Harry Potter the next generation

Kap 18. Hemligheternas kammare

Hej hej, nu börjar jag med lite dumt snack eller vad man ska säga😂
Jag har fått några kommentarer på vart Lily skulle kunna vara, vissa tror att hon är i hemligheternas kammare och andra har gissat på vid-behov-rummet. Så ja i detta kapitel får du svaret.
Och förlåt i förväg om detta blir ett jättelångt kapitel!❤️

(Rose perspektiv)

Lucy gick för tio minuter sedan, vi håller på att funderar på vart hon kan vara och hur vi skulle kunna ta oss dit.
Hugo har kommit och han ville hjälpa till, han hade gått runt och letat efter Lily i tio minuter utan att hitta henne, så han hade kommit för att fråga vart hon var. Då berättade vi om allt och han sa att han skulle absolut hjälpa till att hitta henne.
"Det är väll självklart!" Sa jag.
Alla stirrade på mig.
"Det är väll liksom självklart att det är hemligheternas kammare som Lucy har tagit Lily till!!" Sa jag och började förklara.
"Det var Harry som dödade basilisken, eller hur? Och Harrys DNA finns i detta rum för att James och Als DNA innehåller lite av deras fars!" Avslutade jag min förklaring som hade tagit en kvart.
"Okej bra, då vet vi vart hon är. Men vet vi vart kammaren är?!" Sa Alex.
Han är väldigt negativ om man jag får uttrycka mig så, och det är lite hans fel att Lily är där hon är. Det var ju han som fick hennes temperament att koka över när han kallade henne för James Jr.
"Nej, men jag vet hur vi får reda på det!" Sa Al.
"Vi skickar ett brev till mamma och pappa" sa James.
"Okej asså eran pappa förstår jag hittar ner till kammaren, men vadå vet eran mamma hur man kommer dit?" Sa Scorpius lite förvånat.
James och Al stirrade på varandra i typ en sekund innan dom började skratta som galningar.
"Om ni två kunde ta er samman och förstå att det som hände eran mamma inte var något roligt! Och om eran pappa hade kommit typ en minut senare hade varken hon eller ni vart med oss nu!" Sa Molly.
"Jaja Molly, vi vet! Men det som vi skrattar åt är en annan sak som hände det året samtidigt som mamma var typ förhäxad eller vad man ska säga. Hon skrev en viss dikt till pappa som pappa brukar läsa upp för oss för att retas med mamma och hon blir typ tomatröd i ansiktet!" Sa James.
"Hur gick dikten?" Frågade både Daisy och Alice.
"Hans ögon är gröna som grodor på burk. Hans hår mörkt som kol, ja svartare värre. Åh, vore han min, för han är ju så fin. Min hjälte som slog mörkrets herre" sa James och skrattade precis som alla vi andra.
Okej, jag tycker egentligen inte det är något som är roligt direkt men jag börjar skratta av att alla andra skrattar.
"Nu måste vi skicka ett brev till mamma och pappa!" Sa Al när vi alla slutat skratta.
"Det tar för lång tid! Låt mig fixa det!" Sa Molly.
"Okej" sa Al och kollade konstigt på henne.
Molly sa någon formel i huvudet och ett silverlysande djur i form av en uggla kom fram.
"Hej faster Ginny och farbror Harry! Ni måste ta er hit till Hogwarts snabbt! Lily är i fara och jag, James, Al, Rose, Daisy, Alex, Scorpius, Alice, Frank och Hugo behöver eran hjälp!! Så snälla ta er hit så fort ni kan!" Sa hon. Patronusen skickade hon sedan till faster Ginny och farbror Harry.
"Då är dom påväg! Men man behöver kunna prata ormspråk för att komma in i hemligheternas kammare väll?" Sa Scorpius.
"Ja, det klart man behöver? Och det kan farbror Harry. Pappa berättar alltid om att han brukade råka göra det i sömnen på Hogwarts! Pappa var ju förste ordningsman så han brukade få göra nattrundor för att se till så att alla hade lagt sig!" Sa Molly stolt.
"Wow, din pappa blev förste ordningsman? Men vill du veta en sak? Din pappa valde också ett dumt jobb framför sin familj! Han vände ryggen åt hela sin familj precis när det andra trollkarlskriget höll på att bryta ut! Han bara lämnade alla dom som någonsin tyckt om honom för en man som inte ens kunde hans namn! Ja han var trolldomsminister, men Percy visste att han gjorde fel! Och ändå gjorde han det! Han kom tillbaka till sista striden! Hans familj hade faktiskt behövt honom! Han lämnade tillbaka sin Weasleytröja! Han lämnade tillbaka tröjan som farmor hade stickat åt honom! Som hon hade lagt ner tis på! Han lämnade tillbaka den!" Sa jag. Mitt temperament hade runnit långt över gränsen. Min pappa har berättat allt som farbror Percy gjorde jag vet mycket väl om det och så står Molly här och tror att hennes pappa var grym för att han blev förste ordningsman! Det gör mig förbannad!!
"Jag.. Jag visste inte.. Jag visste inte att min far hade gjort allt det där" sa Molly i en viskning efter en lång tystnad.
"Förlåt" la hon sedan till.
Jag brukade inte få utbrott, men nu fick jag det.
"Det gör inget, och jag ber om ursäkt för mitt utbrott" sa jag.
Hon nickade, vi kramades och var sedan sams.