Broken Smile

Broken Smile - Kapitel 42

Harry sitter bredvid mig på bänken, och tittar sig nervöst om. Det märks att han inte var van vid att berätta hur han känner, och min reaktion får det nog inte att bli mindre nervöst. Jag vet inte vad jag ska svara. Något som 'det var ju synd, för jag är ju kär i Niall' eller 'åh, vad bra! Då kan vi i hemlighet ha ett förhållande, det gör nog inget att jag är otrogen mot Niall'. Jag skakar snabbt bort tanken ur mitt huvud och riktar min blick mot Harry.

''Harry, I-...'' säger jag osäkert, men Harry abryter mig snabbt.

''No, no, Nicole, just forget it, it's stupid, I sounds like a freaking jerk, I mean, how could someone like me be with someone like...you? it's hilarious'' säger Harry och flinar. Jag rynkar min panna och tittar undrande på honom.

''what do you mean with 'someone like me'? it's something wrong with me?'' frågar jag med en irriterad ton i rösten. Harry flinar till och riktar sin blick ner mot sin plastmugg med kaffe.

''No, no, we are just totally diffrent, you love school and hate to party and drink, and I love that stuff, to get drunk is the best thing ever'' berättar Harry. 

''Is it so wrong that I care about my future?'' frågar jag. Harry rycker bara lite löst på axlarna.

''I just think that you take it a bit too serious, you know? crazy, party girls really turns me on'' berättar han för mig. Jag skrattar till åt det han just sagt.

''You mean that girls who don't give a shit about their future and drink all day turns you on?'' frågar jag. Harry riktar sin blick mot mig.

''That wasn't what I said Nicole'' mumlar Harry, innan han tar en klunk av sitt kaffe.

Jag riktar min blick ut över parken.Jag får syn på två vuxna som sitter tätt ihop på en bänk, och tittar på deras dotter och son som leker i en klätterställnig lite längre bort. Jag ler för mig själv och lägger huvudet lite på sne. Det är just ett sånt förhållande som jag vill ha. Då man inte behöver något annat än varandra. 

''What are you thinking? separated in about two years?'' frågar Harry, som har märkt att min blick har fastnat på paret. Jag rynkar min panna.

''What? They look happy, why would they separate?'' frågar jag undrande. Harry tittar på mig, innan han riktar sin blick mot paret igen.

''that's bullshit, relationships as theirs never last long, there's no such thing as 'happily ever after''' berättar han. Jag tycker att det var dumt sagt. Det är klart att ett förhållande kan hålla om man kämpar för varandra. 

''that's so stupid Harry, you're stupid'' mumlar jag, innan jag tar en liten klunk av mitt kaffe. Harry fnyser till åt det jag just sagt. Sedan stänger han sina ögon, och riktar sin blick upp mot solen, så som jag brukar göra. Jag ler åt honom, innan jag gör detsamma.Vi sitter där i solen ett tag under tystnad. Jag tar en klunk av mitt kaffe och bara njuter av tystnaden.

''This is pretty weird'' berättae Harry för mig helt plötsligt. Jag öppnar försiktigt upp mina ögon.

''what is weird?'' frågar jag försiktigt.

''I've never, you know, sit down in a park and just talked before'' säger Harry, utan att öppna ögonen.Jag rynkar min panna, och tar en klunk av mitt kaffe.

''Didn't your parents use to take you to a park when  you were little?'' frågar jag försiktigt och skuggar mina ögon med min hand. Harry suckar djupt och öppnar upp sina ögon.

''I'm not going to talk about my parents'' säger Harry bestämt och tittar mig i ögonen. Jag ger honom en ''vad-gjorde-jag-för-fel''- blick.