Harry Potter the next generation

Kap 19. Allt vänds nästan uppochner

(Lilys perspektiv)

Mamma slogs med Ashely och jag slogs med Lucy.
Detta var inte för att sedan kunna ta sig här ifrån, nej tvärt om nästan, detta var personligt. Lucy och jag var ute efter att skada varandra hårt. Mamma och Ashely verkade vara ute efter att döda.
"Abracadabra!" Sa mamma och riktade sin stav mot Ashley.
"Vad mugglare säger när dom tror dom kan magi" fyllde Hermione i till alla som såg jätteförbryllade ut.
"Nej det funka inte, du är fortfarande samma mara" suckade mamma och granskade Ashely uppifrån och ner.
Ashely kokade av ilska.
Mamma lamslog henne.
"Mamma varför sa du så?" Sa Al och kollade konstigt på henne.
"Jag skulle ju bara skoja lite" svarade mamma och flinade.
"Mamma du har aldrig skapat ett bra skämt, och av att döma kommer du aldrig lyckas med det heller" sa James och himlade med ögonen.
"Tja... Jag skapade ju dig" sa mamma som svar.
Alla började skratta.
Jag hade stått och slagits med Lucy under tiden, men nu ramlade både hon och jag omkull av skratt.
Och till min förvåning skrattade inte Lucy sitt vanliga skratt, utan hon skrattade ett varmt och vänligt skratt... Undra om jag var den ända som märkte det...
Hon och jag kanske ända har lite likheter när man kollar ordentligt.. Vi kan skratta åt samma saker, vi båda hade inget val, vi växte upp och lärde oss att hata den andra, och faktiskt ganska många fler.
LILY LUNA POTTER!
Vad i hela världen tänker du?!?!
Att du skulle bli vän med den som försökt döda dig så många gånger om eller?!?! Ha! Skulle inte tro det va?!

Ashely hade vaknat för några minuter sedan och så hon och mamma var i full gång med sin duell igen, precis som jag och Lucy.
"Pappa varför får vi inte hjälpa dom?!" Hörde jag Al panikslaget säga.
"För att detta är deras duell, detta handlar inte om att nån ska kunna fly eller något sådan utan detta är personligt för dom" svarade pappa honom men man hörde på hans röst att även han var rädd.
Vi slogs allt hårdare och hårdare. Mamma hade fått massa jord i ansiktet då hon kastat sig och på ynka hårstråt fått Ashelys dödsförbannelse att missa.
Lucy och jag hade inte alltid slagits. Vi hade kollat på våra mammor då och då, tagit en paus från våran fajt och bevittnat deras. Sett hatet glöda i deras ögon. Flera gånger hade vi då också kollat på varandra. Jag hade varje gång sett nått i Lucys ögon. Sett en tjej som blir tvingad att göra något hemskt även om hon vill det eller inte. På något sätt tycker jag faktiskt ganska synd om Lucy. Jag menar hon hade ju inget annat val än att bli en Slytherinare, hennes mamma hade gjort hemska saker mot henne om hon inte kom i Slytherin. Hon blir hårt dömd av folk på grund av hennes mamma, mormor och morfar. Jag tycker faktiskt synd om henne, jag kommer nog inte säga det högt till någon men ja, jag tycker synd om henne.

"Ginevra, du kämpar tappert men det kommer inte att räcka. Tänk om något skulle hända din lilla flicka" sa Ashely och flinade.
"Du skulle bara våga röra ett ända hårstrå på min dotters huvud!" Sa mamma argt.
"Åh Ginevra, har du inte lärt dig att eftersom jag har en stav behöver jag inte röra henne för att göra något!" Sa hon och flinade mera.
"CRUCIO!" Skrek Ashely men hon riktade inte förbannelsen mot mamma utan mot mig.
Jag skrek.
Tårar regnade ner för mina kinder.
Känslan brände inombords.
Jag hade aldrig upplevt något värre.
"LILY!!!!" Hörde jag massa personer skrika men jag kunde inte urskilja vilka det var.
"LÅT MIN DOTTER VARA!!" Skrek mamma och nu hörde jag paniken i hennes röst.
"MAMMA SLUTA!" Hörde jag faktiskt Lucy skrika.
Smärtan upphörde.
Jag föll ner på marken.
"Vad var det där bra för Lucy?! Jag hade alla precis där jag ville!" Sa Ashely.
Jag kände att jag fortfarande hade tårar som rann ner för mina kinder.
Mamma hade gått fram och satt sig bredvid mig på knä. Hon hade gjort en skyddsbubbla runt oss, men jag kunde fortfarande höra och se allt som hände utanför bubblan.
"Lucy Lestrange! Svar nu på frågan!" Sa Ashely och riktade sin stav mot sin egen dotter.
"För... För..." Stammade Lucy fram.
"Svara på frågan" morrade Ashely åt henne.
Då gjorde Lucy något oväntat.
"Mamma kolla en spegel!!" Sa Lucy och pekade bakom ryggen på Ashely.
Ashely som den egoistiska person hon är snurrade såklart runt och letade efter spegeln.
Lucy hade tagit den ända chansen hon någonsin skulle få.
Hon tog sin mammas stav ur hennes hand.
"Lucy, vad gör du?" Skrattade Ashely som trodde det var ett skämt.
Lucy svarade inte eller rörde på sig, hon kollade argt på sin mamma.
"Lucy ge tillbaka min trollstav!" Sa Ashely som började bli irriterad.
"Nej" sa Lucy tyst, knappt hörbart.
"Och varför inte det då?" Sa Ashely och la armarna i kors.
"För mamma, om jag ger dig din stav kommer du bara skada Lily fysiskt för att hennes mamma ska skadas psykiskt!" Sa Lucy.
"Ja? Det var ju ungefär så hela min plan såg ut?" Sa Ashely.
"Men jag tycker det är fel!" Sa Lucy.
"Ursäkta?!" Sa Ashely argt.
"Det är fel! Du ska inte skada ett barn bara för att komma åt föräldern! Jag bryr mig inte vem det är! Det är fel och dessutom så är det fegt!" Sa Lucy argt.
"Men Ginevra är ju min bittra fiende sen skolan när hon tog min Harry ifrån mig!" Sa Ashely, jag såg mamma himla med ögon.
"Jag bryr mig inte om vad som hände mellan er på för hundra år sedan, det vill säga tiden när ni gick på Hogwarts! Ni kan väll låta oss barn bara vara barn! Låta oss vara vänner om vi vill! Och inte sätta varandra emot den andra innan vi ens har träffats!" Sa Lucy. Jag fattar inte att jag säger detta, men det hon säger stämmer faktiskt till 100%.
"Vänta va?" Sa Ashely som inte hade fattat ett ord av vad hennes dotter hade sagt.
"Och Lucy ge mig min stav så jag kan döda Ginevra och Ginevra Jr!" Sa Ashely.
"Aldrig!" Sa Lucy och gjorde något ytterst osannolikt att hon skulle göra.
Hon tog sin mammas stav högt upp i luften och bröt den mitt i tur.
"Men... Men... LUCY LESTRANGE HUR KAN DU HA SÖNDER DIN MAMMAS ÄLSKADE STAV SÅDÄR?!?!" Skrek Ashely.
"Försvinn mamma! Du hör inte hemma här! Åk hem till Malfoy Manor så ses vi till sommarlovet då kan vi prata mer om detta!" Sa Lucy.
Hennes mamma såg så arg ut först att jag inte fattade att hon bara nickade gick och tog någon lamslagen persons stav och transförerade sig.
Jag trodde inte det gick att transförera sig till och från Hogwarts.
Men juste, professor McGonagall väntade någon så hon hade tagit ner skölden. Det var säkert så alla kom hit också...