seventh year at Hogwarts > HP

16~Ett besök hos Hagrid

YAZMINE
"Vad sa Madam Pomfrey då?" Frågade jag nyfiket

Amanda strök sig över magen. Den hade inte blivit så stor än, det var bara om man visste som man lade märkte till att den hade växt en aning.

"Åh, hon vill bara kolla att allt går som det ska med min..." hon avbröt sig när några förstaårselever sprang förbi, skrikandes om att något stort rörde sig nere i sjön.

"Har ingen berättat för dem att jättebläckfisken är ofarlig?" Mumlande Amanda.

"Tydligen inte" svarade jag och småskrattade lite.

"Vi kanske borde göra det"

Jag tittade åt det hållet de hade sprungit med de syntes inte till längre, antagligen hade de gått in i slottet.

"Vi kan göra det nästa gång vi ser dem"

Vi fortsatte gå.

"Ska vi knacka på hos Hagrid?" Frågade Amanda.

"Alltså, jag känner inte honom så bra men..."

"Det gör inget, jag har känt honom sen mina första år och han har säkert inget emot att du döljer med. Du är ju bara trevlig ju!"

"Okej, vi går dit" jag log lite. "Tror du han bjuder på te? Lite varm te skulle inte sitta fel och jag har hört av Harry, Ron och Hermione att han ofta gör det"

"Det kanske han gör. Annars får vi göra lite"

Vi vände och gick åt andra hållet, mot Hagrids stuga. När vi kom närmare så såg vi att det rykte ur skorstenen, han var hemma. Vi gick upp för den lilla stentrappan framför huset och Amanda knackade på dörren.

"Kommer!" Hördes Hagrids röst. Ytterdörren öppnades och Hagrid syntes i dörröppningen. Han var iklädd ett blommigt förklädde och i handen höll han ett skärt paraply.

"Å, hej på er! Amanda, och du heter väl..."

"Yazmine" jag skakade hans dasslocksstora hand.

"Kom in, hörni! Vill ni ha nåt te?"

"Gärna!" Svarade jag glatt medan jag såg mig om i stugan.

I mitten av rummet stod ett stort brunt matbord med omaka trästolar runt omkring. Sängen stod vid väggen, alldeles intill köket och bredvid sängen stod en hundkorg, i vilken en stor hund låg och sov. I spisen sprakade en brasa muntert.

Vi satte oss vid bordet och Hagrid ställde fram tre koppar och en tekanna.

"Akta er, teet e rätt så varmt"

Jag tog försiktigt kannan och fyllde min mugg med rykande varmt te.

"Ska jag hälla upp till er också?"

"Tack, gärna"

Både Hagrid och Amanda sköt fram sina muggar till mig och jag fyllde även dem med den ångande drycken.

"Hur är det med Fang? Han brukar väl inte sova så djupt på dagen?"

"Han har sovit mer och mer på senaste tiden. Han har ju blivit gammal nu och jag e rädd att han snart..." Hagrid snyftade till och Amanda klappade hans arm.

"Jag tror inte han kommer dö än. Om du är orolig så kanske Professor McGonagall eller Professor Lewis kan hjälpa dig"

"Det e sant, tack" han snöt sig ljudligt i en bordduksstor näsduk. "Nåja, hur e det me er? Har det hänt nåt särskilt på senaste tiden?"

Amanda fick ett nervöst uttryck i ansiktet. Jag antog att det betydde att Hagrid inte visste något om hennes graviditet.

"Jo, alltså det är inget som har hänt nu direkt men för några veckor sen fick jag veta att... jag är gravid" hon tvekade när hon hade sagt det sista ordet högt, förmodligen rädd för hur Hagrid skulle reagera.

"Oj, det var som attans! Ska man säja grattis eller...?"

"Ett grattis går bra. Tack antar jag. Det var inte direkt planerat men nu är jag glad för det"

"När e det dags då?"

"I augusti. Men jag vill helst inte att du sprider det vidare. Jag vill göra det själv, som du säkert förstår"

"Jag ska inte säja nåt om du inte vill"

"Tack så mycket"

"Det var så lite. Har det hänt något annat?"

"Nja... nej" svarade jag, samtidigt som jag mötte Amandas blick. Det hade ju hänt en del saker, men det var inget vi kunde berätta för Hagrid.