seventh year at Hogwarts > HP

19~Sanningen

HERMIONE
"Visst är det något konstigt med Yazmine och Lucas?" Jag ställde frågan till ingen särskild.

"Det har jag också tänkt på" sa Harry fundersamt. "Jag menar, tänk alla gånger de plötsligt har varit tvungna att gå på grund av något viktigt och tänk alla gånger vi har sett dem tillsammans med Black"

"Ja, det verkar som att de vill dölja att de ganska ofta är med henne"

"Det förstår jag. Hon är inte direkt en trevlig människa som man är stolt över att umgås med" insköt Ron.

"Det förstås. Men om de ändå gillar att vara med henne, varför inte bara visa det?" Frågade jag.

Harry ryckte på axlarna.

"Inte vet jag, du för fråga dem"

Jag nickade för mig själv.

"Det kanske jag ska göra" mumlade jag, nästan ohörbart.

***

"Yaz!"

Gruppen på fyra personer stelnade till.

"Åh, hej Hermione. Vad gör du här?" Yazmine kastade en nervös blick bakåt på Amanda och Lucas, som så gott de kunde försökte dölja Black.

"Jag och de andra skulle gärna vilja prata med er"

"V-vilka andra?" Frågade hon nervöst.

"Åh, du vet Harry, Ron, Ginny, Luna och Neville. Eller har ni glömt oss?"

"Såklart inte! Jag bara..."

"Bra! Då går vi till vid-behov-rummet. De andra väntar där"

"Men vi..."

"Ni kan säkert pressa in lite tid för oss i ert väldigt upptagna liv. Kom nu!"

"Men..."

"Er vän Jessica här kan också följa med om det är det ni undrar"

"Okej då"

När vi kom in i vid-behov-rummet så satte vi oss i de bekväma sofforna tillsammans med de andra och Ginny började prata:

"Vi undrar var ni håller på med, varför allt ska vara så hemligt och varför ni inte bara säger att ni hänger med Black"

"Vi hänger inte..."

"Men snälla, vi ser ju det! Vi är inte dumma i huvudet!"

YAZMINE
Jag suckade djupt och sen sa jag:

"Jag vet att vi inte har varit ärliga mot er och förlåt för det. Ni förtjänar sanningen, det gör ni. Men vi kan inte säga något. Då skulle vi förlora er"

"Du har helt fel, Yaz" Hermiones ton var vänlig men bestämt. "Det är vad ni tror, men sanningen är att om ni fortsätter ljuga och exkludera oss så kommer vi ta det som att ni inte vill ha med oss att göra längre. Det är bättre att ni berättar för oss så kan vi försöka hjälpa er, vad det än är. Vi kommer inte hata er, det har ni mitt ord på"

Black fnös.

"Ditt ord? Du kan inte lova något, Granger, det vet du. Inte för att jag bryr mig om vad du tycker med syskonen Sanchez och Blanche verkar göra det"

"Jag kan lova det och det gör jag nu Black"

"Visst visst. Jag varnade dig. Sanchez berätta allt"

"Det kan jag inte!" Jag skrek nästan.

"Nu har Granger lovat att det är okej, vad det än är. Då ska det vara okej att berätta"

"Det går ju..." började jag.

"... alldeles utmärkt bra. Nu, Sanchez!"

"Visst" jag suckade, nu skulle allt förstöras. "Anledningen till att jag Lucas och Amanda träffar henne där ibland..."

"Förlåt, men ofta" avbröt Ron mig. Ginny gav honom en sur blick och nickade sen åt mig att fortsätta.

"Jo, anledningen är att hon är vår syster" Harry och de andra fick chockade uttryck i ansiktet, de hade väl inte alls varit beredda på det här. "Det här är inget mot vad ni kommer få höra senare så spara förvåningen är ni snälla" jag log lite. "Hursomhelst så är hon, jag, Lucas och Amanda syskon. Jag och Lucas är ju som ni vet helsyskon och de andra är våra halvsyskon"

"Vilken förälder har ni gemensamt?" Frågade Luna intresserat.

"Jag skulle precis komma till det, vi har samma pappa allihop och han är..." hon darrade till på rösten. "Han är..."

Black suckade irriterat och himlade med ögonen.

"Vad hon försöker är att vår far är Mörkrets herre"

Det blev tyst i rummet, knäpptyst. Harry, Ron, Hermione, Ginny, Luna och Neville stirrade på oss, oförmögna att tro sina öron. Jag bad en tyst bön att Hermione skulle komma ihåg sitt löfte.

"Voldemort är er pappa?" Viskade Harry. Jag kunde bara nicka till svar.

"Men... men hur är det möjligt?" Undrade Hermione.

"Han kan väl ha barn som alla andra?" Svarade Lucas.

"Jo, det är klart med ändå... det passar inte in i min bild av honom"

"Jag förstår vad du menar, jag trodde först inte på Yaz och Lucas när de berättade för mig" skyndade sig Amanda att säga.

"Men varför?" Frågade Harry. "Den Voldemort jag känner till gör inget som inte gynnar honom själv"

"Det stämmer" Black log. "Självklart finns det ett syfte med oss. Vad trodde du, Potter?" Hon skrattade föraktfullt.

"Men känner ni till syftet?"

"Tyvärr" svarade jag dystert. "Syftet med oss är att vi ska återuppväcka honom"

"Men åh! Kunde han inte bara ha nöjt sig med..." Ron avbröt sig när Harry skakade på huvudet och sneglade åt Blacks och vårt håll.

"Vadå?" Frågade Lucas intresserat.

"Äh, inget. Glöm det" svarade Ron.

"Säkert?" Frågade Amanda.

"Ja!"

"Men tillbaka till er" sa Ginny. "Har du sagt allt?"

"Nej, vi kan kommunicera med varandra genom tankar och det är sagt när vi ska återuppväcka honom"

"Hur?" Neville såg fundersam ut.

"När jag och Lucas var små så fick vi ett meddelande via ett mörkermärke. Vi kommer återuppväcka honom när femte månaden dör, året då vi möter hans fiende. Alltså blir det i år, om ungefär en månad. Hans fiende är ju uppenbart du, Harry, och det var i år jag, Lucas, Amanda och Black träffade dig. Du har visserligen gått på samma skola som Amanda och Black innan men i år är första gången ni verkligen träffas, så allt stämmer"

De satt tysta, som lamslagna av sanningen, vilket jag förstod. Det de nyss fått hör var inte särskilt trevligt.

"Kan vi inte göra något för att hindra det?" Undrade Luna.

"Tror inte det. Vi vet själva inte hur det kommer gå till" svarade jag dystert.

"Förlåt att jag frågar, men är ni dödsätare?" Frågade Ron försiktigt.

"Inte jag, nej. Vad jag vet så är varken Lucas, Amanda eller Black det heller"

"Bra. Jag bara undrade"

JESSICA
De tror verkligen gott om mig, som om de kände mig. Så gulligt av dem! De tror att jag är på deras sida, vilket jag absolut inte är. Men jag är inte så dum att jag kommer berätta det. Inte än iallafall. De ska få veta snart nog, om ungefär en månad är tiden inne.