Summer Love

Kapitel 31

Lou möter mig vid dörren och utan ett ord tar hon resväskan ifrån mig innan hon går in i salongen igen. Tacksam över att hon inte frågar följer jag efter henne och hälsar på de tjejerna som gjort i ordning Luna och mig. Det slår mig att det var igår när det känns som en evighet sen som det känns. Så mycket har hänt sen dess, från stora kärleksförklaringar, dunkande musik till ren och skär smärta. Visa dig inte svag, säger jag åt mig själv och klistrar ett leende på läpparna innan jag börjar hjälpa till. Jag ringer Luna och berättar var jag är och när jag även säger att jag ska stanna hos Lou för tillfället blir hon lättad. När jag tar ut aluminium-remsorna ur en tjejs hår tittar hon med stora ögon i spegeln. Nu kommer det.

”So what, are you living with Harry?” frågar hon utan att blinka och bara att höra hans namn får min kropp att krampa. Jag bara ler mot henne innan jag ber henne att följa med mig för att skölja ur hennes hår. ”But aren't you in school in Sweden?” Hon ger sig inte. Jag tar ett djupt andetag innan jag schamponerar in hennes nyblekta hår.

”Yeah” svarar jag, fortfarande med ett leende på läpparna, och hon rynkar förvirrat ögonbrynen. När hon öppnar munnen hör vi dörren slängas upp och hela min värld stannar när jag hör rösten som ekar i lokalen.

”Where is she?” frågar Harry med spänd röst och jag stelnar till. Jag krymper ihop så mycket jag kan medan jag så fort som möjligt sköljer tjejens hår. Hon gapar med stora ögon åt hans håll utan att vara diskret och det är nästan så jag vrider bort hennes huvud.

”Harry, don't make a scene...” säger Lou lågt. Ta balsamet och balsamera hennes hår.

”I don't care! Lou, tell me where she is right now!” morrar han med djup röst. Tjejen som sitter framför mig ser livrädd ut. Hon avspeglar så jag känner. Skölj håret och blås det torrt.

”Don't you dare try to tell me what to do!” utbrister Lou. Jag förstår att hon försöker hålla honom borta från mig och jag är innerligt tacksam. Så, klart.

”Harry, Emma's right here!” tjuter tjejen framför. Åh. Nej.

”Emma” hör jag han sucka och jag biter hårt på insidan av mina kinder innan jag vänder mig mot honom. Det är för sent att fly nu.

”Let's go into the back” säger jag och nickar bort mot dörren till fikarummet för de anställda. Han nickar och ler lite mot mig men jag vänder mig snabbt om medan jag verkar som jag inte sett det. Jag kan inte le. Även om hela min kropp slappnar av i hans närhet och fylls av en pirrande känsla finns det ingen chans att det kommer sätta ett leende på mina läppar. Jag sätter mig ner vid ena bordet och knäpper händerna framför med armarna vilandes på bordsskivan medan jag stirrar på dem med tom blick.

”So...” säger han efter att ha stängt dörren och satt sig ner bredvid mig. ”I'm sorry Emma. I didn't mean it. I didn't mean any of the shit I said yesterday, except that I love you more than everything” säger han med utmattad röst men när han försiktigt sträcker sin hand efter mina drar jag undan dem.

”You still said it” säger jag med knappt hörbar röst. Det är på gränsen att jag ens lyckas få fram ord medan knivarna vrids om i hjärtat.

”I know and I'm so very sorry for that Emma. Please, come home with me so we can work this out” säger han med skakig röst innan han vänder sig mot mig i stolen.

”I need time” viskar jag och vänder stelt blicken mot honom. Även om hans ögon är fyllda av sorg är de fortfarande så otroligt vackra.

”I understand that but please, come with me” ber han och böjer sig lätt fram mot mig. Jag kan inte dra mig undan, den bekanta mint-doften blandad med en dyr parfym får mig att vilja slänga mig i hans armar men jag måste hålla vad jag lovat mig själv. Jag kan inte förlåta allt utan att vara säker på att han inte kommer göra det igen.

”No. I will stay at Lou's for now” säger jag bestämt och ställer mig upp från stolen. Han följer automatiskt mina rörelser och tittar på mig en stund innan han nickar.

”Okay, well, call me whenever if you want or need anything” säger han och pressar fram ett leende innan han rör sig långsamt mot dörren men stannar upp halvvägs. ”Oh, by the way...” säger han och stoppar ner handen i fickan innan han greppar tag om något. När han tar upp den och öppnar handen gnistrar det till, mitt halsband. ”You forgot this” säger han och ler med blanka ögon mot fågeln.

”Thank you” viskar jag och sväljer hårt innan jag tar det ifrån honom. Det är varmt efter att ha legat i hans ficka och när jag råkar nudda vid hans hand glöder det inom mig.

”Bye then” säger han och utan att ge mig en blick vänder han sig om och lämnar mig ensam i rummet med min kropp som skriker efter honom att stanna.

På något sätt lyckas tiden passera och när Lou stängt åker vi hem till henne. Lou betalar tjejen som ser ut att vara i min ålder som suttit barnvakt som tittar storögt på mig när hon känner igen mig men säger som tur är inget utan lämnar lägenheten tyst. Lux stannar till när hon ser mig i dörröppningen men tjuter sedan glatt och springer mot mig. Jag böjer mig ner och lyfter henne i min famn medan jag ler stort mot henne. ”Where's Uncle Harry?” frågar hon och tittar över min axel medan hon putar med underläppen. Jag kan inte visa hur mycket det tär på mig över hans namn så jag tvingar kvar leende som uppstått när jag sett henne på mina läppar.

”He's at home” säger jag och hon suckar besviket men blir snart på bra humör igen. Jag sätter ner henne och ser på när hon springer in på sitt rum innan jag följer efter Lou in i köket. ”I'm going out tonight” säger jag och hon vänder snabbt sin blick mot mig från kylskåpet.

”With who?” frågar hon och jag ser en bekymrad rynka ta plats mellan hennes ögonbryn.

”Eric” svarar jag vilket fördjupar rynkan.

”You really think that's a good idea?” frågar hon med försiktig röst innan hon börjar plocka fram för att laga middag.

”Actually yes, I need to not think for a wile” svarar jag och skrattar till även om jag inte tycker det är det minsta roligt. ”Please don't tell... him” ber jag sedan och hon tittar på mig med lite sorgsna ögon men nickar.

”Promise” säger hon och ler lite innan vi båda börjar fixa med maten. Harry skulle dragit mig ut ur salongen om han visste att jag skulle ut med Eric senare. Jag vet inte ens riktigt vad det betyder att jag 'ska ut' med honom, men han gjorde det klart för mig att vi bara var vänner och det glädjer mig. Harry kan inte precis älska Eric just nu men han har inte gjort något fel.... Eller?