagalls kontor så snabbt gick vi in och frågade om hon kunde ta ner barriären någon minut så vi kunde transförera oss hem.
Hon hade inga problem med det och sa hejdå och att vi skulle träffas snart igen på föräldrar mötet.
Vi transförerade oss hem och direkt när vi kom hem gick vi och la oss.