Stupid

Forgive & Forget

Efter att ha lämnat Kylie på hennes skola och sett hur tjejerna klungade sig runt henne som fågelungar runt en fågelmamma, åker jag vidare till min skola. Aqua kommer snabbt gående fram till mig på parkeringsplatsen.

"Låt mig prata och avbryt inte." säger hon.
Jag låser bilen, håller mig tyst och låter henne prata.
"Jag är ledsen. Ledsen över att jag inte höll kontakten med dig ordentligt. Ledsen över att jag inte berättade. Men det är 3 år sen, vi var 15 år! Och när vi alla splittrades kändes det som om jorden gick under." Hon tar ett djupt andetag, "Så, nu är jag klar".
Jag ger henne ett svagt leende.
"Jag är inte arg på dig Aqua, jag är bara chockad och förvånad. Allt detta som är gammalt för er är så nytt för mig." säger jag.
"Jag förstår. Du ska såklart få din tid att tänka över allt." svarar hon.
Hon drar upp handen som ett hejdå och går mot skolbyggnaden. Jag får en känsla att jag borde gå ifatt henne men hela min kropp och hjärna säger *nej låt det vara*.

På lunchen sätter jag mig vid Collin och hans gäng. Jag är fortfarande inte helt okej med honom heller men jag har ingen annanstans att sitta och jag vill inte vara den ensamma nya tjejen i ett hörn.
"Hej Becca" säger han när jag sätter mig vid hans sida. "Hur är det? Är vi ok?" Han ser förvirrad och skamsen ut, som om han hade slagit mig och ångrar det djupt.
Jag granskar hans ljusblå ögon. "Collin, vi är okey, det är lugnt. Som jag sa till Aqua så är all denna information ny och chockerande för mig även fast det är old news för er. Ni måste förstå det."
Han nickar förstående och tar en enorm tugga av sin burrito. "Hur blir det med din och Aquas fest då? Tänker ni fortfarande ha den?"
"Jag vet faktiskt inte, borde jag prata med henne om det?"
"Ehh Becca, jaaa! Det är en fest vi pratar om! Och inte vilken fest som helst utan en välkommen hem fest för DIG"
Han är så entusiastisk att jag börjar skratta. Det är skönt att Collin inte ändrats så mycket på 3 år. Han är fortfarande samma glädjespridare.
"Okej okej, jag får väl göra det då. Men bara så du vet så tänker jag bjuda in Sarah, Travis och William."
Han släpper sin burrito och tar stor klunk cola. "Jag förstod det, och det är okej för mig. Men det kan bli awkward bara så du vet!"

Mattelektionen
Klockan är två på eftermiddagen och min näst sista lektion ska precis sluta. Matteläraren heter Toby och ser ut att vara runt 22-23 år. Ganska snygg faktiskt...?
"Tack för lektionen hörni, vi ses på torsdag! Rebecca Wilson kan jag få prata med dig?"
Toby har brunt hår uppsatt i en manbun och vackra gröna ögon. Är det fel att tycka att ens mattelärare är relativt attraktiv? Nä, skitsamma.

Jag plockar iordning mina böcker på bänken och när alla gått ut ur klassrummet går jag fram till honom vid tavlan.
"Ja?" Jag kollar på honom frågande.
"Rebecca, jag förstår att du har bott utomlands ett tag. Därför tycker jag att det är viktigt att du kommer ifatt med det vi jobbat med här. Du har inte missat mycket men en del av läroplanen är annorlunda här än i Europa."
Han sitter vid skrivbordet och tittar upp på mig med ett leende.
"Vilka områden vill du att jag jobbar ifatt på?" Frågar jag.
Tobys leende dör ut och han harklar sig.
"Jag tänkte faktiskt erbjuda dig mattehjälp för att det ska gå snabbare och för att du ska ha en ärlig chans att få ett bra betyg. Jag är ledig på Onsdag och Torsdags kvällar."
Den snygga matteläraren Toby vill komma hem till mig och hjälpa mig med matte? Brukar mattelärare göra såhär? Men väldigt snällt av honom.
"Jaha vad snällt, funkar onsdagar klockan 5?" frågar jag.
"Blir bra!" säger han och ler. "Vi ses på onsdag klockan 5!"
Jag nickar och går ut i korridoren.

Vid mitt skåp står Aqua och Collin och pratar. Dem passar så bra tillsammans, det är inte helt klokt. När jag kommer fram överöser dem mig i en varm gruppkram.
"Snälla kan vi börja om från början? Jag saknar dig" säger Aqua i mitt öra medans hon håller om mig hårt.
"Självklart" viskar jag tillbaka och ger henne en puss på kinden.