Stupid

Home Sweet Home

"Vem skulle kunna trott att du skulle lämna oss? På din födelsedag?!?" Ebba har gråten i halsen när jag berättar över telefon att jag ska flytta hem igen.
"Jag kommer sakna dig så mycket Ebbs, jag kommer aldrig glömma dig" säger jag medans jag tappert försöker att undvika att brista ut i gråt.
"Jag vet och nästa år kan jag komma och hälsa på dig själv, efter jag fyllt 18!"
"Det hade varit så kul att visa dig Australien".
"Mm, absolut" mumlar hon.
"Vad är det?"
"Kommer vi få se dig innan du åker?"
"Om ni kommer till Arlanda och vinkar av mig, gör ni det?"
"Verkligen"

Sedan tar det ungefär 20 minuter av våran grej att bråka om vem som ska lägga på först tills jag inte orkar mer -
"Nä du" säger Ebba för 15:e gången. Och då har vi kommit till stadiet då en av oss inte orkar längre.
"Puss pårej Ebbs, vi ses sen" säger ja och sen lägger på.
Jag packar ner det sista som finns kvar i mitt rum i den sista flyttkartongen och så bär jag ut den till bilen. Kylie var redan klar med att packa tidigt på förmiddagen. Och nu satt hon bara och tjatade på oss andra att "bli klara snart".

Jag tar på mig ett par mjukisbyxor från Brandy Melville och en topp från Billabong. Jag hinner inte ens knyta mina skor förens Kylie drar in mig i bilen. Framme på Arlanda står Danne, Kajsa, Ebba och Smilla med en stor skylt med texten "Bye Becca, our Down Under girl".
Jag springer fram till dem och ger alla en stor kram och en varsin puss på kinden.
"Hit me up on FaceTime" är det sista jag säger innan mamma ropar på mig att vi måste gå om vi ska hinna med flyget. Och 2 minuter efter jag kommer in till gaten ringer Smilla på FaceTime . Alla fyra delar skärmen. Jag rullar mina ögon. Och de säger att de bara skulle prova så att det "funkar ordentligt".

Vi boardar sedan planet och påbörjar vår långa resa tillbaka hem till Australien.
Efter mellanlandningar och snarkningar på flygplan, landar vi nästa dag på Perth AirPort och mötts upp av farmor, farfar, mormor, morfar, morbror Jessie och hans nya flickvän Angela, moster Stephanie och Robert, faster Julia som tydligen skilde sig förra året och våra 10 kusiner från både mammas och pappas håll. Helt underbart att få se alla igen. Känna lukten av eukalyptus träd, slippa prata ett främmande språk och bäst av allt se havets vilda vågor och bara längta efter att komma ut där med brädan. Jag är hemma.