Grov handling förekommer längre ner
- Julia, ska vi dra hem till mig efter skolan? Frågar Lukas och jag kollar förvirrat mot honom
- Varför?
- Ja vi måste ju bli klara med grupparbetet någon gång? Säger han och jag suckar
- Gör man inte det på lektionerna? Frågar jag och han skakar på huvudet
- Jag kan inte idag, jag ska gymma. Säger jag och han suckar
- Men du kan gymma sen. Kan vi inte bara bli klara med det? Frågar han och jag himlar med ögonen
- Jaja... säger jag och han ler svagt före han går iväg
- Ska vi dra? Frågar Lukas då vi slutat och han kommit till mitt skåp. Jag mumlar till svars före jag smäller igen skåpet och följer efter honom hem till honom
- Är du hungrig? Frågar han och jag skakar på huvudet
- Då kan vi gå till mitt rum! Säger han och jag följer lydigt efter honom uppför trappen
- Vi kan sitta på golvet. Säger han och visar att jag ska gå in, jag suckar och sätter mig på mattan i mitten av rummet
- Vad vill du ska hända i framtiden då? Frågar han och jag rycker på axlarna. Att Marcus och Martinus kan förlåta mig...
- Kom igen? Något måste du ju vilja? Frågar han och jag suckar
- Jag vet inte.. säger jag och kollar ner i golvet
- Har det hänt något? Du har varit väldigt off den senaste tiden? Frågar han oroligt och lägger sin hand på min axel
- Det är bara mycket hemma... säger jag snabbt och han suckar
- Julia? Jag känner dig. Något har hänt? Säger han envist fram och flyttar sig en bit närmare
- Det är bara mycket just nu. Mycket att tänka på... säger jag tyst och han säger inget utan lyfter upp mitt huvud med hans fingrar under min haka
- Jag kan få dig på andra tankar... säger han tyst och före jag vet ordet av så har han sina läppar mot mina
- Bianca då? Frågar jag i panik och drar snabbt ifrån
- Hon får inte reda på detta! Säger han och trycker sina läppar hårt mot mina
- Slu-uta! Ropar jag ut men han bryr sig inte utan försöker ta av min tröja. Jag backar i panik och snart slår jag ryggen mot väggen. Jag försöker få bort hans läppar från mina samtidigt som jag gör allt för att han inte ska få av min tröja
- Ge dig! Halvt skriker han fram och slår till mig på armen. Han får av min tröja och han tar ett hårt grepp om min arm före han drar med mig till hans säng. Tårar börjar långsamt strimma nedför mina kinder och snart ligger han ovanpå mig samtidigt som han långsamt drar ner min dragkedja på byxorna
- Sluta! Ropar jag igen och han slår bara till mig i magen före han drar av mig byxorna och snart är mina tunna trosor också av. Han drar ner sina byxor en bit före jag inser vad som kommer hända. Jag börjar sparka honom vilken han bara blir arg över, han slår till mig i magen med hans armbåge och medans jag samlar efter luft så passar han på att trycka in sig i mig. Han börjar jobba ut och in, snabbare och hårdare. Hela min kropp har slutat streta emot då det inte är någon idé. Höga stön kommer ut genom hans mun samtidigt som han trycker in sig hårt i mig. Tårarna forsar nedför mina kinder vid detta laget och då han nått sitt klimax så stönar han högt och långt samtidigt som han kommer inuti mig. Han slänger sig vid sidan av mig, jag tar snabbt på mig trosorna, byxorna och tröjan före jag springer mot hans dörr. Jag rycker i handtaget men det är låst, jag ser nyckeln ligga i hans byxfickor så jag tar den snabbt från fickan innan han hinner reagera före jag låser upp dörren och springer ner, ut från hans hus. Jag springer den lilla biten till skolparkeringen före jag öppnar dörren till bilen och kör därifrån.
Då jag kört i ungefär 20 minuter så kollar jag runt. Jag står utanför Marcus och Martinus hus. Utanför deras dörr. Verkligheten kommer tillbaka och jag sjunker ihop utanför dörren. Tårarna forsar nedför mina kinder och hela jag skakar. Vid detta laget känns det inte som om jag kan andas och jag sitter bara i fosterställning och kniper efter luft
- Julia? Frågar någon framför mig men jag varken hör klart och har inte kraften till att kolla vem det är. Jag fortsätter skaka och knipa efter luft, samtidigt som jag känner mig helt yr och svimfärdig
- Julia? Hører du meg? Frågar någon igen och jag hör mer och mer dovt
- Hon har en panikattack Marcus! Ropar någon och snart känner jag en hand på min axel
---------------------------
Kommer ett till idag. Fortsättning på detta, annars hade detta varit typ 2000 ord såååe ja ni fattar nog:) Och detta kapitlet är redan typ 800 ord så jag kan inte skriva mer direkt