crush on my bestfriend (the fooo fanfic)

Kapitel 10 Slagsmålet

När vi hade suttit ett bra tag vid brasen var klockan nästan 2 så vi bestämmde oss för att gå hem till oscar.

Vi släkte brasan och började gå i kvälljuset.

-Shit vad dum jag är- Sa jag och skrattade. De andra tittade på mig undrande. -Jag glömde mina skor på stranden, vänta här. Jag kommer strax- När jag hade hittad de hörde jag plötsligt massa röster och skratt. Jag tittade upp och mötte blicken med en lång kille med sina 2 kompisar bakom sig. Jag frös till, de såg ut av vara i 17 år åldern och var mer än ett huvud längre än mig. Jag vände mig om och försökte snabbt springa iväg men blev stoppad av två händer runt min mage som drog mig tillbaka.

-Vart är du påväg hottie?- Frågade han som såg ut att vara bossen över de andra. Jag svarade inte så han drog mig närmare honom och ha la sina händer på min rumpa

-Rör mig inte ditt peddo, släpp!!- Sa jag och försökte komma ur hans grepp.

-OOh, grabbar. vi har en kaxig brud här.- De skrattade högt. Han böjde sig ner och viskade med sin grova röst.

-Jag gillar det.-

Han böjde sig fram och kysste mig hårt. Jag blev rädd och försökte dra undan, men hans ena arm var slingrad runt min kropp medans den andra handen höll fast mig i nacken så jag var försvarslös. Jag börjde gråta och bet honom hårt i läppen så han drog undan i smärta. Han drog handen över läppen och tittade på sina fingrar -blod.

Han flina mot sina kompisar och de gick fram till mig och tog ett hårt grepp om mina armar så jag inte kunde fly, jag skrek så högt jag kunde efter felix. men då...

~~Felix pov~~

Vi hade stått otåligt och väntat på att Lovisa skulle komma tillbaka från stranden. Jag menar, hur lång tid tar det att hämta ett par skor? Tänk om det har hänt henne något. Jag svär, om någon ens kröker ett hårstrå på hennes huv.. Jag blev avbruten i mitt tänkande att ett fruktansvärt skrik.

-FEEEEELIX!!!!- Lovisa, jag bytte blick med de andra en halv sekund innan vi sprang. Jag sprang så fort mina ben kunde bära mig. Jag var så arg. När vi kom fram till stranden såg jag när en kille i min ålder slog Lovisa hårt över ansiktet som stt fast mellan två andra killar som höll fast henne.

Då blev det helt svart.

Jag blev så arg. Jag sprang fram till han som slog henne, hoppade på honom. Han blev så chokad att han inte hann göra motstånd. Jag smällde honom hårt med knytnäven över hans vänstra käke. Han fick in ett slag på mig, men jag brydde mig inte. Jag slog, och slog. Tills han låg och grät i sanden. Då reste jag mig upp. Jag skakade av ilska i kroppen och vände mig om. Oscar, Ogge och Omar hade slagit ner de andra killarna som nu sprang till bossen och hjälpte honom därifrån.

Lovisa låg snyftandes i Oscars knä, höll Ogge i handen medans Omar satt och pratade saker som "schhh, lugn gumman. Det kommer bli bra" .

Jag gick fram till hennes rödslagna söta ansikte. Jag gav henne en puss och lyfte upp henne bröllopsvis. Hon vira sina armar runt min nacke och begravde sitt ansikte i mitt bröst.

Vi gick tysta en bra bit. Jag höll omsorgsfullt om hennes lilla sköra kropp. Jag var inte ens trött när vi kom till vårat område.

-Nej, snälla. Vi går till Oscar. Mamma får inte se mig såhär.- Sa Lovisa med sprucken röst. Jag log till henne innan vi började gå mot Oscar hus.