Chapter 12

795 28 19
                                    

Seulgi's POV

"So, where will you take me?" Tanong niya pagkasakay namin agad in her car.

Napakamot naman ako sa batok. Hindi ko talaga alam kung saan ko siya dadalhin, wala pa akong plano. Sa susunod na araw ko pa lang siya balak ayain.

"I-I don't know," Nakayuko kong sabi. Hindi ko kasi kayang tignan siya sa mata.

"To be honest, bukas pa lang kita balak yayain pero naunahan mo na ako." Pagpapatuloy ko.

Unti-unti akong nag-angat ng tingin and look at her eyes. Bumuntong-hininga muna ako para humugot muna ako ng lakas. "Tell me Hyun, how did you know?" I ask, looking deeply at her eyes.

Nakipagsukatan naman siya ng tingin. Pati ba naman dito ayaw rin magpatalo. In the end, ako rin ang nag-iwas ng tingin. Sa mga ganitong sitwasyon talaga I can't look straight at her eyes.

There's just something about the way she looks at me that makes me feel different emotions. She's always looks cold but hindi ko talaga alam, everytime tumingin na siya sa'kin I would see something in her eyes na hindi ko matukoy.

"I just know and stop asking questions. Let's just go to-" Naputol ang sasabihin niya when my phone rings.

Kinuha ko sa pocket ng pants 'yung phone and look at the caller.

"It's Mom" I said at tumingin kay Hyun.

She rolled her eyes at me. "Answer it, put it on loud speaker."

Sinagot ko naman agad ito. "Hello po?"

"Hello to you my dearest son. Kumusta ka?"

"I'm good eomeoni. How about you?"

"Ito ayos lang din," Bumuntong-hininga muna ito bago magpatuloy. "Pero I feel sad."

"Bakit po? Is there I can do to make you happy?"

Narinig ko pa ang pagbuntong-hininga nito bago sumagot. "I feel sad kase 'yung mga anak ko hindi manlang kaya kaming bisitahin dito."

Hyun rolled her eyes and grab the phone from me. "Quit acting Mom. What do you need?"

I heard Mom gasped. "Hyunnie! Magkasama kayo? What do you mean I need something, you hurt my feelings ah." Kahit hindi namin ito nakikita we know that she's dramatically grasping her heart.

"Mom, I know you well enough to the point you're dramatically acting to get something. So what is it?" Hyun asked.

Tumawa naman si Mom. "You're really my daughter. Anyway, I want you and my son, Seulgi, to come here because we have dinner tonight. Don't you dare say no sweetie, or I'll be mad at you at hindi kita papansinin forever!"

"Mom, you know I'm busy-"

Mom gasped again. "So mas importante pa ang trabaho mo kaysa sa'minm How dare you! Pinag-aral ka namin, pinalaki ka namin, we took care of you tapos simpleng request ko hindi mo magawa?"

"I'll tell this to your father!" I can hear Mom started crying on the background.

"Urghh stop crying, Mom! Fine, fine, pupunta kami diyan." Hyun said as she rolled her eyes.

Mom suddenly stop crying. "Good. Make sure na makakapunta kayo. And give this phone to my son."

Inabot naman sa'kin ni Hyun. "Mom?"

"Son, punta kayo rito ah. Use your power para papuntahin dito si Joohyun. Owh, and dad misses you too namiss na niya raw 'yung laro niyo."

"Yeah expect us there po. Pupunta kami."

The Unwanted Husband (Seulrene) Where stories live. Discover now