Utom Räckhåll

Sa han att han var adopterad?

Maya går fram och tillbaka i Tyras lilla rum. Det är en varm dag och luften känns kvalmig. Det enda som hörs är Tyras koncentrerade knappande på datorn. Någon pratade med dämpad röst i mobilen längre ned i korridoren och personalens träskor ekade mot linoleumgolvet. Maya tittade på sin klocka.

"Hur lång tid kommer det här att ta?"

Tyra kastar en lång blick på henne.

"Det skulle gå lite fortare om du bara mejlade Theresa och bad henne om en bild på David som barn."

Maya sätter sig ned på den noppiga filten på Tyras säng och tar av sig jeansjackan.

"Hon verkade inte precis glad att se mig förra gången jag var där. Dessutom är jag inte säker på att hon har en, har skumt nog aldrig sett en bild på David som barn i några av deras fotoalbum."

Tyra vände sig inte om utan fortsatte sitt intensiva knappande på datorn.

"Hur kom du på den här idén? Ganska smart."

Maya tittar upp på det ojämna taket och ler för sig själv.

"Fick idén från från en ny vän."

Till luftkonditioneringens svaga surrande börjar bilden på dataskärmen förändras, Davids kraftiga haka fick mjukare linjer, de buskiga ögonbrynen blev smalare och skäggstubben försvann. Till slut var det ett barn som tittade tillbaka på dem från skärmen, med plutande mun, en näsa som riktar sig lite uppåt och bruna ögon omgivna av långa, svarta ögonfransar. Maya stannar mitt i ett steg och tittar på barnet på skärmen. Hon blir tjock i halsen och sväljer. Barnet hade samma ögon som David, stora och uttrycksfulla.

"Hur gjorde du det där?"

Tyra vände sig om och tittar på henne.

"Du kan göra mycket med AI nu för tiden. Jag ställde in hans ålder på att vara fyra år. Tror du det blir bra?"

"Ja. Får jag prova en grej?"

Tyra reser sig upp och gjorde en gest mot sin skrangliga skrivbordsstol. Maya sätter sig ned, öppnar Google bildsök, markerar bildfilen och släpper den med dröjande rörelser i sökrutan. Den gamla laptopen börjar brumma ansträngt. Maya försöker ta en klunk av sitt kaffe på skrivbordet, men det smakar beskt och var kallt. Hon känner Tyras blick på sin nacke men säger ingenting. Webbsidan börjar långsamt ladda ned sina resultat. Det kändes som tio minuter innan den var klar. Första träffen går till arkivet till en chilensk tidning, en annons från 1984. Maya klickar på den och får upp en bild. Den föreställer en pojke, väldigt lik bilden de hade sökt på. Tyra lutar sig närmare bakom henne. Hon dra sin kofta tätare kring axlarna.

"Vad står det?"

Mayas ögon rör sig snabbt över skärmen. Hon kom precis ihåg tillräckligt mycket spanska för att översätta.

"Enligt texten försvann en treårig pojke från sin mamma när hon hade haft honom på ett daghem i Santiago de Chile. Hans namn var Rino. Annonsen uppmanar alla som kan ha information om var han befinner sig att kontakta polisen. När den här annonsen kom ut hade barnet varit borta i två månader."

"Och vad innebär det här? Att David blev kidnappad som barn?"

"Jag vet inte."

Maya reser sig från stolen och sjunker ner på Tyras obäddade säng. Hon tänkte på hur det skulle kännas om Julia försvann spårlöst och svalde. En annan tanke började ta form i hennes huvud men hon kunde inte riktigt fånga den. Hon blundade och gnuggade sig i ögonen. Tyra kom och satte sig bredvid henne på sängen och stötte mjukt till hennes axel.

"Är du okej?"

Maya skakar långsamt på huvudet.

"Jag är långt ifrån okej."

Tyras ansikte slöt sig som om hon försökte lista ut någonting. Hon satte benen i kors.

"Sa David någonting till dig om att han var adopterad?"

"Nej, aldrig. Men jag har alltid tyckt att det var konstigt att han syster är så mycket ljusare än honom."

De två kvinnorna sitter tysta en stund. Det kändes som att väggarna krympte mot Maya och gjorde det redan lilla rummet allt svårare att andas i. Hon drog in luft för att ställa en fråga, men det var svårt att få ner den i lungorna.

"Finns det någon mer information i annonsen? Stod det vem som la ut den?"

Maya tittar ner på sina händer och skakade på huvudet.

"Nej, det står bara att man ska kontakta polisen i Chile för mer information. Eftersom den publicerades 1984 är det inte troligt att samma personal finns kvar på polisstationen.

Maya la sig raklång på sängen med händerna över huvudet och stirrade upp i taket. Det fanns en spricka som löpte längst hela ytan, från det högra hörnet upp till fönstret.

"Tror du att det här kan ha någonting att göra med varför han försvann?"

Maya riktade orden rakt ut i luften. Det var som att hon frågade sig själv.

"Jag vet inte" svarade Tyra. "Men det är ett bra ställe att börja gräva."