Låtlista:
Made In The USA - Demi Lovato
How To Love - Lil Wayne (Demi version)
When I look At You - Miley Cyrus
När jag vaknar och tittar på klockan ser jag att den bara är sex. Jag suckar djupt och sluter ögonen igen men jag är klarvaken. Jag har rullat till andra sidan av sängen i sömnen och Harry snarkar lätt där han ligger på mage. Jag tar på mig underkläder och skjortan han hade igår innan jag sätter mig vid honom på sängen. Han ser så ung ut när han sover. Hans kind är lätt upptryckt mot kudden och hans mun är öppen vilket gör att han ser ut som ett barn och ett leende sprider sig över mina läppar medan mitt hjärta blir tungt. När som helst kommer något dåligt hända, det är alltid så. Så fort mitt liv är perfekt och jag mår bra måste något eller någon förstöra. Visst, jag var medveten om saker som kan hända redan från början men hur kan man förbereda sig på saker som att bli förföljd av kameror och träffa slampiga tjejer Harry en gång i tiden legat med? Jag vill inte tänka mer. Jag lämnar tyst rummet och tassar ner till köket i hopp om att ingen är vaken medan jag trycker undan tankarna.
Jag tar ett klarrött äpple ur fruktskålen och gör mig en kopp te innan jag tar med mig det in i vardagsrummet. När det bara finns en äppelskrutt kvar och koppen är tom går jag in i musikrummet som Harry kallat det den gången han gav mig en rundtur i det gigantiska huset. Väggarna är helt ljudisolerade, så när jag stängt dörren andas jag ut och slår mig ner vid flygeln. Jag spelar några ackord och bygger ihop en liten melodislinga medan jag njuter över det underbara ljudet. Tomma notpapper ligger på golvet vid pallen jag sitter på med en blyertspenna, som om det är meningen att jag ska använda det. Jag skriver ner melodin innan jag börjar leka med ord som blir meningar. ”The time's running out, the walls are creeping in, we will never be complete” sjunger jag och det är inte förrän jag hör min darrande röst som jag inser att tårar långsamt rinner ner längs mina kinder. Dörren öppnar och jag drar hastigt mina händer över mitt ansikte innan jag vänder mig om för att se vem det är. Harry.
”What are you doing?” frågar han med ett leende men så fort han ser mina fortfarande tårfyllda ögon ändras hans ansiktsuttryck med en gång till en orolig min.
”Nothing, just...” börjar jag men vänder mig om för att lägga ihop papperna och gömma undan dem. Jag vill inte att han ska få reda på att jag skrivit en låt om vår framtid. Att vi snart kommer tvingas att inse faktum att denna perfektion med oss inte kommer kunna fortsätta. Jag hör honom stänga dörren och snart sätter han sig ner bredvid mig på pallen innan jag känner hans hand på min kind.
”Let me hear” säger han och jag suckar djupt innan jag vänder mig mot honom.
”Really, it's nothing” säger jag och han ställer sig upp. Han går mot dörren och jag tittar efter honom med huvudet på sned.
”Where are you going?” frågar jag och när han vänder sig mot mig är hans ansiktsuttryck helt blankt och hans ögon är tomma.
”Out” säger han och ler helt utan känsla innan han lämnar rummet. När dörren stängs igen efter honom sjunker hjärta ännu djupare.
Jag vill rusa efter honom. Jag vill vara i hans famn och känna så som jag gjorde igår kväll men jag har en stark känsla att det bara skulle göra allt värre. Jag vet inte ens vad som hände men det är någonting mellan oss. Jag går upp till sovrummet och tar på mig ett par jeansshorts, fortfarande med hans skjorta på mig, innan jag återvänder till rummet. Jag sitter där i jag vet inte hur länge och när jag ger upp mina hopplösa försök att få ihop en låt river jag sönder alla papper innan jag slänger dem i papperskorgen. När jag går in i köket ser jag Luna, Niall, Louis, Liam och Zayn sitta runt bordet med brunch framdukat. De hälsar på mig och jag svarar innan jag sätter mig ner bredvid Luna. ”Hur är...” börjar hon men Louis börjar prata samtidigt och jag vänder mig mot honom.
”Where's Harry?” frågar han leendes medan han smörar ett rostat bröd.
”He's... out” svarar jag och besvarar stelt hans leende innan jag fäster blicken på mina händer i mitt knä. Det sista jag vill nu är att prata med Luna om det som hänt. I mina tankar kan jag i alla fall styra dem tillräckligt, men när jag väl börjar prata slutar det alltid med att jag tänker på det sämsta möjliga scenariot. Hon lägger sin hand på min och kramar den innan hon fortsätter att äta.
Vid två hör jag dörren öppnas och jag skyndar mig från vardagsrummet ut i hallen. Jag ser Harry stänga igen den efter sig och han har flera påsar i sina händer. Hans ögon glider över mig men möter inte min blick. ”Hi” hälsar han och ler samma falska leende som förut innan han går uppför trappan. Jag följer efter honom upp men när vi når sovrumsdörren vänder han sig om mot mig. ”Can I be alone?” frågar han och jag blinkar förvånat till några gånger innan jag sväljer hårt. Jag nickar, helt utan ord, och ser på när han går in och stänger igen dörren utan att titta på mig. Vad ska jag göra? Utan Harry är jag vilsen. Jag vet inte vad jag ska göra och paniken som bildar sig i min kropp får mig att vilja skrika. Jag måste bort härifrån, jag klarar inte av att inte få vara nära honom även om vi är i samma hus.
När jag kommit ner i vardagsrummet ringer jag upp Lou och när jag frågar om jag kan komma ner till salongen blir hon glad. ”Of course! We have a lot to do today, so that would be perfect” säger hon och vi avslutar samtalet innan jag går uppför trappan. När jag knackar på dörren dröjer det ett tag innan Harry öppnar den bara några centimeter och tittar ut.
”Yeah?” säger han och tittar på mig med höjda ögonbryn, smått irriterat som han inte har tid för mig.
”I'm going to the salon, I just thought you should know” säger jag och vänder mig om för att gå ner igen. Jag hör dörren stängas men när jag vänder blicken mot den ser jag han följa efter mig.
”I'll drive you” säger han och jag nickar innan vi fortsätter ut. Hela bilresan är tyst och hur mycket jag än vill kan jag inte få ur mig ett ljud. När han stannar vid gatan precis utanför salongen låter han bilen vara på och jag öppnar dörren. ”Call me when you wanna come home” säger han och jag nickar innan jag stiger ut ur bilen utan att kolla på honom. Jag går in i salongen och hälsar på Lou innan jag blir tilldelad arbetsuppgifter vilket gör det lättare för mig att låta bli att tänka.
När salongen stänger stannar jag kvar och städar upp med Lou innan hon erbjuder sig att köra mig hem. Hon pratar på om hur alla hennes kunder hade frågat om mig så fort jag kommit in i salongen och jag ler mot henne medan mina tankar återvänder till Harry. Kommer han fortfarande vara stel och känslolös när jag kommer hem? Kommer han fortfarande vilja vara ifred så jag tvingas sitta i vardagsrummet och desperat försöka koncentrera mig på teven utan att lyckas? Alldeles för snart kör Lous bil upp på uppfarten och jag tackar henne innan vi säger hej då. Jag går ut ur bilen och när jag kommer in i vardagsrummet ser jag Luna i soffan och Harry i fåtöljen mitt emot några meter ifrån. Så fort Harry ser mig ställer han sig upp och när jag ser att hans ögon är fulla av känslor blir jag lättad. ”Can you come upstairs with me?” frågar han och jag nickar innan jag följer efter honom upp på sovrummet medan mitt hjärta börjar rusa.
”So...” säger han och ställer sig mitt i rummet innan han tittar på mig. När jag möter hans blick börjar han gå fram och tillbaka och jag slår mig ner på sängen. Jag ser honom leta efter rätt ord men varje gång han öppnar munnen stänger han den snabbt igen.
”What's wrong?” frågar jag med knappt hörbar röst och han stannar till. När jag möter hans blick ser hans ögon ledsna ut.
”I don't know Emma” säger han och suckar innan han sätter sig ner bredvid mig. Även om det bara är några centimeter mellan oss känns han så långt borta. ”It's just... you know... When you speak, it doesn't feel like you're actually saying something. You leave me guessing for what's on your mind and how you feel but I can't read you. I've tried to open you up but you hardly ever give me anything” säger han. Jag tappar andan och andas häftigt innan jag känner min underläpp darra. Jag vet inte hur detta samtalet kommer sluta, och det dödar mig.
”I tell you everything, I don't know what else you want me to say” säger jag och jag blir förvånad över hur lugn och kontrollerad min röst låter eftersom jag känner hur jag rasar ihop inombords.
”You never talk about your feelings, like how you feel for me and I just don't feel like your showing me...” säger han och hans ord dör ut.
”What? I tell you that I love you all the time because I do, and I think I showed you pretty good last night what I was feeling” säger jag och hör hur jag höjer rösten. Nej. Jag vill inte göra detta till ett bråk. Jag sluter ögonen och tar ett djupt andetag innan jag tvingar mig själv att möta hans blick. ”You give me all of these magical declerations of love and I just can't do that. I want to, believe me, I want to, but I don't find the words” säger jag och känner tårarna bränna i mina ögon.
”Do you remember a few weeks ago on the party when I spilled your drink all over your dress and you got so mad? I have never regreted it, because that's the only time you actually told me how you felt” säger han och jag tänker tillbaka på det. Jag kanske behöver vara lite lätt berusad och arg för att berätta hur jag känner men jag tvingar mig själv att försöka även om jag inte är något av det nu.
”I don't think like most people. When someone asks me to speak I can't say a word. I think with songs, like I play this song that fits perfectly to the situation and I think about the lyrics. Sometimes when I open my mouth I can never stop talking. I've never had someone actually wanted me to talk more, but now when you tell me I'm very quiet I agree. I don't want to start talk about my feelings for or with you, because when I do it never ends good” babblar jag på och tar ett djupt andetag när jag känner att mina lungor är helt tomma på luft. Jag kan inte läsa av hans ansiktsuttryck, men eftersom han sitter tyst förstår jag att han vill att jag ska fortsätta. ”Okay, you really want to know what I'm thinking of right now?” frågar jag och han nickar. ”Demi Lovato's 'Made In The USA'” säger jag och jag känner hur texten vill lämna mina läppar men jag håller de inne.
”Sing” säger han åt mig och utan att jag tänker på det börjar jag sjunga.
När jag sjungit hela låten låter jag min blick möta hans och jag ser att hans ögon är blanka. ”I'm sorry, I didn't mean to...” börjar jag men han avbryter mig.
”Don't you dare apologize for making me feel closer than ever to you” säger han med skakig röst innan han lägger sin hand på min kind. Jag sluter mina ögon och suckar djupt.
”I really do love you. I want to make you feel the way my whole body fills with pure happiness” säger jag och han lutar sin panna mot min.
”You just did. I love you” säger han och när hans läppar långsamt möter mina känner jag hur den tunga känslan i bröstet som dragit mig neråt under hela dagen försvinner.