Could a bad boy love a good girl?

1.0

Ni vet när man drömmer en dröm och den känns så verklig att när du vaknar är du inte riktigt säker på om det faktiskt har hänt eller inte? Man får en helt annan uppfattning om saker.

Precis en sån dröm hade jag inatt. Jag och Anton hade träffats, som vi skulle, och det hade varit hur mysigt som helst. Han var en svärmorsdröm helt enkelt, inte en fuckboy som mina bästa kompisar kallar honom för. När jag vaknade ville jag bara somna om. Få fortsätta drömma eller drömma den igen. Allt hade varit helt perfekt, ni vet som drömmar brukar vara.

När jag vaknade upp hade mina tankar om Anton ändrats helt. Tidigare hade jag haft en inställning om att han var en drittsekk och ingen jag ville ha eller behövde i mitt liv. Men nu hade jag fått för mig att han inte alls var sån. Nu var han tydligen helt perfekt. Nu var han precis så som jag önskade att han var. Men grejen var ju den att allt bara var en dröm. Detta hade aldrig hänt, han har inte alls förändrats. Jag tror att våra långa kvällskonversationer vi haft under helgen hade fått mig att drömma sånt om han. Inget bra alls...

Det var måndag och dags för skola. Jag var faktiskt nervös. Hur skulle det vara mellan mig och Anton nu? Vi sitter jämte varandra och har alltid snackat och arbetat tillsammans hela lektionerna innan. Vi får väl bara ta det som det kommer helt enkelt.

Jag gick upp ur sången och gjorde iordning mig som vanligt. Jag tog på mig ett par svarta vida byxor och en svart t-shirt med ett tryck på. Svart är typ den enda färgen som finns i min garderob. Varierande människa jag e, tumme upp för mig!

När klockan blivit kvart i 8 hoppade jag på cykeln och begav mig mot skolan. Som vanligt pratade jag med Milla i telefonen och det dröjde inte länge innan vi möttes utanför ingången till skolan. Tajmat som vanligt!

"Tjooo" sa Milla med en tillgjord röst och kramade sedan om mig.

"Tjaa guuurl" svarade jag tillbaka på samma sätt.

Vi tog våra väskor och fortsatte in mot skolan. Vi fortsatte upp för den långa trappan och sedan skiljdes vi åt när vi kommit upp. Vi hade vårs skåp på olika ställen vilket sög. Mitt skåp låg vänster om trappan och Milla hade sitt rakt fram, jämte alla andra. Jag va typ helt ensam vid mitt skåp med en massa jobbiga killar. Fy fan, pray for me please.

Jag tog ut min dator och mina saker ur skåpet och gick sedan bort till Milla. Vi gick sedan tillsammans bort mot resten av klassen som stod och väntade på läraren utanför klassrummet. Hon var sen som vanligt...

Efter någon minut såg jag Anton komma upp för trappan. Jag blev nervig i hela kroppen. Jag knuffade till Milla och hon förstod direkt vad jag menade. Vi gav varandra en menande blick. Det dröjde inte länge innan han och Kalle kom gåendes i korridoren mot oss. Jag märkte det först inte men när Milla knuffade till mig kollade jag direkt upp och mötte hans ögon. Han hade kollat på mig hela vägen. Det gjorde mig inte det minsta mindre nervös. Jag förstår knappast själv varför jag är såhär men hade ni känner min känsla så hade ni inte heller kunnat känna er lugna.

Tillslut kom vår lärare och lektionen kunde börja. Jag och Anton sa knappast ett ord till varandra. Han hade flyttat iväg till Kalle men jag och Kalle var inte längre lika bra vänner. Han var lite sur/ledsen över att jag tagit avstånd från honom och han fattade inte om han hade gjort något fel. Jag hade förklarat för honom att jag bara behövde tänka lite men som den person han är så verkade inte det svaret räcka. Men jag hade känt en lättnad så fort jag börjat ta avstånd. Jag hade inte det där tvånget att hela tiden hålla koll på honom och se så att han mår bra vilket var otroligt skönt. Nu kunde jag bara leva lajf!

Dagen fortsatte på som vanligt och det var lika stelt mellan mig och Anton på varje lektion. Han hade flyttat ifrån mig till Kalle hela tiden vilket kändes lite tråkigt men jag förstår honom, det var skit stelt mellan oss.

Men på rasterna och under lunchen hade jag slängt lite blickar bort mot honom och varje gång jag hade tittat dit så kollade han redan. Det pirrade till lite i magen när vi kollade på varandra. Den här känslan var länge sen man hade ska ni veta. För tillfället (även om nästan ingen visste om det lilla som hänt mellan mig och Anton) så kände jag mig lyckligast på jorden. Anton gillade mig och inte Ella längre. Jag som typ trodde att dem var soulmates, vilket jag inte kan ha varit ensam om att tro.

Men dagen rullade på och efter skolan var det dags för innebandyträning. Den gick skitbra och jag fick mycket beröm från tränarna efteråt. Det var inte långt kvar nu tills jag skulle med distriktslaget på en turnering. Det gällde att ligga i hårdträning om man ville ha en plats i laget, vilket jag självklart ville!