Glöm mig aldrig

Julia, kapitel 10

När jag vaknar upp nästa morgon känner jag mig konstigt nog mer taggad än nervös. Nervositeten kommer kanske senare, klockan är ju 6 och vi börjar 7:30 idag. För tidigt tycker jag, jag är ingen morgonmänniska. Men något får mig att gå upp idag utan problem. Jag tar en lång dusch, jag rakar benen och tar hårinpackning. När jag kommer ur duschen får jag blickar av andra tjejer, vi har gemensamma duschar, så det finns ca 5 duschar per korridor och jag duschade ganska länge så det har bildats en liten kö. Bra jobbat Julia, du är bra på att få folk att tycka om dig säger jag lågt och sarkastiskt för mig själv på vägen upp till mitt rum.

Där inne sitter tjejerna på varsin säng och diskuterar om någon film eller något. Jag har inte tid för att sätta mig in i diskussionen så jag väljer kläder istället. Jag sätter på mig en svart jeanskjol och en vit t-shirt som vanligt, för idag ska det bli väldigt varmt. Jag sminkar mig lite lätt som vanligt. Jag tar på rouge och bronzer, böjer mina ögonfransar och tar på min nya mascara jag köpte på flygplatsen och fyller lätt i mina ögonbryn med en brun skugga. Nu känner jag mig redo inför första lektionen, psykologi.

Jag letar upp sal 110 där jag ska ha min första psykologilektion. Jag börjar bli lite nervös men inte så mycket som jag trodde. Jag är några minuter tidigt och det är redan massa folk här, ja inte jättemånga men typ 20 pers. När dörren öppnas känner jag nervositeten flöda och jag går in och sätter mig bredvid en kille som ser lite äldre ut än mig.

"Tja" säger han till mig. Är folk så trevliga här och hälsar på alla? Hemma i Sverige säger man inte ett ljud till någon.

"Hej" svarar jag snällt.

"Så har du precis börjat här eller?" frågar han mig. Varför undrar han det? varför bryr han sig om det?

"Ja precis, jag har kommit hit från Sverige och ska plugga här i 3 år" svarar jag och försöker låta lite intressant, man kan ju försöka skaffa vänner redan nu första dagen.

"Jaha trevligt, din engelska är riktigt bra. Jag heter Adam förresten" säger han.

"Tack så mycket, jag heter Julia, trevligt att träffas" säger jag tillbaka. Han ler mot mig och jag ler tillbaka och äntligen börjar lektionen.