Summer Love

Kapitel 11

Så fort båten har lagt till vid bryggan springer jag av den och skyndar mig mot gatan med Luna efter mig. Jag har haft minst tusen olika tankar om vad som skulle kunna orsaka Harrys beteende, men jag vill inte tro på någon av dem. När jag ser honom stå lutad mot sin bil stannar jag upp och andas ut. Jag blir lättad över att se att det inte hänt honom något och när han möter min blick ler han lite. Luna drar försiktigt handen över min rygg innan vi går fram till honom. Han ställer sig upp och möter mig innan han tar in mig i sina armar. Det är så bekvämt i hans famn, som hemma. ”What's up?” frågar jag och böjer mig tillbaka för att kolla in i hans ögon. Eftersom han har solglasögon kan jag bara skymta dem och hans ansikte är uttryckslöst.

”Can you come to my place?” frågar han och vi hoppar in i bilen innan han kör iväg. Jag ser hans stela tag om ratten och hans vita knogar. Jag lägger försiktigt en av mina händer på hans och jag ser hur han slappnar av lite men oron försvinner inte.

När vi kommer in genom dörren fortsätter Harry in i köket och jag följer efter. Jag hör bakom mig hur Luna blir stoppad av Niall så vi blir ensamma. ”Do you want something?” frågar Harry och öppnar kylen innan han kastar en blick på mig. Han lägger ifrån sig glasögonen på köksbänken innan han drar fingrarna genom sitt hår medan han biter på sin underläpp.

”Please tell me what's going on” ber jag och han stänger kylen igen innan han vänder sig mot mig. Han tar ett djupt andetag innan han sätter sig ner på stolen bredvid mig och tar mina händer i sina. Medan han flätar ihop våra fingrar tittar han på dem och ler lite. Jag vet att han försöker dölja sin panikslagna blick men till slut tittar han upp. Mitt hjärta börjar rusa av hans intensiva och allvarliga blick och hans annars lysande gröna ögon är mörka. Jag sitter som på nålar medan jag väntar på att han ska börja prata.

”The man you're living with, Mr Ford as you call him, isn't...” börjar han men blir avbruten av min höga ringsignal som får mig att hoppa till. Med darrande händer tar jag upp den och ser hemnumret till paret Ford på skärmen. Jag håller upp ett finger mot Harry och han lutar sig tillbaka i stolen med en djup suck och hans blick fästs på väggen bakom mig.

”Hello” svarar jag efter att ha svarat och trycker mobilen mot mitt öra.

”Where are you?” frågar Mr Ford och jag tittar med stora ögon på Harry men han ser helt borta ut med tom stirrande blick.

”Eh... Luna and I are in town” ljuger jag och lägger min hand på Harrys knä vilket får honom att långsamt möta min blick.

”Okay, I want you home in an hour” säger mannen med hård röst och när jag tittar på klockan ser jag att den bara är tre.

”You said yesterday that the curfew was ten and now...” börjar jag men blir avbruten.

”Do as I say or it will be changed” säger han och snart tutar det i luren. Jag sänker telefonen och tittar på den med stora ögon innan jag höjer min blick.

”What did he say?” frågar Harry och tar mobilen ifrån mig innan han lägger den upp och ner på bordet.

”That Luna and I have to be home in an hour, even if he said the curfew was 10 pm yesterday” svarar jag och flackar med blicken åt alla möjliga håll medan jag grips av panik. ”What's going on? Why is he acting like this? Everything was fine until...” säger jag men kommer sedan på vad som ändrade allt. Harry. ”You know him, do you?” frågar jag och fäster blicken på honom. Han lägger sina händer på mina armar och kramar dem försiktigt medan han tittar djupt in i mina ögon.