Utom Räckhåll

Du går inte

Maya springer ner för trapporna och ut till sin slitna gamla Volvo som stod parkerad utanför hyreshuset. Luften är kylig och hon drar sin jacka tätare omkring sig. Hon sätter sig i bilen och startar motorn, som drar igång med ett tveksamt bullrande. Maya tar vägen längst marinan och såg mörka vågor med vitt skum slå in över den steniga kustlinjen. Bryggorna där segelbåtarna låg förankrade tornade upp sig över vattnet och längre bort bolmade reningsverket långa torn ut rök.

Maya tyckte om att gå här på dagarna och titta på de ståtliga båtarna tillsammans med Julia, kanske ta en glass i kiosken. Den lilla orten på västkusten hade varit en säker famn. Nu kändes båtarnas höga master mest hotfulla när de sträckte sig upp mot himlen som ett mörkt grenverk.

Efter fem minuter är hon framme vid Tyras lägenhet och parkerade på ett sätt som bröt ett antal regler, men det spelade ingen roll nu. Maya öppnar den stora ståldörren och kan redan i trapphuset höra höga röster och en kraftig duns. Hon följer trapporna upp till Tyras våningsplan. En äldre kvinna i nopprig morgonrock slår upp dörren till sin lägenhet. Hennes vita hår är rufsigt som om hon just hade klivit upp ur sängen.

"Känner du de som bor där?" frågar kvinnan. Hennes ton är närmast anklagande.

"Ja, jag ska se vad som står på."

"Jag har i alla fall ringt polisen. De är här om 20 minuter."

Maya tackar kvinnan och ber henne att gå tillbaka in i sin lägenhet. Dörren slår igen och hon hör hur de dubbla låsen klickade och säkerhetskedjan drogs på. Maya gick lite ostadigt fram till lägenheten i slutet av korridoren, där allt oväsen kom ifrån. Hon tar ett djupt andetag för att lugna sitt skenande hjärta. Sedan torkar hon av sina fuktiga händer på jackan och ringer på klockan. Ljudet upphörde tvärt, följt av tystnad och sedan tunga steg i hallen. En man öppnar och lutar sig mot dörrkarmen medan han försökte att fokusera blicken på Maya. Han hade bar överkropp och mörkt, spretigt hår.

"Vem är du?"

Maya tränger sig förbi honom och går med bestämda steg genom hallen och sedan vidare in i den mörka lägenheten.

"Jag är här för att träffa Tyra."

Hon hittar Tyra på den stora soffan i mitten av vardagsrummet. Det långa håret är fastklistrat vid ansiktet av tårar och svett. Maya sätter sig bredvid henne och lägger en arm runt hennes axlar. Hon kände genom kläderna hur systern späda skulderblad darrade som hon vore en liten fågel som pickade desperat för att ta sig ut ur sin bur.

"Vill du åka härifrån?" fråga Maya med låg röst.

Tyra nickar stumt och stirrar rakt framför sig mot en punkt på väggen. Mannen som hade öppnat dörren kommer släntrande in i rummet. Han håller en flaska i ena handen.

"Om du går nu så är det slut."

Hans röst är förvånansvärt kall och klar. När han yttrade orden samlade Tyra sin sista energi och hon höjer rösten.

"Det skiter jag i. Jag kan inte ha det så här längre."

Tyra börjar resa sig upp, men var för svag och sjunker ner på soffan igen. Maya stöttade henne och de drog sig upp och började gå mot dörren. Mannen ställer sig i vägen.

"Du går inte."

Maya ser sig över axeln efter alternativa vägar ut men det fanns inga. Då tittar hon upp och ser mannen rakt i ögonen.

"Det bestämmer inte du. Släpp fram oss."

Slaget är så häftigt att Maya tappar andan. En brännande smärta sprider sig över kinden och ner över halsen. Hon snubblar baklänges och faller med en hård duns ner på hallmattan. Det tjöt i hennes öron medan hon försökte fokusera på dörren, men den tycktes flytta sig bort hela tiden. Hon hör hur Tyra skriker och ser som i ett töcken hur mannen närmade sig henne med en höjd glasflaska. Hon försöker kravla sig bakåt på mattan, men fötterna fick inte fäste och hon halkar.

"Du ska fan inte tala om för mig vad jag ska göra" skrek han.

Maya höjer händerna över ansiktet och kniper ihop ögonen i väntan på smällen. Men ett krasande ljud hörs och den mörka gestalten med glasflaskan sjunker ihop på hallgolvet. När Maya vågar öppna ögonen ligger skärvor av en keramikvas spridda över vardagsrumsgolvet. Maya fäster blicken på hans nacke. Där finns ett djupt sår och en röd sörja på golvet. Tyra vaggar fram och tillbaka och tittar på sina händer. Hon blöder från ett finger. Maya häver sig upp från golvet och rummet gungade till på nytt. En våg av illamående sköljer över henne. På ostadiga ben går hon fram till mannen. Hon sätter sig på huk och håller två fingrar mot hans hals och tittar upp på sin syster

"Han lever."

Tyra såg tillbaka på henne med tom blick. Maya reste sig upp och skakade Tyra varsamt om axlarna för att väcka henne från dvalan.

"Har du hunnit packa några saker?"

Tyra nickar och pekar långsamt mot sovrummet. Maya går in i det stökiga rummet och hämtar en stor svart bag som står mitt på sängen. En ny våg av yrsel kommer över henne när hon lyfter den tunga väskan. Hon bet ihop, kontrollerar att hon har sina bilnycklar och gick ut till Tyra.

"Kom, vi går."

Maya tar sin lillasysters hand och drar henne med sig ut ur lägenheten. När de springer nedför trapporna hör de sirenerna ljuda på avstånd.