gråzon - l.k

kapitel nio

22 januari 2021

Efter några timmars sömn och huvudet omtumlat av mardrömmar vaknade jag tillslut med ett ryck. Tröjan hade klibbat fast mot min svettiga rygg och håret satt fast kring mitt ansikte tack vare alla tårar. I sambandet med att jag hasade mig upp i sängen mötte jag min egen blick i spegeln på väggen mittemot. Mina ögon var rödsprängda och kantade av mörka ringar och resterna av min utspridda mascara. Ögonen kändes ihåliga och tomma, likaså uttrycket i mitt ansikte. Håret såg smutsigt och tovigt ut kring mitt huvud och läpparna var precis som vanligt sönderbitna och röda.

Med pekfingret och tummen försökte jag gnugga bort sminket under mina ögon, men misslyckades kapitalt. Istället släppte jag min spegelbild med blicken och kastade benen över sängkanten. På nattduksbordet låg min mobil på laddning och i samma hast som jag reste mig upp nuddade jag skärmen fjäderlätt, bara för att säkerställa att jag inte missat något under de timmar som jag sovit.

Några nyhetsutskick från Aftonbladet hade nått min telefon, men även två sms från Liv.

Liv - 15:12;

Skoj! Då ses vi snart <3

Liv - 18:01;

Kommer du fortfarande? eller har du ångrat dig?

Jag himlade med ögonen. Det klart hon hoppades att jag ångrat mig och inte längre skulle komma. Det var väl enklare för allihop om den deppiga tjejen som förlorat sin mamma stannade hemma, så hon inte riskerade att dra ner stämningen. Även fast jag egentligen visste att Liv aldrig skulle tänka så om mig, så kunde jag inte hejda irritationen som spred sig inom mig.

Med fjäderlätta rörelser knappade jag in ett svar, tryckte på skicka och la sedan ner mobilen igen på nattduksbordet, med sladden fortfarande på plats.

Jag - 18:10;

jag har inte ångrat mig

inte än iallafall

Efter att jag plockat fram rena underkläder och en handduk kilade jag in i badrummet som låg mittemot mitt rum i den långa korridoren på övervåningen. Med ett lätt knapptryck tände jag taklampan och kastade direkt handduken och de nya kläderna på toalettlocket. Min blick fann återigen mina egna ögon i spegeln över handfatet, men innan jag hann fundera mer på det dystra ansiktet vek jag undan blicken och började klä av mig.

När mina jeans och den gråa tjocktröjan låg i en hög vid mina fötter sträckte jag in handen i duschen för att sätta igång vattnet. Med handen kände jag på det strilande vattnet, för att se till att temperaturen var lagom - inte för kallt men heller inte för varmt.

Två stearinljus tändes på handfatets kant och för att slippa undan mina tankar för en stund satte jag igång en spellista med musik på Spotify. Ed Sheeran's ljuva stämma fyllde genast mina öron och efter att jag justerat ljudet litegrann klev jag in under vattnets varma stråla i duschen.

När schampot var ursköljt ur mitt tjocka hår rakade jag snabbt benen innan jag stängde av vattnet och klev ut ur duschen. Spegeln på väggen var immig av värmen i rummet, så för att se min egen spegelbild svepte jag fort handduken över den innan jag virade den kring min kropp. Gåshud hade redan hunnit bildas på mina bara ben och armar.

Eftersom jag rakat mina ben placerade jag vardera ben på toalettsitsen för att varsamt smörja in dem med lotion och när det var gjort drog jag handduken ur håret för att föna det torrt.

Med min necessär och en hårborste under armen släckte jag taklampan i badrummet och gick tillbaka in i mitt sovrum. Väl där lät jag handduken falla i en hög kring mina fötter och klädde snabbt på mig en grönrutig pyjamas som jag fått av farmor i julklapp. Jag verkligen avskydde att göra mig iordning iklädd obekväma kläder, det fick vänta till sista sekund innan det var dags att röra sig hemifrån.