Harry Potter the next generation

Kap 6. Erkännandet del 2

(Ginnys perspektiv)

"JAG VISSTE DET!" Sa jag.
Visst det kanske lät lite barnsligt men vadå då? Hon har fått min dotter att bli medvetslös.
"Och exakt varför gjorde du det?!" Sa McGonagall argt.
"För att hämnas efter det hon gjorde på tågresan hit" sa Lucy.
"Och hur fick du ormen att bara ge sig på miss Potter?" Fortsatte McGonagall.
"Mamman till ormen jag använde var Nagini, och ormspråket har funnits i våran släkt i århundrade så jag befallde bara henne att göra det och då lyssnade hon" sa Lucy.
"Hur gör man för att rädda min dotter?!" Sa jag.
"Du behöver hud från mamman till ormen. Huden låter du ligga på såret i ett dygn så kommer såret magiskt att läka och giftet försvinna ur hennes kropp" sa Lucy.
"Och vart kan man få tag på hud från Nagini?!" Sa jag panikslaget.
"Jag är den ända som har hud kvar från henne, mamma gav mig den när hon gav mig själva ormen" sa Lucy.
"Har du den här ormhuden på dig?" Frågade jag.
"Ja, jag har den här i fickan, den har jag alltid med mig" svarade Lucy.
Jag tog den snabbt ur hennes ficka.
"GE MIG DEN!" Skrek Lucy.
"Och låta min dotter dö? Skulle inte tro det!" Sa jag.
"Miss Lestrange du ska följa med mig upp till mitt kontor!" Sa McGonagall.
Själv styrde jag stegen tillbaka mot sjukhusflygen.
Jag sprang upp dit med en bit ormskinn i handen.
Jag förstår om många stirrade på mig för det hade jag nog också gjort.

När jag kom fram till min medvetslösa dotter så trängde jag mig fram genom klungan.
Snabbt la jag ormskinnet där Lily hade blivit biten.
"Vad gör du?" Frågade madam Pomfrey häpet.
Då berättade jag hela storyn om vad jag just hade fått veta.
"Så därför lägger jag ormskinn där hon blev biten" avslutade jag.
Madam Pomfrey nickade.
"Tja alla ni barn kan gå nu" sa madam Pomfrey.
"Mr och Mrs Potter om ni vill stanna över natten är det helt okej!" Sa hon och gick sedan in på sitt kontor för att skriva några rapporter.
"Harry sitt kvar här jag ska låna lite bläck, pergament och Lilys uggla för att skicka iväg ett väldigt argt brev till Mrs. Ashley Lestrange" sa jag.
Harry nickade, eftersom han förstod att det inte var någon idé att försöka stoppa mig.
Jag lämnade sjukhusflygen och styrde mina steg mot Gryffindortornet.

När jag kom dit så kom jag på att jag inte kunde lösenordet, turligt nog kom Alice, Neville och Lunas dotter, ut och så då passade jag på att gå in.
"Hej, mår Lily bättre nu?" Frågade hon innan jag hann gå.
"Ja... Nu behandlas hon med rätt medel iallafall" svarade jag och fick ett leende tillbaka som svar utav Alice.
"Mamma vad gör du här? Är inte du hos Lily?!" Sa James som satt i soffan.
"Eran far är där, jag ska låna Lilys uggla för att skicka ett brev till en kär gammal vän" sa jag. Ordet vän betonade jag med kallt hat.
"Om ni vill får ni gå dit och vara hos henne" sa jag.
James nickade och gick mot utgången, Al som suttit bredvid honom följde efter sin bror.
Jag gick in i Lilys sovsal.
Hennes vänner Olivia och Chloe satt på sina sängar.
"Hej flickor" sa jag.
"Hej" svarade dom tillbaka.
"Mår Lily bättre?" Frågade Olivia.
"Hon kommer må bra om någon dag igen, så oroa er inte!" Svarade jag.
"Men vet ni var hon har bläck och pergament?" Frågade jag.
"Jag det ligger i andra lådan i hennes sängbord" svarade Chloe.
"Okej, tack så mycket" sa jag.
"Men vad ska du med det till?" Frågade Olivia.
"Skriva ett brev till Lucys mamma" svarade jag.
"Men Lily har sagt att du hatar henne" sa Chloe förvirrad.
"Det gör jag" svarade jag enkelt.
När jag hade hittat det så skrev jag ett snabbt brev och skickade iväg det med Lilys uggla.
"Så nu måste jag gå tillbaka till sjukhusflygen, det var jättetrevligt att träffa er!" Sa jag och lämnade sedan rummet.

(Ashleys perspektiv)

En timme senare kom två ugglor ifrån Hogwarts till Malfoy Manor.
Ena ugglan var adresserad till både Mrs och Mr Lestrange, men andra var bara adresserad till Mrs Lestrange.

"Ashley du och Crabbe har fått brev ett ifrån McGonagall och ett ifrån" sedan tystnade Pansy som satt i vardagsrummet.
"Åh vem är det andra ifrån?!" Sa jag.
"G.. G" började hon.
"Åh! Då förstår jag ju!" Sa jag ironiskt och himlade med ögonen.
"Ginny..." Sa Pansy försiktigt.
"VA!?!? GINNY! SOM I GINERVA?!?!" Skrek jag.
Pansy nickade försiktigt.
"Åh ge hit breven bara!!!"
Jag tog dom snabbt ur hennes hand och slet upp det från Ginny.
Snabbt läste jag igenom det.
"Så hon säger att jag inte ska göra så att min perfekta underbara Lucy hatar hennes idiotiska dotter?! Att jag får henne att ta ut våran strid! Ha, jag ska allt visa den där blodsförädaren vem som bestämmer!" Sa jag argt.
Jag kastade in brevet i elden som brann i eldstaden.
Sedan när jag hade lugnat ner mig lite öppnade jag brevet från McGonagall.
Jag läste igenom det.
Det stod vad Lucy hade gjort.
Jag är så stolt över henne.
Hon följer i sin underbart vackra mammas fotsteg.
"HON ÄR PÅ GRUND AV SINA HANDLINGAR AVSTÄNGD FRÅN HOGWARTS I EN MÅNAD?!?!?!!!!?!?!?!" Skrek jag samtidigt som jag läste igenom det sista stycket gång på gång.
"Älskling vad är det?!" Sa Crabbe som hade kommit in.
"HÄR!" Sa jag och kastade McGonagalls brev på honom.
"Är hon avstängd i en månad för det där?! Du öppnade ju hemligheternas kammare, du använde dom oförlåtliga förbannelserna men fick som mest minus poäng för Slytherin och straffkommendering!" Sa han och tittade chockat på mig.

Efter tio minuter utav tystnad för att ta in choken över vad som hade hänt min fina dotter, så susade en annan uggla in genom det öppna vardagsrumsfönstret.
Ugglan släppte ner brevet i mitt knä.
Jag såg snabbt att det också var från Hogwarts.
"Nu kanske McGonagalls ursäkt kommer om att hon gjorde fel i att stänga av Lucy!!" Sa jag.
"Mm kanske" svarade Crabbe.
Jag öppnade brevet och läste det högt.

Till alla föräldrar som har ett barn i år två på Hogwarts.

Vi lärare på Hogwarts tänkte berätta om något nytt vi valt att engagera i år.
Nämligen ett föräldrar möte, där ni kommer kunna säga vad ni vill, tycker och tänker angående ert barns skolgång.
Mötet hålls tillsammans med alla andra års elever i Stora salen på Hogwarts den 8/10.

Se till att du kan komma!
Minerva McGonagall, rektor.

"Huh, jag ska nog säga vad jag tycker alltid!" Sa jag.