Could a bad boy love a good girl?

0.6

Hela övernattningen tillsammans hade varit jättemysig och alla hade otrolig kul! Det var länge sen jag hade haft såhär kul och jag tror inte jag var ensam om det. Ibland är det skönt att bara vara ett mindre gäng där man bara kan släppa loss. Man behövde inte bry sig om vad man gjorde eller hur du såg ut för vi alla var nära vänner och gillade varandra oavsett. Du behövde inte imponera på någon för att få status i gänget vilket var otroligt skönt.

Men det fanns samtidigt vissa personer som jag kunde störa mig en aning på *host* Kalle *host*. Han var otroligt snäll och ville alltid allas bästa men ibland kunde det gå till en överdrift för att han aldrig vågade stå upp för det han ville utan alla andra skulle alltid ha det bättre och han mådde typ alltid dåligt. Allt detta gjorde att jag var tvungen att spendera otroligt mycket tid till att vara där för honom när han mådde dåligt eftersom vi var bästa vänner. Såklart jag ställer upp för de personerna som jag älskar. Men jag började tveka... det var verkligen vaaarje gång vi sågs som han på något sätt mådde dålig och jag var tvungen att vara där hos honom...

"Jag måste fråga en sak" sa jag tveksamt till Milla samtidigt som vi cyklade hem från Kalle. Jag behövde verkligen få ur mig allt detta....

"Fråga på du bara" svarade Milla skämtsamt.

"Varför är aldrig Petter eller Filip hos Kalle när han mår dåligt? Dem verkar aldrig lixom bry sig så mycket om det utan skickar istället alltid dit mig."

"Jag har också märkt det. Och hur Kalle ALLTID mår dåligt när du är i närheten. Det är som att han söker din uppmärksamhet genom att må dåligt för att du alltid bryr dig"

"Men det skulle ju vara sjukt om han gjorde så"

"Jag vet, men då måste hålla med om att det är skumt hur han alltid mår så dåligt?"

"Ja jag förstår inte riktigt hur och när han mår dåligt måste jag alltid trösta honom, vilket jag självklart ställer upp på, men jag blir trött på att ingen annan någonsin gör samma sak. Inte ens hans bästa vänner"

"Jag tror han gillar dig..."

"Neeej klart han inte gör, vi båda är fullt medvetna om att vi bara är bästa vänner, inget mer"

"Tror du han är så medveten om det då?"

Jag började fundera. Alla har hela tiden sagt att dem tror att Kalle gillar mig men jag har varit tydlig med att jag inte gillar han på det sättet, tyckte jag. Men jag vet mycket väl att han kan missförstå mig eftersom att vi ofta hänger själva och kan berätta typ allt för varandra. Det är till och med ibland lättare att prata med honom än med Milla eller dem andra tjejerna i gänget.

"Jag orkar bara inte med att jag alltid är den som måste lägga ner all min tid på att trösta honom. Inte för att jag inte tycker synd om honom men det är tråkigt när alla andra kan gå runt och ha roligt men jag hela tiden måste sitta i ett rum med honom själv och trösta honom.... det gör mig nere och deppig. Det är inte alls kul att höra alla ha roligt medans man är fast i ett rum hela tiden för att trösta någon" sa jag deppigt tillbaka till Milla. Det var skönt att få ut alla känslorna.

"Du kanske borde ta lite space ifrån honom då?"

"Ja, jag tror det kan vara bäst för oss båda. Jag vill inte att han ska tro att jag gillar honom på det sättet"

Jag bestämde mig där och då för att backa bort från allt som hade med Kalle att göra. Jag känner mig som bunden till honom, fast att det är alla andra som bundit ihop oss och inte att jag själv valt det här. Det känns tråkigt att säga men att umgås så mycket med honom gör att det börjar spridas rykten och det är svårt att få kontakt med andra killar. Antagligen för att folk tror att vi är tillsammans...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Ganska tråkigt kapitel igen men nu vet ni lite mer om Hanna och Kalles relation mellan varandra.

Hoppas ni vill fortsätta läsa!
xoxo