Utom Räckhåll

Kommer de på bröllopet? År 1981

Rachel satt på sängen och lyssnade på hur ettans nattbuss gick förbi. Gatlyktornas sken landade på det ljusa parkettgolvet och formade skeva rektanglar och fyrkanter. Hon kunde höra hur Nigel sjöng mjukt för Theresa i rummet intill. Han hade varit därinne i snart en timme nu. Rachel hade på sig sitt svarta nattlinne av siden och lutade sig tillbaka i det mjuka, duniga materialet på sängen. De hade bort här i snart ett år nu. Det var en fin lägenhet, med högt i tak och snidade detaljer som Nigel hade gjort själv. Helt annorlunda mot det lilla rum de först hade klämt in sig i när de först hade flyttat ihop. De var knappt större än det hörn hon hade haft i studentlägenheten i Brick Lane. Men ingen av dem hade haft några pengar då. Rachel hankade sig fram på frilansuppdrag inom grafisk design och Nigels exfru hade tagit det mesta i skilsmässan. Rachel hade tyckt att han lät henne komma undan med för mycket, hon fick hela bostaden och det mesta av tillgångarna, men han hade haft så dåligt samvete över att ha lämnat henne för någon annan. I början hade både Nigel och Rachel försökt stå emot, han hade ju en familj att tänka på. Men till slut hade han bjudit med henne på en av sina jobbresor och hon hade vaknat nästa morgon i hans säng. Det hade inte funnits någon återvändo därifrån.

Hon hörde halldörren knarra. Nigel stängde den alltid med oändlig försiktighet för att inte väcka Theresa, men det hjälpte inte. De kunde olja in den varje dag men den gav ändå ifrån sig sitt karaktäristiska knarrande, gälla ljud. Rachel drog kudden över huvudet. Hon kände Nigels närvaro i rummet innan hon såg att han var där. Han satte sig ner på sängen och lade handen på hennes axel.

"Hon sover nu."

"Bra. Det tog ett tag. Var hon lite orolig?"

Nigel tittade ut genom fönstret och nickade. Han förde tummarna mot ansiktet och gnuggade sitt grånande hår vid tinningarna. Sen vände han sig åter mot Rachel.

"Såg du att våra inbjudningskort kom från tryckeriet idag?"

"Ja, jag tycker de var fina."

"Har du pratat med dina föräldrar? Kommer de på bröllopet?"

Rachel kände hur hennes käke spändes. Hennes föräldrar hade varit kalla mot henne ända sedan hon berättade att hon hade förlovat sig med Nigel. En äldre, frånskild småbarnspappa var väl inte direkt idealmannen de hade tänkt sig för sin dotter. Men de kände inte Nigel. Såg inte hur han lekte med Theresa. Eller hur han såg på Rachel. Hon tog bort kudden från ansiktet, kröp bort mot honom där han satt på sängkanten och la armarna om hans hals.

"Kan vi inte åka bort nu i helgen, bara du och jag?" Hon viskade i hans öra. "Till den där mysiga byn i Cornwall kanske?"

Han lösgjorde sig försiktigt från hennes grepp, ställde sig upp och gick bort mot fönstret.

"Jag har Theresa i helgen."

Rachel la baksidan av sin hand mot pannan. Det flimrade framför ögonen. Kanske var en migränattack på gång.

"Skulle du inte ha henne nästa helg?"

"Jo, men Odelle bytte vecka."

"Igen?"

Rachel ångrade kommentaren så fort hon hörde orden lämna hennes läppar. Det ryckte till i Nigels ena mungipa, som det brukade göra när han började bli irriterad.

"Hon skulle på någon konferens. Jag vill inte krångla för mycket med henne. Hon har just låtit mig börja träffa Theresa igen."

Rachel höll upp båda händerna i luften som för att säga "ok, du har rätt, jag ger mig." Hon tyckte inte det var rättvist hur Odelle kunde använda umgänget med Theresa som utpressningsmedel mot Nigel, men hon orkade inte ha det här bråket igen. Nigels drag mjuknade och han satte sig på sängen igen och kramade henne bakifrån.

"Jag tänkte beställa hämtmat. Vad är du sugen på?"

Rachel ryckte på axlarna och rättade till sitt nattlinne.

"Du kan ju ta indiskt från det där stället nere på hörnet."

Nigel nickade, gav henne en puss på kinden och lämnade rummet. Hon kunde höra hans tunga steg mot hallgolvet och hur han lyfte upp den plastiga, röda telefonluren för att slå numret och lägga beställningen. Hon reste sig långsamt upp från sängen och hasade bort till det lilla badrummet i anslutning till deras sovrum. Hon satt på toaletten tills hon hörde plinget på dörren, oset av lamm byriani med vitlöksbröd och Nigels djupa röst som meddelade henne att maten hade kommit. Hon torkade sig och höll sedan toalettpappret framför sig. En klarröd strimma blod lyste mot den vita pappret.

"Fan" väste hon.