seventh year at Hogwarts > HP

17~Ett fjärde syskon

LUCAS
"De vet inte att de är jag och det är det bästa, jag ska utnyttja det här så mycket jag bara kan"

Jag stannade mitt i steget. Var det Blacks röst jag nyss hört? Låt mig ha hört fel! Jag ber till vem som helst! Bara gör så att det var någon annan. Yazmine, Amanda eller bara vem som helst. Snälla!

"Alltså, Zabini. Så sjukt patetisk! Han tror fortfarande att han har en chans! Till och med nu, efter att han slog Theo"

Det var Black, ingen tvekan om saken. Det kunde inte vara någon annan. Yazie och Amanda hade haft rätt och jag hade haft fel. Nu var jag tvungen att erkänna det och att erkänna att jag har haft fel är något av det värsta jag vet. Jag kan inte göra det. Det går bara inte. Men de hörde väl antagligen också Black, så det löser sig ändå.

***

"Lucas, vi måste snacka" Amanda kom fram till mig Neville och Luna. Hon var andfådd och hade en lätt röd ton på kinderna, antagligen hade hon sprungit. Jag störde mig en del på henne och ville absolut inte träffa henne nu, så jag svarade:

"Jaså, det tycker du? Vet du, jag har ingen lust nu"

"Det får du ha, för det är viktigt. Vet du vart Yaz är?"

"Nej"

"Hjälper du till att leta?"

"Nej"

"Men för i helvete Lucas! Du vet vad det handlar om! Du vet att det är viktigt!"

"Jag sa att vi får ta det sen!"

"Det kan vi inte!"

"Inte för att det här har med mig att göra alls, men jag tycker det verkar rätt viktigt" Neville lade sig i.

"Tack, Neville"

"Jag tror jag och Neville ska leta upp de andra" sa Luna snabbt och Neville, som var med på noterna följde efter henne när hon började gå därifrån.

"Men, hörni! Lämna mig inte!" Ropade jag.

"Du klarar dig!" Ropade Neville tillbaka över axeln.

"Bra, kom nu Lucas!" Amanda grep tag i min arm och började dra mig åt andra hållet, men förvånansvärd styrka.

"Men vad är det du vill?" Frågade jag irriterat.

"Det vet du!"

"Kanske jag inte alls gör"

"Du hörde ju henne också"

"Tänker jag inte svara på"

Hon drog in mig i en smal sidokorridor.

"Okej, nu lyssnar du!"

"Jag är idel öra" muttrade jag.

"Bra, du vet vad det handlar om! Du vet varför det är viktigt! Det handlar ju om..."

"Mandi!"

Både hon och jag ryckte till och tittade mot öppningen till den lilla korridoren. Därborta stod tre tjejer. En var svarthårig och de andra två hade ljusbrunt hår.

"Åh, hej" Amanda lät inte alls glad att se dem.

"Vi skulle vilja snacka med dig" den svarthåriga började gå närmare oss och de andra följde efter henne.

"Thilda, jag är lite upptagen nu"

"Är din pojkvän viktigare än oss?" Frågade en av brunetterna surt.