Harry Potter the next generation

Kap 11. Astronomitornet

(Scorpius perspektiv)

Jag visste inte riktigt vad som hade hänt kvällen innan.
Jag visste bara att ena sekunden hade jag och Lily bara stått där, sedan hade allt gått fort. Väldigt fort.
Hon hade sagt att hon gillade mig, jag hade kysst henne. Hon hade kysst mig tillbaka!
Jag är inte riktigt säker på vad vi är just nu...
Men jag gillar henne starkt, men hur förklarar man för sin bästa kompis att man typ är tillsammans med hans lillsyrra..?

Igår kom också dom andra skolorna som ska delta i den magiska trekampen hit. Väldigt många tycker det är dumt att minderåriga inte får delta men frågar du mig är det nog ganska bra.. Jag menar tänk liksom om en förstaårselev blev, hen kan knappt några formler och så ska hen delta i typ världens farligaste kamp!

••••

Jag vaknade morgonen efter av att en strimma solljus från fönstret bländade mig. Det var lördag och jag kollade klockan.
Faaaan också den är bara 06:03!!
Frukosten börjar serveras klockan 7, somna om kommer jag inte kunna göra, sitta här vill jag inte göra, så vad ska man hitta på?
Jag kollade ut genom fönstret och såg hur vacker sjön såg ut i gryningen.
Jag kanske kan gå ut och sätta mig och plugga lite innan frukost, då får jag antagligen vara lite själv också och det skulle sitta fint.

Snabbt klädde jag på mig, tog med en bok ut, jag orkade inte plugga men jag kunde ju läsa, eller iallafall kolla på alla konstiga bilder.
Jag gick ut ur sovsalen och ner till uppehållsrummet som var tomt precis som jag anat, jag gick ut och började gå i dom stora långa Hogwartskorridorerna som jag så många gånger tidigare hade gått igenom.
Med raska steg gick jag ut ur slottet och ner mot sjön, den ända jag mötte på vägen var professor Longbottom som frågade vart jag var påväg såhär tidigt och jag svarade att jag var påväg ner till sjön.

När jag var där nere slog jag mig ner vid ett träd i gräset. Jag hade en perfekt utsikt över hela sjön som blänkte i solljuset från solen som långsamt steg högre och högre upp på himlen.
Jag började bläddra i boken och snabbt hittade jag en konstig bild som jag skrattade mycket åt.

Efter att jag skrattat år bilden fick jag känslan av att någon iakttog mig.
Efter en minut när jag försökte se om någon var där så återgick jag till min bok.
Då hörde jag en pinne krossas bakom mig, precis som om någon klev på den och den gick av.
Snabbt kastade jag mig upp med staven i handen och riktade den mot flickan som stod där.
"Ta och lugna dig lite Romeo!" Sa Lily som stod framför mig med ett stort sött flin på läpparna.
"Det är bara du" sa jag och andades ut.
"Japp, det är bara hon dy kysste offentligt igår inne i biblioteket ja" sa hon och skrattade.
"Eh.. Asså du får säga.. Du vet... Flickvän... Om du vill såklart!" Sa jag och blev röd i hela ansiktet.
Jag såg att Lily rodnade.
Hon är så himla söt!!
"Det vill jag gärna" sa hon och log.
Jag blev helt varm inombords.

"Klockan är mycket, frukosten börjar!" Sa Lily när vi suttit och pratat i ungefär 45 minuter.
"Det kanske är på tiden att vi går?" Sa jag och kände hur det kurrade i magen.
"Jag är jättehungrig!" Sa hon och skrattade.
Tillsammans gick vi upp hand i hand till slottet men när vi kom till porten valde vi att släppa varandras händer för att vi inte ville dra all uppmärksamhet till oss.

Väl inne i Stora salen möter vi James.
"Och vad har ni två gjort?" Säger James och ger mig en kall blick.
Lily himlar med ögonen.
"DIN ÖVERGÖDDA ÅSNA! Vi har bara varit ute vid sjön och pratat!!!" Sa hon och slog till James i ansiktet.
"Aja om ni säger det så..." Sa han och gick sedan argt iväg samtidigt som han höll för stället där Lily slagit honom för att han hade fått ett rött märke.
Vi gick och satte oss där Alice, Rose och Frank satt.
"Var är Al?" Frågade jag.
"Han... Han sitter... Han sitter med... HAN SITTER MED SIN FLICKVÄN VID SLYTHERINSBORD!!!" Sa Alice och tårarna rann ner för hennes kinder.
Jag kollade bort mot Slytherinsbord och mycket riktigt satt Al där och med ingen annan än Lucy!
"JAG SKA NOG TA MIG ETT SNACK MED HONOM!!" Sa Lily som kokade av ilska.

(Alice perspektiv)

Lily gick bort till Al och man såg att ett syskonbråk var påväg.
Men det jag inte fattar är att han gillar Lucy!!
Jag blöder inombords!
Jag gillar honom!
Jag hade snart tänkt ta mod till mig att bjuda ut honom!
Och sen går han bara och blir ihop med någon han avskyr?!
Pappa säger ofta att världen inte är uppochner längre som den var när mamma och pappa gick på Hogwarts. Men frågar du mig så är allt jag känner till och älskar uppochner! Iallafall för mig...

Jag kände att tårarna rann ner för mina kinder.
Rose gav mig en kram men jag slet mig loss och sprang allt vad jag hade upp till astronomitornet.
Jag vet liksom inte varför men jag dras bara hit.
Det kan vara för att jag älskar utsikten man får där uppifrån eller också för att det nästan aldrig är någon där.
Jag gick fram till räcket och tittade på den vackra utsikten.
Jag visste att jag hade varit så klumpig och dragit till mig alla i Stora salens uppmärksamhet, och jag är inte precis den som gillade att stå i centrum.
Jag lät tårarna från mitt krossade hjärta regna ner för mina kinder.
Efter ungefär fem minuter torkade jag bort dom.
Jag visste att första lektionen skulle vara örtlära och pappa skulle nog bli ganska arg om jag skippade lektionen. Men det får han bli för att jag är hur ledsen som helst, har ett krossat hjärta och jag vet att om jag bara ser Al kommer tårarna att börja forsa ner en gång till och jag orkar inte med det.

Ingen av mina vänner vet att jag gillar denna plats och det är ganska skönt ibland för att då vet jag ju att dom inte kommer komma upp hit och leta efter mig.
Jag stod där länge och studerade utsikten och glömde helt bort tiden.
Det var först är min mage kurrade jag kollade på klockan.
"Oh shit! Klockan är ju redan kvart över ett!" Sa jag panikslaget.
Jag vände mig om och såg en mörk figur träda fram ur skuggorna.
Min stav och alla saker några meter bort men jag kunde inte hämta dom för att personen hade redan dragit fram sin egen stav och riktade den mot mig.
"Hej Alice... Är du ledsen för att Lucy tagit den du gillar ifrån dig?" Sa personen som fortfarande stod i skuggorna.
Hur kunde hen veta det..?
"Om du vill kan jag hjälpa dig! Hjälpa dig att hämnas på Albus Severus Potter!" Sa personen och betonade Als namn kallt.
"Nej.. Det är bara en kärleksdryck!" Sa jag.
Jag visste mycket väl att det bara va det men det gjorde ändå ont i mig att se Al med Lucy.
"Är du säker på det?" Sa personen.
"JAG VET DET!" Skrek jag och tårarna rann igen ner för mina kinder.
"Jag kan hjälpa dig att hämnas på Al... Jag menar Lucy!" Sa personen som nu steg ut i dagsljuset så jag kunde se vem det var.
Det var Tom.
Tom, Tom som gick i Slytherin.
Tom som hatade alla i Potter familjen.
Tom som var syssling med James, Al och Lily.
De hemska Tom som hade bryggt kärleksdrycken.
"VARFÖR SKULLE JAG VILJA HA DIN HJÄLP?!?!" Skrek jag.
"Jag vet inte men om du är säker på att du inte vill det tänker jag nu göra såhär!" Sa han och riktade återigen sin stav mot mig.
Jag backade.
Jag visste innerste inne att det inte skulle göra någon skillnad men ändå gjorde jag det av ren reflex.
Jag kände räcket i ryggen.
Tom kom bara närmre och närmre med sin stav.
"LAMSLÅ!" Skrek Tom och jag lamslogs direkt och jag var mycket medveten om att jag föll bakåt.

Fine.
Nu var slutet nått.
Det var nu jag dog.
Precis som Dumbledore så föll jag från astronomitornet men skillnaden var besvärjelserna, men vi skulle ändå få samma slut.
Jag lamslogs och ramlade ner från astronomitornet och på så sätt skulle jag dö.
Allt var svart.
Jag hade förlorat kontakten med jordens yta och nu var jag medvetslös.