Broken Smile

Broken Smile - Kapitel 44

Jag sätter mig trögt upp mot marken. Jag snörvlar. Det är onödigt att torka bort några tårarna från mina kinder, eftersom att det bara kommer fler och fler. Ändå drar jag baksidan av min hand över mitt ena öga och riktar min blick mot Harry och Niall som står en bit bort.Blondinen står en bit bakom Niall och har noll koll på vad som pågår. Jag förstår henne. Jag skulle också varit förvirrad om jag hånglat med en kille som visade sig vara otrogen. 

Niall verkar envisa sig med att gå fram till mig, medans Harry stoppar honom.

''I have to talk to her!'' säger Niall högt och försöker komma förbi Harry motstånd. 

''She doesn't want to talk to you Niall, you only make it worse then'' säger Harry. Niall slutar göra motstånd och tittat argt på Harry.

''oh, so when did you start to care?! She's fucking my girl!'' säger Niall och pekar mot mig. Niall riktar sedan sin blick mot mig, men jag tittar snabbt ner för att inte möta den. 

''Nicole! please, look at me!'' hör jag Niall ropa bortifrån. Jag skakar mitt huvud medans jag har min blick riktad neråt.Jag reser mig trögt upp från marken.

''Nicole, please, I didn't want this'' hör jag honom säga. Jag riktar då min blick mot honom.

''What?! you mean you didn't want me to find out about it?!'' skriker jag åt honom.

''Nicole, it was just a kiss, that girl means nothing to me...'' säger han med gråten i halsen. Jag riktar min blick mot blondinen som tittar förvånat på Niall.

''you're just lying to me again...'' mumlar jag och torkar bort mina tårar från kinderna.

''Nicole, I love you...'' säger Niall. Jag ignorerar honom och riktar min blick mot Harry.

''Harry, can you drive me home?..'' frågar jag försiktigt och snörvlar.

''Nicole...please...don't do like this...'' säger Niall gråtandes. Harry nickar åt min fråga, och börjar gå mot mig.

''Nicole...just listen...'' säger han. Jag skakar på huvudet.

''If you love me Niall, let me go...'' säger jag medans tårarna störmmar ner för mina kinder. Niall storgråter och det känns så svårt att vända ryggen mot honom. Han är mitt livs första kärlek, och någon som jag vet att jag aldrig skulle kunna glömma.Men jag kan inte forsätta såhär.Det är för svårt, och jag vill inte ha ett förhållande där allt går ut på bråk.Det var inte den sortsens lyckliga förhållade som jag såg i parken häromdagen.

Men innerst inne vet jag att om jag lämnar honom så kommer jag att bli mer sårad än om jag fortsätter.

***

Jag sitter tyst i Harry bil och tittar livlöst ut ur fönstert. Jag naglar i armstödet som min arm ligger på. Jag känner mig så känslolös och ansträngd. Jag antar att smärtan från det med Niall blev för mycket för min hjärna, så att den för tillfället har raderat alla mina känslor helt. Eller så hade jag bara tagit ut alla mina känslor förut, så att det inte finns några kvar att känna. Något av dom altenativen är det. 

Jag försöker hela tiden intala mig själv om att Niall bara var en enkel high school crush. Att den ändå inte skulle varat så länge innan Niall skulle dumpat mig. Men i mitt huvud spelas Nialls reaktion upp i mitt huvud hela tiden. Han hade sett helt häpen ut. 

Detta uppbrott i mellan oss brodde inte bara på kyssen. Det brodde på att mitt och Nialls förhållande mest gick ut på bråk. Visst, vi hade våra mysiga, underbara, sagolika stunder, men så har vi också haft våra hemska. Jag vet att Niall inte menar något elakt när han okontrollerat skriker åt mig, men jag klarar bara inte av det. Och det kändes lite som ''droppen som fick bägaren att rinna över'' när jag såg honom med henne.