Summer Love

Kapitel 2

Medan vi äter upp bakelsen försöker vi smälta det omöjliga som vi precis har varit med om. Vi går igenom varje detalj och vi är fortfarande inte helt säkra på om det är verklighet eller bara en dröm. Jag tar fram biljetterna och läser på dem. De känns äkta. Även om det bara är en dröm så spelar det ingen roll. Hur många gånger har jag inte hoppats på och drömt om att något liknande skulle hända? Mätta och glada cyklar vi vidare och stannar vid en butik där vi ser snygga klädesplagg i skyltfönsterna. Efter att ha valt ut flera saker var går vi till provrummen och vi vet med en gång vad det är vi ska köpa. Luna väljer en vitblommig klänning som är kortare framtill och längre baktill och jag väljer ett neonrosa volanglinne och en midjehög svart kjol som slutar halvvägs över låren. Vi betalar och blir förvånade över det billiga priset innan vi fortsätter för att leta upp en skobutik. Där hittar Luna ett par vita sandalettkilklackar och jag ett par svarta skoletter med hög klack och guldfärgade detaljer.

När vi kommit hem berättar vi om våra planer för kvällen för paret Ford och de godkänner med leenden på sina läppar. Vi säger att vi hittade sista minuten-biljetter och inte att Harry personligen gav dem till oss men det spelar inte dem någon roll. Det man inte vet har man inte ont av eller hur? De verkar jättetrevliga och jag kan inte tacka dem nog för att vi ska få bo här hela sommaren, men hur kan jag veta att de inte berättar att Harry köpte en cheesecake till mig för alla de känner? Jag känner mig smått skyldig men skjuter undan tankarna innan vi gör oss i ordning. Medan vi duschar, tar på oss våra nyinköpta kläder, lockar håret och sminkar oss lyssnar vi på musik, självklart One Directions Midnight Memories. Det känns lite konstigt att höra Harrys röst nu när jag pratat med honom. Han sjunger med en typisk amerikansk dialekt men hans brittiska är djup när han pratar, något som får mina knän svaga bara av att tänka på det.

”Jag sa ju det!” säger Luna helt plötsligt medan vi fixar det sista på sminket. Jag möter hennes blick i spegeln framför oss med en oförstående blick och hon skrattar till. ”Jag har ju alltid sagt att om ni väl skulle träffas så skulle det kunna bli något!” säger hon och ler stort mot mig. Jag vet inte vad jag ska säga, så jag besvarar hennes leende innan jag tar ett starkt rosa läppstift på mina läppar. Efter att vi tagit på oss våra skor tar vi våra väskor, jag tittar efter flera gånger så jag verkligen lagt i biljetterna, och går ner till köket där Mrs Ford lagar middag. Hon övertygar oss om att äta lite innan vi åker och vi njuter av den enkla men väldigt goda måltiden innan vi skyndar oss vidare. Hon berättar att vi kan ta buss 17 vid hållplatsen lite längre ner på gatan som även stannar precis vid arenan, ett förslag vi följer. Fjärilarna i min mage är helt galna och när jag sneglar på Luna ser jag att hon känner precis samma sak.

”Jag orkar inte” säger jag och Luna himlar med ögonen åt uttrycket jag väldigt ofta använder.

”Harry freaking Styles köpte cheesecake till dig, pratade med dig och bjöd honom på deras konsert, jag förstår dig!” säger hon och skrattar till. Jag hör hur nervös hon är och jag kan inte låta bli att stämma in i skrattet. Jag vet inte vad jag ska tro eller tänka. Det kanske är en vanlig sak han gör, att få en tjej på fall bara med en cheesecake, bara för att han kan? Jag kommer på mig själv med att dra ner mitt humör och jag tvingar bort tankarna. Jag ska alltid tänka negativt när det händer något bra i mitt liv. Det är första riktiga kvällen i USA, igår kväll landade vi och i stort sett gick och lade oss med en gång så den räknas inte. Varför ska jag gå runt och tänka att jag bara är en av alla tjejer när Harry lade märke till mig? Även om det är en vanlig sak han gör spelar det ingen roll, det måste varit en anledning till att han valde mig.

När vi kommer fram och visar våra biljetter för en av vakterna ler han mot oss och visar oss personligen till våra platser. Eftersom vi inte har en aning var vi ska sitta så är vi tacksamma, men när han gestikulerar för oss att sitta på två stolar precis vid scenen blir vi förundrade.