crush on my bestfriend (the fooo fanfic)

Kapitel 31 Sista kapitlet

Det har varit så jävla kul att skriva den här boken. Jag älskar er som läser, utan er skulle det inte blivit en bok. Tack. Över 100k läsare. Jag började skriva den här boken på skoj för jag hade inget att göra. Sendan tog boken över. Jag hoppas verkligen ni gillat den. Så jag säger för sista gången(i den här boken😏)
Njut av kapitlet!❤️❤️

~~Lovisas pov~~

Oscars förvånade ansikte kikade ut. Han stod i bara mysbyxor och bar överkropp, med påsar under ögonen och ruffsigt hår.
Han blev chockad och flackade nervöst blicken mellan Felix och mig, det blev en awkward tystnad innan Felix suckade

-Vafan tänkte du på Oscar?- Oscar rodna och kollade försiktigt på Felix innan hans blick fastnade på det gråa betong golvet under hans bara fötter.

- Asså.. Jag vet inte.-

-quit the bullshit, Oscar varför?- nu rodna han ännu mer.

-du kommer aldrig fatta Felix- jag stod bredvid Felix tyst, fattar ingenting. Felix hade släppt min hand och gick närmare Oscar.

-try me- sa Felix irriterat och kollade Oscar i ögonen. Oscar tittade en än gång ner i golvet och bet sig i läppen. När han tittade upp föll en tår ner för hans kind. Vad är det som har hänt?! Jag blev rädd. Vad fan är det jag missat?

-Felix..?- sa jag försiktigt. Bådas ögon riktades mot mig.

-Lovisa.. Inte nu!- sa Felix frustrerat genom ihopbitna tänder och drog handen genom håret. Jag ryggades tillbaka och kände hur det högg till i magen. Är det mig det handlar om?
Oscar kollade medlidande på mig innan hand blick återgick till Felixs. Han tog ett djupt andetag.

-fine. Det är du, jag flyttade pågrund av dig Felix.- fler tårar rann nu ner för Oscars kinder. Han gav mig en blick av skam innan han fortsatte.
-allt det här dramat om Lovisa. Det var inte påriktigt, jag har aldrig älskat Lovisa på det sättet. Det går inte.- det brann till bakom ögonlocken och tårar började smita från mina ögon också. Vad menar han? Kan en människa ljuga till någon så hårt rakt upp i ansiktet?

-allt var bara ett spel-
ja det kunde han. tydligen.

- ett spel för att dölja vem jag igentligen har känslor för. Jag har sagt att jag vill ha din plats Felix, för att Lovisa ska kunna bli min. Men det är så jävla fel. Det är Lovisas plats jag vill ha.. Fattar du inte Felix?- jag blev helt tom på ord, Felix knöt nävarna och andades snabbare.

-vafan manar du?- sa Felix lågt fast han egentligen fatta. Det är klart han förstod..
Felix gick närmare och stod med ansiktet nära Oscars.

-jag vill höra dig säga det-

-DET ÄR DIG JAG VILL HA FELIX- skrek nu Oscar rakt ut. Felix flyttade sig inte ur fläcken och jag sjönk ner på golvet.

-hur kan du va så jävla dum att du inte fattar? Jag älskar di..- Oscar han inte avsluta innan mitt hjärna revs ut och stampades på.
Felix hade tagit ett snabbt steg fram, tagit tag i Oscars nacke och tryckt sina läppar på honoms.

~~Felix pov~~
-DET ÄR DIG JAG VILL HA FELIX- skrek Oscar och jag tappade luften. Efter alla dessa år. Känner han verkligen likadant? Jag struntade helt i Lovisa som jag såg sjönk i förtvivlan ner på golvet i ögonvrån. Hon grät. Jag förstår henne, jag och Oscar har lurat henne. All drama med henne under det senaste året har varit lögn. Vi båda spelade, låtsades bråka över henne när det egentligen var varandra vi ville ha.

-hur kan du vara så jävla dum att du inte fattar? Jag älskar di..- jag fick nog. Detta är min chans. Jag stängde av allt, sprang fram till Oscar som blev rädd när jag tog tag runt hans nacke. Men skulle inte döda honom, men jag skulle dö om jag inte gjorde det här. Jag crashade mina läppar på honoms. Jag blundade hårt och hörde hur Lovisa flämtade och sprang ner för trapporna och ut ut lägenheten. Vi har säkert förlorat henne nu. Jag mådde dåligt över vad vi gjort mot henne men jag kunde inte koncentra mig på henne. Allt jag kunde tänka på var Oscar. Han och jag här och nu.
Det tog en stund innan Oscar hann reagera och kysste mig försiktigt tillbaka. Han måste vara så förvirrad. Men tro mig Oscar, det är jag med.

~~Lovisas pov~~
Jag kunde inte fatta det. Allt Felix gjort var också en lögn. Jag har precis förlorat båda. Dom hade ljugit mig rakt upp i ansiktet. Lurat mig, de senaste året har bara varit en lögn.. En fet jävla lögn. Jag klarade inte av att se mer. Jag grät och sprang med skakiga ben ut från lägenheten. Ut från de bådas liv.