crush on my bestfriend (the fooo fanfic)

Kapitel 20 matsalen

Det här kapitlet skrev jag samtidigt som jag kollade på idol, så det blev lite: skriv en mening, kolla på tvn, skriv en till mening, kolla på tvn. Haha aa ni fattar, men jag hoppas ni gillar det ändå❤️

--------------------------------------------------

~~Felix pov~~

Första dagen i skolan och jag är på skit dålig humör. Jävla skola. Kunde vi inte få sommarlov längre?

Jag suckade högt och öppnade mitt svarta fula skåp och lämnade min moped hjälm.

Killarna satt redan utanför klassrummet och spelade spel på mobilerna. När dom fick syn på mig sprang dom upp för att glatt hälsa på mig, och jag försökte klämma fram ett leende fast jag var på sånt skit humör.

-det där är inte våran Felix, vad har hänt?- fråga Oscar efter att han hade staplat fram till mig på sina kryckor.

-äsch, det är bara skolan. Jag har vart här i 4 minuter och jag redan tröttnat och vill ha sommarlov igen.-

-du är inte den ända, men vi får göra det bästa av situationen.- sa Ogge

-ja! Tänk positivt Sandy!- sa Oscar glatt.

Jag började flina åt hans smeknamn.

-där är han ju!!- skrek Omar och rufsade till mitt redan morgonrufsiga hår. Jag satte på mig min snapback för att gömma håret medan jag gick in i klassrummet efter att Kristian öppnat dörren. Fan, inte kristian. Det lilla positiva som jag hade byggt upp revs precis ner igen. Han log ett fake leende mot oss och släppte in oss i klassrummet. Jag satte mig ner bredvid Omar längst ner i klassrummet, jag orkade inte lyssna på kristans babblande om våra nya scheman så jag tittade ut genom fönstret och stängde mig ute från honom.

-Felix?- jag tittade upp och såg Kristian irriterat kolla på mig.

-va?-

-kepsen- sa han överdrivet sakta och pekade på sitt huvud.

-nej- han kollade förvånat på mig.

-va sa du? Ska vi ha den här diskussionen igen?-

-jag är inte den ända med snapback, varför säger u bara till mig?- sa jag nu en aning irriterat.

-Felix, snälla. Bara ta av dig kepsen. Du förstör för dina klasskamrater-

-menar du att min snapback stör dom andra?- sa jag och höjde ögonbrynen.

-ja, ja det gör den!- sa han högre och slog handen i bordet. Den där gubben har något emot mig! Det är alltid mig han går på!

-gubbjävel- mumlade jag.

-vad var det där?! Felix Sandman! Gå ner till rektorn!- jag reste mig snabbt upp från stolen så den gnisslade när den åkte över golvet.

-fine!- skrek jag och gick ut från klassrummet.

Bra! Den här dagen kan definitivt inte bli värre!

Jag hade fel.

Jag kom ut ilsken från rektorn med min kvarsittningslapp i handen. Jag tog av mig snapbacken och drog handen genom håret. Fan. Jag tänkte precis messa Oscar och fråga vart dom var när jag fick syn på dom komma gåendes mot mig.

-smidigt- sa ogge flinandes och klappa mig på axeln.

-kom så går vi och äter- sa Omar och gick före oss andra.

-skräll att Omar går först till maten- sa Oscar och skrattade.

-MAAAT- skrek Omar i tjejröst och sprang sista biten. I vanliga fall skulle jag skrattat med dom. Men nu var jag så jävla sur. Första dagen i skolan och jag har redan blivit utskälld, utslängd och fått kvarsittning. Underbart!

Jag slängde på pannkakan på min tallrik och kollade äcklat på den. Jag hade ingen matlust överhuvudtaget. Jag suckade och vände mig om. Och den första jag ser.

Lovisa.

Då släpper allt. Min trötthet, ilska, irritation. Allt. Den här tjejen är helt otrolig. Hon ler stort och jag kan inte låta bli att le som ett fån när jag går fram till henne. Jag tänkte precis hälsa när jag fick syn på Alex och hans gäng. Åååh vad gjorde dom här? Med Lovisa dessutom. Jag tittade förvirrat mellan hennes och Alex. Jag visste att Alex var känd i skolan som en player och så som Lovisa ser ut.. Klart att han skulle försöka sig på henne. Äckel.

Jag såg på henne att hon försökte säga något med blicken och hon säg lite nervös ut. Det var då jag förstod, Lovisa din lilla cooling. Jag flinade, ställde ner brickan och gick med snabba steg fram till henne. Utan att slösa någon mer tid så tog jag ett tight grepp om hennes midja och pressade mina läppar mot hennes. 9 dagar. 9 dagar sen jag kysste henne sist. Hur kunde jag stå ut? Jag brydde mig inte att folk måste glo vid det här laget men jag tog bara ett tightare grepp om hennes midja och drog henne närmare mig. Njöt av hennes närvaro, Andades in lukten av henne. Jag gled in med min tunga i hennes mun och hon log medan hon kupade mina kinder och drog mig ännu närmare.

Jag drog ifrån andfått men släppte inte henne utan höll kvar mitt grepp om hennes midja under magtröjan, hennes skin strålade värme till mig som fick mig att må så jävla bra. Jag kollade henne i ögonen som tindrade av glädje och Hon tog tag i min hand och vände sig till Alex som stod och spände käkarna, Han såg avundsjuk ut.

-jo, jag tror nog att jag är upptagen- sa Lovisa stolt. Hon var stolt över att ha mig. Jag flina mot Alex och han gav mig en blick full med hat innan Lovisa drog fnittrandes med mig ut från matsalen och bort från alla människor.

Gud vad jag älskar den här tjejen.