Summer Love

Kapitel 18

”Don't worry, even when he's drunk he's smart. He wouldn't do anything bad” säger Louis och ler lite mot mig när vi slår upp dörren. Säkerhetsvakter möter oss med allvarliga blickar.

”There's a bunch of girls outside. We're really sorry” säger en av dem men Zayn säger med en gång att det är okej.

”Can you get out a different way?” frågar Liam och vi alla tittar oss runt. Tanken på att vara instängd härinne medan Harry är ensam och berusad ute på gatorna gör det svårt för mig att tänka irrationellt.

”Well, there's a back door but they've sorrounded the place” förklarar vakten. Jag måste ut.

”Luna and I will go, it's you they want” säger jag och Niall tittar på Luna innan han möter min blick.

”But you can't get nowhere, you can't drive and the busses don't go around here” säger han och drar handen genom sitt hår, fortfarande med en arm om Luna.

”Then we walk” säger jag och suckar djupt innan jag vänder mig om för att gå. ”Kommer du?” frågar jag med blicken på Luna men ser hur hon tvekar. ”Seriöst? Okej, stanna här medan jag drar och letar efter Harry helt ensam då” säger jag med blicken på Luna men hon viker snabbt undan med blicken. ”Get me out of here” ber jag vakten som nickar och leder mig mot utgången.

Okej, det kanske inte bara var killarna de ville åt. Att dejta en av de mest kända killarna i hela världen gör inte precis så man blir älskad av besatta tonårstjejer. De står tryckta mot dörren och när den väl öppnas flyttar de sig knappt. Vakterna går både framför och bakom mig för att hålla tillbaka dem men jag vet att de inte kan skydda mig för evigt. När vi kommer ut ur klungan tackar jag dem och stannar en taxi. Jag har ingen aning var jag ska, men jag säger åt honom att köra in mot centrum innan jag försöker ringa upp Harry igen. Efter flera signaler kopplas det vidare till röstbrevlåda men jag lägger på innan jag ringer igen. Jag håller på så hela turen ner och när jag betalat chauffören stiger jag ut ur bilen och tittar mig runt. Var är han?

Harrys perspektiv.

Fan. Det var inte meningen att jag skulle bli så full. Jag hade tänkt kolla förbi på festen, ta någon drink och sedan dra hem igen innan de skulle komma tillbaka. Om Emma ens skulle frågat mig om jag hade druckit skulle jag lätt kunna ljuga och säga att jag drack hemma och hon skulle tro mig. Mitt hjärta dras åt när jag tänker på att ljuga för henne, det skulle jag aldrig göra. Jag kommer knappt ihåg vad jag sa till henne, antagligen något jag kommer få höra om sen. Jag sparkar till den tomma ölflaskan jag tagit med mig på vägen ut så den rullar iväg över trottoaren. Jag sträcker mig efter min mobil men jag kan inte se rakt. Jag försöker känna mig fram på marken men den är borta. Varför skulle vara Sarah vara där och förstöra det roliga? Visst, det går inte att säga emot faktumet att hon ser bra ut, till och med snygg, men hon är ingenting jämförd med Emma. Hon har inte hennes sätt att gå som tvingar alla att titta på henne när hon kommer in i ett rum. Hon har inte hennes sätt att prata som får varenda ord hon säger att låta viktigt och intressant så man inte kan göra något annat än att lyssna. Och hon har definitivt inte hennes stora hjärta som är gjort för mig. Emma tror säkert att det hände något. Fan.

Emmas perspektiv.

”Harry, where the hell are you? Please pick up” säger jag till telefonsvararen som jag hamnat hos minst tio gånger. Jag ser Luna ringa mig men jag klickar snabbt bort henne så det inte ska hindra Harry från att ringa vilket jag tvivlar mer och mer för varje sekund på att han kommer göra. Jag har gått upp och ner för nästan varje gata i innerstaden och jag har ingen aning var jag ska fortsätta leta. Om jag bara visste var Eric bodde... Jag stannar upp och svär åt mig själv för att vara så dum innan jag ringer upp Luna.