Glöm mig aldrig

William, kapitel 9

Idag händer det, idag börjar allt på riktigt. Jag har nog aldrig varit såhär nervös innan, jag börjar mina lektioner idag. Klockan ringer vid 6:30 på morgonen, jag går upp nästan direkt för en dusch. Adam sover fortfarande, men jag gillar inte att stressa på morgonen så jag gick upp en timme innan min första lektion börjar. Efter jag duschat klart tar jag på mig mina kläder som jag redan förberett kvällen innan. Ett par kostymbyxor och en vit t-shirt från Ralph Lauren, det är det enda jag har från det märket, jag fick den av mormor innan jag flyttade hit. 

Jag går ner och äter frukost i matsalen med Adam, han vaknade precis och klockan är 7. Nere vid frukosten är det fullt med människor, men den enda personen jag vill se är inte där, det tror jag iallafall inte att hon är. 

10 minuter innan första lektionen börjar är jag redan utanför klassrummet. Jag hoppas att Julia också läser många av mina kurser jag valt. Jag inriktar mig på matte och ekonomi. Dock har jag lagt till en kurs i sociologi och en i idrott eftersom jag spelar fotboll. Jag har tränat fotboll sedan jag var 4 år. Sociologin lade jag till bara för att jag skulle ha en lektion utan matte, så kul är det inte med matematik.

Jag skulle inte kommit hit så tidigt, jag blir bara mer och mer nervös ju fler elever som sätter sig på bänken bredvid mig. Alla ser så lugna ut medan jag står här och biter på naglarna. Jag hoppas att vår lärare kommer ut snart och släpper in oss, och som om han kunde läsa mina tankar öppnas dörren till den stora salen. Jag går in och sätter mig på en stol i mittenraden, jag vill helst bara blanda in mig med alla andra.