Glöm mig aldrig

Julia, kapitel 13

När jag vaknar efter alarmet känner jag mig inte ett dugg utvilad, men jag kanske vaknar till snart, förhoppningvis. Nicole och Jennifer har redan börjat fixa sig lite, de står och lockar varandras hår.

Jag tar fram kläderna som jag har förberett, lägger på lite till smink för att fräscha upp mig lite. Jag lägger på lite rosa och guldig ögonskugga på ögonlocken, tar på lite mer mascara och lägger på läppglans på mina fylliga läppar.

Vi går ner mot bryggan, eller ja, det är inte riktigt en vanlig liten brygga. Nicole berättade att man kallar hamnen som ligger där nere för bryggan för det är en stor träbryggan som går även uppe på land och ut över sjön, den är väldigt stor så flera personer får plats på den. Bredvid bryggan finns också en brasa och några bänkar runt den.

Där nere är det fullt med människor och jag går ner för att sätta mig med tjejerna på en bänk vid brasan. Ni kan ju gissa vem som sitter där på bänken bredvid, ja flygplatskillen, juste William heter han ju. Jag försöker att titta bort men det går inte, han är för snygg för att inte kolla på. Han inser fort att jag sitter och smygkollar på honom så han ställer sig upp och går mot mig.

"Jaså, flygplatstjejen är här, trodde du hade försvunnit eller något" säger han med en ironisk min.

"Haha nejdå jag är kvar, du får inte bort mig så fort" svarar jag. Varför sa jag så? han bryr ju sig säkert inte om jag är här eller inte. Julia nu får du va lite cool.

"Tur det, jag letade faktiskt efter dig idag, jag tänkte fråga om du skulle på festen och det skulle du ju, så har du kul?" säger han.

"Jag kom precis hit, jag vet inte riktigt vad jag ska göra här dock, jag brukar inte gå på så många fester, det är inte riktigt min grej" svarar jag. Nu kommer han verkligen tycka att jag är en tönt, jag festar inte och det är vad alla ungdomar i vår ålder gör.

"Samma här faktiskt, jag är nog ganska klar med festandet" svarar han lite oskyldigt. Hans svar gör mig förvånad, jag trodde han var en riktig festprisse.