gråzon - l.k

kapitel tolv

23 januari 2021

Mitt huvud värkte med varje rörelse och munnen var torr av all alkohol jag fått i mig under gårdagen. Långsamt öppnade jag ögonen och kisade plågat åt solens strålar som letat sig in i det okända sovrummet. En grimas spred sig besvärat i mitt ansikte och jag kved lågt. Jag hade druckit för mycket. Alldeles för mycket.

Kring min kropp vilade en tung arm. Jag grimaserade återigen och kved tyst. När jag försiktigt skakat av mig hans arm lyfte jag långsamt på täcket, för att genast finna min nakna kropp intill hans. Med en suck lutade jag mig tillbaka mot kuddarna och slöt ögonen. Vad hade jag gjort? Varför hade jag inte bara gått hem istället?

Med ögonen hårt stängda och en djup rynka i pannan masserade jag försiktigt vardera sida av mitt huvud. En stund senare, när huvudvärken kändes mindre påtaglig, reste jag mig långsamt upp ur sängen, försiktig att inte röra på mig för mycket för att råka väcka honom. På golvet intill sängkanten fann jag mina underkläder i en hög tillsammmans med mina jeans. Tyst satte jag fötterna i först underkläderna och sedan jeansen, och när jeansen var på reste jag mig på vingliga ben från sängkanten. Huvudet snurrade plötsligt ännu mer än tidigare och ett fruktansvärt illamående steg inom mig. Jag ville aldrig mer dricka igen.

Jag visste att det var en tidsfråga innan ångesten skulle komma krypandes. Innan mörkret skulle överta mitt huvud och ett utbrott skulle äga rum. Jag behövde ta mig hem innan det hände. Jag behövde ta mig bort ifrån den här okända lägenheten och den okända mannen som fridfullt sov i den breda dubbelsängen.

Samtidigt som jag fumlade efter min tröja studerade jag honom där han låg i sängen bland vita täcken och kuddar. Bröstkorgen sänktes och restes i tunga andhämtningar och då och då smet  tysta snarkningar ur hans mun. Ansiktet var avslappnat och ögonlocken stängda. Det mörka håret låg rufsigt längst den ena kudden och plötsligt såg jag en bild i mitt huvud om hur mina fingrar varit lindade runt den mörka frisyren. Jag skakade av mig tanken och fortsatte att leta efter mina kläder.

När jag inte hittade min tröja drog jag en svart, alldeles för stor t-shirt över mitt huvud. Den luktade svagt av herrparfym. På golvet intill hans t-shirt hittade jag min bh och med stressade rörelser stoppade jag ner den i min väska. Försiktigt tog jag ett kliv längre bort i rummet och så tyst som möjligt började jag röra mig ut mot hallen. Dörren till sovrummet var öppen och jag kunde se både min skjorta och kappa på hallgolvet.

Mitt rufsiga hår samlades i en slarvig knut mitt på huvudet och med andan i halsen trädde jag armarna i först skjortan och sedan även kappan. Påväg ut ur sovrummet drog jag försiktigt igen dörren efter mig, livrädd att väcka honom. Mina darrande fingrar vred om ytterdörrens lås och när den gav ifrån sig ett gnisslande läte grimaserade jag nervöst. Tyst försökte jag lyssna efter ljud i sovrummet, orolig över att låsets gnissel väckt honom. Men en fortsatt tystnad ljöd över den ljusa lägenheten.

Utan att se mig omkring klev jag ut i hallen utanför hans lägenhet och lät dörren tyst gå igen efter mig. För att inte riskera att bli sedd av varken honom eller hans grannar rusade jag fort ner för trapporna och stannade inte förrän jag befann mig en bit ifrån hans lägenhetshus.

Utanför ringlade ny, vit snö långsamt ner från himlen och la sig tillrätta på den redan snötäckta marken. Solens starka strålar fick snön att gnistra i ljuset och ljudet av bilar och röster fyllde genast mina öron. Jag stoppade ner händerna i fickorna på kappan och började med snabba steg röra mig mot närmaste hållplats. Till min lättnad kom bussen efter bara några minuters väntan.

Ihopsjunken i ett säte på den tomma bussen tog jag upp min mobil. Den var fylld av missade samtal och olästa sms. Samtalen hade kommit från mormor och pappa, och smsen likaså.