Glöm mig aldrig

Julia, kapitel 21

Sociologi är nu mera mitt favoritämne. Jag märkte hur han tittade på mig när jag försökte koncentrera mig på vad professorn sa, det gick inte jättebra att fokusera när man har en stilig ung man som tittar på mig. 

När jag går ut från salen blir jag pirrig i magen, jag ska vara med William i eftermiddag. Men fort inser jag att det redan är eftermiddag, detta var ju sista lektionen. Jag har ingen idé om vad vi ska göra så jag skickar iväg en snap. Han svarar inte så jag väntar ungefär i 30 minuter och skickar en till men det verkar som att han är upptagen just nu. Jag väntar lite till och precis sådär är klockan redan 19:00. Undra om det har hänt något, tänk om han har råkat ur för något eller någon nära honom. Mina tankar flyr runt i huvudet på mig tills jag bestämmer mig för att gå till hans rum och se till så att allt är okej.

Jag knackar lätt på dörren men ingen svarar så jag knackar högre denna gång. Dörren öppnas och där står Adam klädd i bara en handduk.

"Eh hej Adam, var är William?" frågar jag med oron i halsen.

"William? jag vet inte, det kom en kille hit och William verkade lite irriterad och så stack de bara" svarar han. Jag hoppas inte något har hänt honom. Han har säkert glömt att vi skulle träffas och bestämde något med någon annan.

"Jaha okej, men du kan väl säga att jag var här" säger jag till Adam.

"Ja absolut, skulle ni ses eller något? frågar han. 

"Eh nja, vi hade inte bestämt något, så jag går nog tillbaka till mitt rum, vi ses" svarar jag och går sakta genom korridorerna. Jag försökte låta som att jag egentligen inte bryr mig, men det gör jag verkligen.