Utom Räckhåll

En ny utveckling

Jessica var på väg in mot den breda entrén på polisstationen i Stenungssund. Mörka, rena linjer accentuerade byggnadens strama design och hon kände sig alltid betraktad av de små fönsterna som vilade i regelbundna rader. Hon hade jobbat här i 10 år nu, först som patrullerande polis och sedan som utredare. Hon tyckte om att bo i det lilla kustsamhället där alla kände alla. Det var lugnare än i Göteborg där hon hade bott förut.

Hon passerar de luftiga receptionsområdet, blippar sitt kort och kom till den smala korridoren som ledde fram till hennes arbetsrum. Högar av osorterade mappar låg på skrivbordet, som en deg som vägrade att sluta jäsa. Hon suckar och bannar sig själv för att hon inte tog itu med sorteringen i fredags innan hon gick ifrån jobbet. Här var det ju omöjligt att hitta någonting. Hennes kollega Johan hade rätt, hon borde verkligen jobba mer digitalt. Men det var någonting med att känna pappernas sträva struktur mot fingrarna. Hon tänkte bättre då.

Hon känner hur kavajen kliar i nacken och kränger av sig den och hänger den över stolen. Hon slår på datorn samtidigt som hon sätter sig ned och börjar rensa upp bland mapparna på skrivbordet. Hon dröjer vid en där det står "Foster, David" med små, sirliga bokstäver. Hon kom ihåg den unga kvinnan som hade kommit in på polisstationen vecka efter vecka med en bebis hängande i en sele på magen och frågat om de hade fått reda på något om hennes man. Varje gång var de tvungna att säga nej. Nu kom hon inte in lika ofta, men hon ringde fortfarande. Den desperata klangen i rösten hade avtagit med åren, nu fanns det bara en orolig och lätt rastlös underton. Jessica hade jobbat med många fall av försvunna personer under åren, men av någon anledning hade det här bitit sig fast. Hon tänkte på kvinnan och barnet, trots att hon visste att man inte skulle bli personligt engagerad i sina fall, det var den kortaste vägen till vansinne. Men hon brukade göra slagningar på hans namn för att se om något nytt hade kommit upp. Trots att fallet vid de här laget var betraktat som kallt. De hade inga mer spår att följa. Men hon kunde inte hålla sig. Hon loggade in i databasen och skrev in namnet. Medan datorn arbetade tar hon en tugga på sitt äpple och läser några nyhetsnotiser i mobilen. Plötsligt plingar det till och hon lägger förvånat ifrån sig telefonen. Sökningen har gett en träff och en notis blinkar i ena hörnet på skärmen. Hon böjer sig fram för att läsa. Först en gång, sedan två för att verkligen förstå vad det står. Hon ser kvinnan som vaggar bebisen i famnen framför sig. Sedan lyfter hon telefonen och slår snabbt in ett nummer