”Don't worry, even when he's drunk he's smart. He wouldn't do anything bad” säger Louis och ler lite mot mig när vi slår upp dörren. Säkerhetsvakter möter oss med allvarliga blickar.
”There's a bunch of girls outside. We're really sorry” säger en av dem men Zayn säger med en gång att det är okej.
”Can you get out a different way?” frågar Liam och vi alla tittar oss runt. Tanken på att vara instängd härinne medan Harry är ensam och berusad ute på gatorna gör det svårt för mig att tänka irrationellt.
”Well, there's a back door but they've sorrounded the place” förklarar vakten. Jag måste ut.
”Luna and I will go, it's you they want” säger jag och Niall tittar på Luna innan han möter min blick.
”But you can't get nowhere, you can't drive and the busses don't go around here” säger han och drar handen genom sitt hår, fortfarande med en arm om Luna.
”Then we walk” säger jag och suckar djupt innan jag vänder mig om för att gå. ”Kommer du?” frågar jag med blicken på Luna men ser hur hon tvekar. ”Seriöst? Okej, stanna här medan jag drar och letar efter Harry helt ensam då” säger jag med blicken på Luna men hon viker snabbt undan med blicken. ”Get me out of here” ber jag vakten som nickar och leder mig mot utgången.
Okej, det kanske inte bara var killarna de ville åt. Att dejta en av de mest kända killarna i hela världen gör inte precis så man blir älskad av besatta tonårstjejer. De står tryckta mot dörren och när den väl öppnas flyttar de sig knappt. Vakterna går både framför och bakom mig för att hålla tillbaka dem men jag vet att de inte kan skydda mig för evigt. När vi kommer ut ur klungan tackar jag dem och stannar en taxi. Jag har ingen aning var jag ska, men jag säger åt honom att köra in mot centrum innan jag försöker ringa upp Harry igen. Efter flera signaler kopplas det vidare till röstbrevlåda men jag lägger på innan jag ringer igen. Jag håller på så hela turen ner och när jag betalat chauffören stiger jag ut ur bilen och tittar mig runt. Var är han?
Harrys perspektiv.
Fan. Det var inte meningen att jag skulle bli så full. Jag hade tänkt kolla förbi på festen, ta någon drink och sedan dra hem igen innan de skulle komma tillbaka. Om Emma ens skulle frågat mig om jag hade druckit skulle jag lätt kunna ljuga och säga att jag drack hemma och hon skulle tro mig. Mitt hjärta dras åt när jag tänker på att ljuga för henne, det skulle jag aldrig göra. Jag kommer knappt ihåg vad jag sa till henne, antagligen något jag kommer få höra om sen. Jag sparkar till den tomma ölflaskan jag tagit med mig på vägen ut så den rullar iväg över trottoaren. Jag sträcker mig efter min mobil men jag kan inte se rakt. Jag försöker känna mig fram på marken men den är borta. Varför skulle vara Sarah vara där och förstöra det roliga? Visst, det går inte att säga emot faktumet att hon ser bra ut, till och med snygg, men hon är ingenting jämförd med Emma. Hon har inte hennes sätt att gå som tvingar alla att titta på henne när hon kommer in i ett rum. Hon har inte hennes sätt att prata som får varenda ord hon säger att låta viktigt och intressant så man inte kan göra något annat än att lyssna. Och hon har definitivt inte hennes stora hjärta som är gjort för mig. Emma tror säkert att det hände något. Fan.
Emmas perspektiv.
”Harry, where the hell are you? Please pick up” säger jag till telefonsvararen som jag hamnat hos minst tio gånger. Jag ser Luna ringa mig men jag klickar snabbt bort henne så det inte ska hindra Harry från att ringa vilket jag tvivlar mer och mer för varje sekund på att han kommer göra. Jag har gått upp och ner för nästan varje gata i innerstaden och jag har ingen aning var jag ska fortsätta leta. Om jag bara visste var Eric bodde... Jag stannar upp och svär åt mig själv för att vara så dum innan jag ringer upp Luna.
”Hej Emma, vi är påväg...” börjar hon men jag låter henne inte fortsätta.
”Kan jag prata med Niall?” frågar jag med monoton röst medan jag tittar mig runt.
”Eh, okej...” säger hon och snart hör jag hans röst.
”Where does Eric live?” frågar jag och han ger mig deras kompis adress innan jag lägger på utan att tacka. Jag har inte tid att spela snäll och jag måste lämna linjen öppen för Harry. Jag slår in adressen på min mobil och får snabbt upp vägbeskrivningen. Eftersom det tydligen bara ligger några minuter från där jag befinner mig så jag väljer att gå. Allt snurrar i mitt huvud men jag har ett klart mål, att hitta Harry och ta med honom hem.
”Emma?” hör jag någon och lättnad sköljer över mig när jag möter Harrys rödsprängda blick. Visst, jag förstod att han hade druckit men det verkar som det varit mer än bara någon drink. Jag trycker undan de irriterade känslorna och går istället fram till honom med ett leende på läpparna. ”I'm so sorry...” säger han innan han lutar sig tillbaka så han ligger ner på trottoaren.
”Don't be” säger jag och plockar upp hans telefon som ligger lite längre bort och stoppar ner den i min väska. ”Get up” säger jag och sträcker ut handen mot honom medan jag behåller leendet på läpparna. Han gör ingen sats till att ta tag om min hand så jag böjer mig ner och lägger hans arm om mina axlar innan jag försöker lyfta upp honom vilket är omöjligt. ”Can you please just help me a little? I can't carry you all by myself” säger jag och han skrattar till innan jag känner att lite av tyngden lättar. Han klamrar sig fast om mig med båda sina armar innan jag drar med honom upp på fötter. Han snubblar till och det är precis så jag inte ramlar omkull när han lutar hela sig mot mig. Han skrattar, eller nej, mer fnissar, och det är det gulligaste jag någonsin hört. Jag tar ett djupt andetag och ler mot honom innan vi långsamt rör oss mot gatan.
”Jump in” säger jag åt honom efter att jag öppnat bilen till taxin och han kravlar sig in. När även jag satt mig och stängt dörren efter oss ger jag adressen till chauffören som nickar och börjar köra. Harry lägger huvudet i mitt knä och ler med halvöppna ögon mot mig. Jag ser att han när som helst kommer somna så jag tvingar honom att sätta sig upp även om det skulle vara underbart att ha honom liggande i min famn.
”No, please, not so fast” säger han och trycker sina händer mot sitt huvud medan han tar ett djupt andetag.
”Will he be sick? Then we'll have to pull over” säger chauffören men jag skakar snabbt på huvudet mot honom.
”No, he won't, I promise, just drive” säger jag och ler lite mot honom i backspegeln innan jag vänder mig mot Harry igen som lägger sin hand på mitt lår. Jag greppar den och kramar till innan jag fäster min blick på körbanan medan jag hoppas att vi hinner hem innan han somnar.
Jag får putta till honom varannan minut men han är fortfarande vaken när taxin stannar utanför portarna till Harrys hus. Jag drar fram min plånbok ur väskan men när jag tar fram pengar lägger Harry klumpigt sina händer på mina. ”No, let me” sluddrar han och krånglar fram sin plånbok ur sin bakficka innan han räcker chauffören alldeles för mycket pengar. När han tagit emot dem drar jag ut Harry ur bilen och när jag väl släpat honom in i huset och lagt honom ner på en av sofforna i vardagsrummet är jag helt slut. Snart hör jag steg i trappan och Luna kommer först in i rummet med Niall efter sig. Jag vänder mig snabbt om mot Harry och drar bort lockarna som fastnat i hans något svettiga panna.
”Do you want something? Water?” frågar jag och han ler ett stort smilgropsleende mot mig innan han försöker greppa min hand. Hans koordination måste vara helt ur funktion, får han sträcker sin hand rakt upp i luften vilket får mig att skratta.
”Yes, please” säger han och jag besvarar hans leende innan jag går in i köket. Jag hör någon följa efter mig och när jag vänder mig om står Luna där.
”Vad?” frågar jag när jag ser hennes oroliga blick innan jag fyller ett glas med kallt vatten. Jag gör sats till att återvända till Harry men hon håller upp en stoppande hand.
”Det du gjorde förut var farligt. Inte bara lite farligt, utan väldigt. Tänk vad som skulle kunna hända när du är ute ensam en kväll. Tänker du inte alls en extra gång efter allt med Mr Ford, Oliver Green, eller vad han nu heter?” säger hon och jag blir förvånad över hennes stränga röst. Jag utmanar hennes blick som vilar på mig men denna gången flyttar hon inte sina ögon från mina.
”Harry var ensam ute på gatorna på gränsen till medvetande, vad tyckte du jag skulle gjort? Stanna kvar med er inlåsta och lämna honom att bli upptäckt och vara på förstasidorna på alla tidningar imorgon?” säger jag och när hon trycker ihop sina läppar till ett streck suckar djupt. ”Förlåt, jag vill inte bråka men du måste förstå hur orolig jag var över honom, vad som helst kunde hända” säger jag och mina axlar sjunker gradvis medan mina andetag lugnar ner sig.
”Jag vet, men tänk också på dig själv. Han skulle aldrig förlåtit sig själv om det skulle hänt dig något. Han skulle gjort detsamma för dig utan att tveka men bara för att du är kär kan du inte sluta tänka” säger hon och mina ögon smalnar.
”Vet du ens vad det betyder att älska? Det betyder att man gör allt för de man älskar. Om du inte kommer ihåg det så bad jag dig att följa med, men du valde att stanna med Niall för det är han du vill vara med och jag dömer dig inte för att du valde honom över mig, så du har verkligen ingen rätt att säga åt mig vad jag får och inte får göra” säger jag med låg röst innan jag lämnar henne ensam i köket.