Stupid

Bellyache Beach

Jag var chockad, över vad som hade hänt och att jag inte hade haft nån som helst vetskap om det. Travis och jag hade varit extremt nära vänner ända sen vi var små. Och han hade inte sagt någonting. Jag var arg. Arg och ledsen över det faktum att ingen av mina allra bästa vänner hade försökt hålla kontakten med mig medans jag var i Sverige och inte berättat något av det här för mig. Lämnat mig helt och hållet utanför. Stängt ute mig ur det liv som jag känt till sen jag föddes. Men om vi ska vara rättvisa så hade jag faktiskt inte varit så bra på att hålla kontakten heller. Det var för smärtsamt.

I flera dagar undviker jag att prata med både Aqua och Collin. Dem försöker prata med mig men jag har ingen ork att börja diskutera allt. Det enda som går genom mitt huvud i repeat är bilden av Travis föräldrar, Bill och Katherine i en bilolycka. Jag är tom på ord. Dem hade alltid funnits där för mig, som en extra familj.

Måndag 6 am
Jag vaknar inte av min väckarklocka utan av att en fågel flyger rakt in i mitt fönster. Klockan är 6 och jag behöver inte gå upp förens om två timmar. Det är helt omöjligt att somna om så jag bestämmer mig för att gå ner till stranden. Jag har inte varit på brädan sen innan vi flyttade och att ta fram min gamla Ripcurl bräda från garaget känns helt magiskt. Vårat hus ligger högt uppe på en kulle så när man kollar ut är det bara ett stup ner och långt där nere ligger vår strand, Bellyache beach.

Namnet bestämde jag när jag var 5 år och pappa frågade vad jag tyckte att stranden skulle heta medans vi satt på ett par stenar och skedade i oss vanilj glass där nere. Jag vet inte, hade jag först sagt. Sen när vi skulle gå hade båda två så ont i magen av all glass. "Jag tycker stranden borde heta bellyache beach" hade jag sagt och min pappa hade skrattat så mycket att han fick ännu ondare i sin mage. Efter det fanns det bara inget annat namn. Det var självklart, Bellyache Beach. Han småfnissar fortfarande varje gång han går ner mot stranden och ser skylten vi satt upp där det står  "BELLYACHE BEACH".

Jag paddlar ut i morgon solen, känner lugnet, hör endast ljudet från vågorna som bryter mot strandkanten. Livet. Jag lyckas fånga några fina vågor och det är helt fantastiskt att få vara där igen, där jag växt upp och tillbringat så mycket tid, i havet. När klockan börjar rinna iväg springer jag upp till huset, duschar av mig i uteduschen och blåser håret. Klockan är snart 9 och jag behöver åka senast 9.30 om jag ska hinna lämna av Kylie på hennes skola också.

Kylie är 14 och populärast av alla tjejerna i hennes årskurs. Anledningen till att hon är populär är för att hon är så genomsnäll, alla vill vara vän med henne, se ut som henne och vara henne. Det var så innan vi flyttade, det var så i Sverige och nu har hon den rollen igen. Kanske till och med ännu mer nu eftersom att hon är "tjejen som bott i Europa". Såklart folk tyckte det var intressant.
"Beccaaaaaa!!! Let's gooooo!!" skriker Kylie från övervåningen.